Ständig hjälp(?)

När vintern nästan känns alltför grå, då stickar jag.
När det inte känns som om det finns någonting att gå upp för på morgonen, då stickar jag.
När ångesten river i kroppen och tårarna vilar i ögonen, då stickar jag.
När längtan efter världens finaste sambo bultar i hjärtat, då stickar jag.
När ensamheten känns oöverkomlig, då stickar jag.
När känslan av att inte duga till dyker upp, då stickar jag.
När tanken på min egen kropp äcklar mig, då stickar jag.....


Just idag känns det väl inte som om det var ett jättebra beslut att sluta med medicin.