onsdag 30 september 2009

Antagonister

Sambons finaste E berättade för mig om antagonisterna i halsen i helgen. Hennes är tydligen inte helt överens, eller de börjar bli det nu efter några spännande övningar. Antagonisterna i det här fallet är alltså muskler. E har haft problem med huvudvärk som nu lyckligtvis börjar gå över. Hennes antagonister fick mig att tänka på mina antagonister och inte bara de i mina muskler. (Efter hennes berättelse börjar jag misstänka att varenda antagonist i min kropp jobbar emot varandra)
Jag tycker allt som oftast om folk men ibland så går det bara inte. Eftersom jag började i en ny klass nyligen har jag försökt hålla mig på mattan. Jag kanske inte ska gå så hårt ut som jag brukar. Jag vill lämna plats för alla. Jag har också försökt att mer eller mindre tycka om de alla men nu börjar det tydligt utkristallisera sig vilka jag är mer eller mindre förtjust i. En del som jag till en början kanske dömde ut har nu fått en andra chans medan ett par andra bara fortsätter att skjuta ut sig. Jag har turligen nog S och numera även H som sitter på varsin sida om mig och klappar på mig när de ser att det börjar ryka ur öronen på mig.
Jag är ju uttalad feminist och rättvisetänkare sedan många år och jag förvånas ständigt över de oreflekterade åsikter som ibland bara ploppar upp. Som att det mer eller mindre är brukligt att tjejer eller kvinnor ljuger om olämpliga sexuella närmanden. Det som kanske stör mig som mest är att det uttalades av en kvinna. Jaha? Så de gånger jag har känt mig utsatt så har jag själv gjort något dumt? Eller det kanske är så att jag inte får tillräckligt med lämplig sexuell uppmärksamhet så jag hittar på saker? Eller? Ursäkta kan du förklara det där en gång till.
Puh!
Snart kommer jag inte att lyckas med att "bara" ryka genom öronen utan jag kommer även att ryta och då kommer jag antagligen att få än fler antagonister men jag misstänker att spänningarna hos antagonisterna i kroppen skulle släppa i alla fall....

fredag 25 september 2009

Kaftanfunderingar

Igår var det insparksfest på skolan och undertecknad hade en väldigt trevlig kväll. Jag blev efter ett besök på Myrorna till slut utklädd till pirat. Vi hittade ett par rosa plastbyxor med reptilmönster på först men jag kunde "tyvärr" inte ha dem. Jag var inte den enda piraten i gänget men det gjorde inget. Jag blev i sista stund tvungen att hålla tacktalet eftersom han som skulle göra det blev sjuk på eftermiddagen. Jag tog det lite "flying" och det blev riktigt bra faktiskt. Jag är nöjd! Jag dansade mig svettig för att sedan dela säng med S i varsin sovsäck med nyfunne H på golvet på madrass. H bet S i foten när vi skulle gå och lägga oss och vi uppförde oss som tre fnittriga konfirmander på läger tills vi till slut somnade. Jag är lite trött idag eftersom jag alltid tycker att det är lite svårt att sova när man ska trängas med någon i sängen som jag inte är van vid. Dessutom hotade H med att bita mig i foten om jag gnisslade tänder så högt att han vaknade. Skräck!
Idag var det kläddag på skolan och jag var kaftanmodell. Mest för att utföra lite KBT på mig själv. Det första jag skulle visa var röklin, prästskjorta och stola. Hoppla! Efter jag hade hyperventilerat lite gick det faktiskt bra och jag hade jättekul. Efteråt gick jag runt och kollade på de olika utställarna. Det är så svårt! Vem ska man beställa kaftanen ifrån? Var får man "mest" för pengarna? Jag pratade med några där de verkade jätteflexibla med snitt och foderfärg men efter lite läsning av det finstilta insåg jag att i det ganska höga priset inte ingick tyg. Jaha??? Det fanns en annan tjej där som både S och jag köpte varsin skjorta (eller kanske snarare blus) ifrån. Hon syr också upp kaftaner och finns i gamla hemstan. Det vore ju praktiskt. Hon har inte gjort det så länge så hon kanske inte har så extremt mycket erfarenhet men å andra sidan tror jag att hon är väldigt flexibel och kändes lätt att ha att göra med. Eller ska jag ha en konfektionskaftan? Nej, jag tror inte det. Men GUD så svårt det är! Tur att jag har lång tid att bestämma mig.

