lördag 29 januari 2011

Jag blir lite äcklad

Innan jul samlade Musikhjälpen in tolv miljoner för att motarbeta barnslaveri. En fantastisk summa enligt mig. De gjorde ett svinbra jobb och trots att jag bara bidrog med ett litet önskemål känner jag mig delaktig. Jag gillar Musikhjälpen. Hela konceptet.
Idag när jag sitter och bläddrar i gårdagens DN bostad hittar jag en lägenhetsannons som fångar mitt intresse. En 4,5 på Kungsholmen. Utgångspriset är tolv miljoner... Samma summa som fantastiska Musikhjälpen samlade in på en vecka. Det äcklar mig lite. Hur har man råd att köpa den lägenheten? Hur lever man? Och kanske framförallt, känner de sig delaktiga under insamlingen till Musikhjälpen? Ser man behovet? Jag hoppas verkligen det men min cyniska sida är skeptisk.
Published with Blogger-droid v1.6.5

tisdag 25 januari 2011

Kvällsnöje

Jag har ett intressant kvällsnöje ikväll. Mina papper för att få ett nytt körkort har kommit. Det är bra med ett idkort där namnet stämmer med personnumret. Speciellt om man ska föda barn tydligen. Det ska stämma när man kommer in. Därför sitter jag nu och övar på att skriva mitt nya efternamn. Det är väldigt annorlunda än mitt gamla. Det nya har en massa konsonanter som ska in. Ett Ö till exempel. Mycket knepigt. Öva öva...


Efter en klok kommentar från T måste jag erkänna att gravidhjärnan och tröttheten tog över. Ö är ju en vokal. Övar på någon annan bokstav istället. Typ T...

Jasså tänka sig...

Många äldre präster, kanske framförallt min handledare, visar ofta på hur deras erfarenhet och rutin slår de nya prästerna med hästlängder. Det kan jag inte annat än att hålla med om. Det är svårt att ha fått rutin om man inte har varit präst så länge. Vi får lov att hålla i manuskript till griftetal och vigseltal eller be innantill ur handbok på begravningar. Det är något som underlättar för oss och kanske till och med är nödvändigt. En del saker sitter som rinnande vatten redan för mig (fridslysningen över kistan på begravningen och välsignelsen) och en del kanske kommer så småningom. Jag har ingen brådska.

Nu har min handledare dock varit på begravning. Där hade de en ung präst som officiant. Visserligen hade hon haft ett kort griftetal och visserligen hade hon tittat i handboken men hon hade förmedlat värme! Så pass... Det kanske inte är helt fel det heller.

Att göra saker på rutin är inte alltid helt hundra.

måndag 24 januari 2011

Maktstrukturer

Jag har för första gången i mitt liv har jag nästan låtit mig knäckas av maktstrukturer som riktats mot mig. En av kollegorna använder sig av osynliggörande. Jag har börjat ifrågasätta min egen kompetens och min egen kunskap. Det är inte riktigt något jag brukar göra. Jag vet ju att jag är bra på det jag gör och att jag är uppskattad men det är nästan som att jag skulle vilja lämna vissa delar av yrket därhän. Tyvärr är det ju dessutom mina favoritdelar, de jag innan visste att jag verkligen är bra på. Barn och ungdom. Det är ju det jag vill arbeta med i framtiden och nu har han fått mig att tro att jag nog egentligen inte är så bra på det.
Och jag har på något sätt låtit honom göra det. Hade jag satt ner foten på en gång hade jag kanske inte tagit så illa vid mig. Nu har jag reflekterat och tjurat lite tillsammans med maken och H vilket hjälpt. Båda två har förklarat för mig att jag faktiskt kan. Att jag inte ska låta honom vinna. Jag förtjänar bättre, både från honom och från mig själv.
Nu när jag insett vad han gör tror jag att jag kan möta det lättare.
Let the battle begin!!!

fredag 21 januari 2011

Vuxen pigg

När jag var yngre var mamma alltid uppe före mig och gick och la sig efter mig. Jag tror inte det förändrades förrän jag var kanske sexton sjutton. Hon verkade inte behöva lika mycket sömn som jag. Dessutom sa hon att vuxna inte behöver lika mycket sömn som barn. Jag såg fram emot det när jag var yngre. Att jag skulle bli pigg jag med.
Jag är i och för sig piggare på sommaren än vintern men jag är inte ens i närheten av min mor. När vi pratar i telefon på kvällarna är jag på väg att sova och hon ska se på tv eller göra något vettigt. Sen går hon upp typ en timme innan jag och det är tidigt!
När ska min vuxen pigghet dyka upp? Var är den? Hallå? Jag efterlyser den!
Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 19 januari 2011

Hur funkar det?

Jag har haft ganska många olika jobb genom åren. Jag har varit cafebiträde, servitrislight, garderobiär och det mesta annat man kan göra inom restaurang utan att behöva kunna något. Riktig servitris, sommelier och dylikt lämnar jag åt dem som faktiskt kan. Jag jobbade ett tag på Skansen (