tisdag 22 september 2009

Mycket eller ingenting

Just nu händer det väldigt väldigt mycket i livet men samtidigt känns det som om jag har ingenting att skriva. Idag har jag varit hemma från skolan eftersom jag har haft ont i mitt stackars huvud och mått fruktansvärt illa. Det började igår i skolan men ville inte gå över. Jag gick och la mig igår redan vid halv tio tiden och när klockan ringde i morse insåg jag att den inte hade försvunnit. Det var bara att somna om igen och jag vaknade inte förrän tolv på förmiddagen. Jag har legat i soffan mest hela dagen men illamåendet vill inte riktigt försvinna. Huvudvärken är näääääääääääääästan borta men inte illamåendet. Jag dricker grönt te med ingefära och vilar. Hoppas att den försvinner tills imorgon.
I veckan har vi insparksfest med vattentema. Jag har lite problem med vad jag ska klä ut mig till. Jag funderade först på sjöjungfru men det känns som ett stort projekt. Idag pratade sambon och jag om vad jag ska vara. Kanske blåstång. Eller hammarhaj. Funderar även på matros eller pirat. Hmmm..... Ett enklare alternativ är kanske våg med blå klänning och en massa sjalar fast nålade. Sambon och jag ska nog ta oss till Myrorna imorgon och se om jag kan hitta något som kan inspirera mig. Förhoppningsvis hänger en fin sjöjungfrukostym där! Vi får se.

fredag 18 september 2009

Viktig valinformation

Jag blev ju för ett tag sedan ombedd av någon från Kyrkokansliet att skriva om Kyrkovalet här på bloggen. Jag valde att inte ta emot deras information, jag skriver trots allt om vad jag vill. Men jag brinner ändå för kyrkovalet. Jag svär över att sambons arbetstider på söndag gör det nästintill omöjligt för honom att rösta. Vi ska nog försöka lösa det genom att jag ombudsröstar åt honom men ändå. Mina arbetstider är inte heller särskilt val-vänliga men jag tänker offra min sömn för att få rösta. Det är viktigare med demokrati än sömn, sova kan jag göra när som helst! Jag tycker våra vallokalstider är extremt snåla (10-11 sedan paus för gudstjänsten 12.30-20). De är helt anpassade efter dem som har "vanliga" kontorstider på sina arbeten och det finns trots allt ganska många av oss som inte har det. Sambon börjar 9.30 på söndag (Posten prövar något nytt) och kommer antagligen inte hem före 20.00 eftersom det är mer trafik på söndagaseftermiddagar än nätter. Jag jobbar mellan 11.50-21.32 (helt normala tider, jag vet) så jag hinner i alla fall dit en snabbis innan. Puh. Men rösta ska vi!
Jag vill också uppmana er att läsa denna fantastiska artikel som jag blev tipsad om. Den är ursprungligen från när kyrkan och staten skildes åt men har publicerades återigen för snart ett år sedan. Extremt läsvärd!
Så jag uppmanar er härmed att gå till era församlingar och lägg er röst. Om inte annat för att värna om vår rätt att rösta.

torsdag 17 september 2009

En sång om att göra slut

Eftersom jag tjatat om mina "göra slut" drömmar på sistone tänkte jag dela med mig av denna fantastiska sång om att göra slut. Jag håller på att lyssna sönder Promoes senaste skiva "Kråksången" för tillfället och tycker att ni alla borde göra det samma. Lyssna på texten, minns era sår och njut av en fantastisk svensk poet.

En sån dag

Oftast när jag skriver så har jag haft en dag som jag kanske inte är så där förskräckligt nöjd med men så är det inte idag. Just nu är jag nöjd. Jag sitter i vardagsrummet, äter kakor och dricker te och jag har precis plockat ut en lax och zucchinipaj ur ugnen som ser helt underbar ut (om än lite sne, ugnen är inte tillräckligt stor). Den ska jag ha som matlåda några av dagarna nästa vecka. Sambon och jag hann umgås lite mer idag innan han gick till jobbet eftersom jag slutade tidigt i skolan och han har dammsugit och fixat persienner. Imorgon behöver jag inte gå upp klockan sex och ska dessutom gå och träna. Ytterligare en sak att vara nöjd med är att benhinneinflammationen blivit betydligt bättre efter det att jag köpte nya skor förra helgen. De kanske inte är de mest modemedvetna skorna men det är goretex och jag får inte ont i benen. Det räcker för mig just nu. (Hör och häpna).
Nästa vecka ser sjukt intensiv ut men rolig. Det är långa dagar och insparksfest och kläddag. Jag ska vara modell för prästskjortor och kaftaner och ser det som en del i min "KBT" för delar av min högkyrklighet. Det ska bli spännande och underligt. Jag ska dessutom spana efter en stola som mamma kan köpa som prästvigningspresent. Hon ville först göra en men vi kom överens om att köpa är bättre för alla inblandade.
Jag har även fått reda på var jag ska vara under min "praktik i samverkan" och jag är mycket nöjd med placeringen. Jag tror att det kan vara en sådan församling som jag skulle vilja jobba i när jag är klar och nu får jag möjlighet att prova och känna efter.
Nu ska jag återgå till mina kakor och en smula skönlitteratur innan jag fördummar mig själv med lite tv.
Puss mina änglar!

tisdag 15 september 2009

Favvo idag

Jag har inte lyssnat på hela den här versionen men den "vanliga" är grym och Promoe är alltid störtskön (ja jag använder det ordet) så varsågoda. Jag kände att jag behövde lite pepp så då gör nog ni också det.


måndag 14 september 2009

Jag drömmer

Just nu drömmer jag väldigt väldigt mycket. Det är extremt livliga drömmar och det känns som om de tar väldigt mycket energi. Häromnatten drömde jag om eld. Det brann lite överallt och jag var tvungen att springa in och ut ur ett hus för att rädda saker. Först började jag med att rädda skolböcker och datorn. Det var bara på slutet som sambon ropade i drömmen att jag glömt att rädda Svene ( min nalle som följt med mig överallt och som fortfarande bor på sängen ) och att jag glömt att rädda mitt fina foto på pappa som jag har i sovrummet. Fruktansvärt jobbig dröm. Sen har vi alla "göra slut"-drömmarna. Puh! Jag vaknar verkligen inte pigg. Jag drömmer också att jag har migrän på nätterna. Jag tror att jag faktiskt har det men att det inte exploderar som det kan göra. Sambon berättade även häromdagen att han kunde höra ända ut i köket hur jag gnisslar tänder på morgonen när han kommer hem. Elände. Inte undra på att jag är trött.....

fredag 11 september 2009

Träning? Träning!

Jag började träna regelbundet våren 2004. Då var jag betydligt smalare än nu och dessutom jättearg. Jag var arg på allt och alla och då var träningen ett väldigt bra instrument för att kunna ta ut all ilska. Sedan dess har jag varit fast. Jag tränar helst tre gånger eller fler i veckan och ägnar mig åt alla möjliga och omöjliga sorters träning. Det gäller, som alla de visa säger, att hitta den träningsform som passar en själv bäst. Som ni vet sprang jag Tjejmilen här för några veckor sedan. Jag kom på 8444:e plats av 21 000 startande och kom in på den tid jag hade tänkt mig. Problemet är bara nu när mina ben gett upp. Min benhinneinflammation är tillbaka med kraft. Jag smörjer och smörjer och förbannar mina ben. Blivande prostinnan hävdar att jag måste ta det lugnt men jag är så otroligt dålig på det. *mutter*
Idag har jag varit på Step och svettades ut flera liter vatten. Det är då jag mår som bäst. Jag känner varje del av min kropp och det är inte huvudet som får jobba utan kroppen. När jag sen känner blodet pumpas runt i alla muskler är det värt allt. Jag förstår inte nu hur jag kunde se träning som något ont där innan våren 2004. Träningen är mitt lyckopiller och är det som många gånger har gjort att jag kunnat hålla mig på banan. Detta är alltså en uppmaning till er som inte kommit igång ännu att göra det. Om jag, som var så negativ, kan så kan ni. Så på med träningsskorna och ge er ut på en promenad eller löprunda så ses vi på gymmet sen!

torsdag 10 september 2009

Identiteskris

Jag drabbades för några år sedan av en identitetskris som bara har förstärkts av att gå i min nya skola. Jag insåg att jag är högkyrklig. Alltså högkyrklig i den meningen att jag uppskattar det liturgiska och församlingens delaktighet i det liturgiska. Jag uppskattar det högtidliga i nattvardens mysterium och de partierna i mässan som sjungs. Jag vill gärna ha det så. Jag vill att den församling jag jobbar i tar det hela på lika stort allvar som jag gör. Jag vill vara liturgiskt klädd och gärna ha min kaftan så ofta som möjligt. Idag sattes jag på prov. Vi skulle öva på att välsigna varandra. Framför altaret iklädda röklin (okej för er som inte är lika kyrkligt nördiga som flera av oss andra så är nog allt detta ganska obegripligt) skulle vi stå och välsigna varandra. Det var jättejobbigt för mig. Jag trodde inte att det skulle vara det men jag mådde fysiskt illa innan och gjorde så gott jag kunde. Jag tror inte att det märktes så där värst mycket på mig men kanske. Nästa vecka är det dags för instiftelseorden. Hur ska det gå?

måndag 7 september 2009

Göra slut

Nej nej och lugn, sambon och jag ska inte och har inte gjort slut. Men jag har drömt om det på sistone. Jag gråter i mina drömmar och vaknar med våta kinder. Jag sover dåligt av drömmarna och de får mig även att kanske agera en smula överilat ibland gentemot stackars sambon. Han är så elak i drömmarna. Jag har därför funderat över varför jag drömmer de här hemska drömmarna.
Dels är det nog för att jag är rädd för att förlora honom. Nu när jag hittat kärleken och tryggheten hos honom och med honom vill jag inte förlora honom. Sen handlar det nog även om andra konstiga saker.
Under ett "slutgörande" står man oftast utan kontroll och världen förändras runt omkring en utan att man har särskilt mycket att säga till om. Så är det lite i mitt liv också just nu. Jag känner att jag inte har någon kontroll. Jag är i en ny situation jag inte är van vid. Jag vet hur jag gör för att vara student men det här är annorlunda på något sätt. Jag sätter också punkt för en del av mitt liv. Den del där jag levde i mina böcker på universitetet, nu är det tänkt att jag ska omsätta teori i praktik. Det är lite läskigt.
Ytterligare en orsak är nog att det är höst. Hösten är varje år en påminnelse att det har gått ett till år sedan pappa dog. En separation som håller i sig.
Sambon tröstar dock och kramar och säger att jag inte behöver oroa mig, han är min tills jag tröttnar på honom och det lär jag inte göra!

torsdag 3 september 2009

Hittad!

Jag har letat efter en bra ny tatuering ganska länge. Jag har velat ha något som kan ge mig det jag behöver för att visa mig själv att jag faktiskt kan och att jag klarar mer än vad jag tror. Jag har velat ha något som dessutom pekar på detta lite extra mycket. Jag har funderat och kom för ett tag sen fram till vad det ska vara. Efter lite googlande hittade jag det och nu ska det presenteras. Jag vet inte om jag bara ska ha "det" eller om jag som S ska ha något runt omkring. Det beror liksom lite på var jag tänkte placera den. Först hade jag tänkt att ha den vid handleden men det kanske tar fokus från det som är viktigt när man är på hembesök. Därför funderar jag nu på att sätta den nere vid fotknölen på insidan av foten. Där borde väl ingen stirra??? Och om de gör det kanske de bara tror att det är ett skavsår eller nåt. δυναμις blir det i alla fall. Kanske som här, i rött??

onsdag 2 september 2009

Jag visar mitt rätta jag

Idag har jag nog lyckats visa mitt rätta jag i skolan. Jag visade mig vara en av de sjukare i klassen. Jag är den mest allergiska i alla fall. De frågade om våra allergier och jag trodde verkligen att det skulle vara fler än jag som skulle ha en liten lista. Inte var det så inte. Det är nästan bara jag. Jag hade dessutom den längsta.... Följden blev att det kom en massa frågor om det inte är jobbigt att vara så allergisk. Konstigt, jag upplever mig inte som särskilt allergisk. Nog för att pollenallergin sätter sina spår men det är ju också den som gör att alla andra saker påverkar mig. Nå.. Nog om det.
Ytterligare en sida av mig som visades idag är min förkärlek för att bestämma. Vi skulle i klassen välja eller bestämma vilka som skulle vara klassrepresentanter. När frågan kom upp vilka som skulle väljas blev hela klassen tyst. Ingen ville sträcka upp handen. Varför vet jag inte. Är det en fråga om falsk ödmjukhet eller vad? Varför vågar man inte visa att man kan tänka sig ha lite makt? Jag hade då ingen plan på att vara falskt ödmjuk så jag sträckte upp handen och erbjöd mig. Det är kanske underligt men en av anledningarna till att jag ville bli klassrepresentant var att jag var lite orolig för att någon med, enligt mig, knasiga idéer. Tänk om de tycker att jag har konstiga idéer? Ha! Synd för dem, nu får de stå ut med mig tills tidigast nästa termin. Moahahhahahaha!

tisdag 1 september 2009

Det nya livet

I går började det nya livet. Jag började på PIUS. Det känns stort, skrämmande och underbart. Stort eftersom jag inte riktigt trodde att jag verkligen skulle lyckas ta mig dit efter den här sommaren. Skrämmande eftersom detta innebär att jag snart är klar och underbart eftersom detta är en sådan stor del av det jag har väntat på.
Det har dock varit en ganska knepig omställning. Jag är ju inte riktigt van vid att gå upp vid sex-snåret på morgonen. Att gå upp så tidigt innebär ju faktiskt att jag måste gå och lägga mig tidigt och det är nästan svårare än att vakna. Jag är ju van vid att sitta vaken halva nätterna och nu måste jag komma ihåg att helst lägga mig innan elva. Konstigt. Det kommer också bli lite knepigt med mina jobbhelger men jag ser med tillförsikt på det hela.
En mysig men samtidigt lite småunderlig sak är ju att sambon kommer hem lite innan jag åker iväg. Vi hinner ses, prata lite och kanske ge varandra en puss innan han går och lägger sig och jag åker iväg till skolan. Självklart skulle jag vilja vara mer med honom men jag är glad för det jag får!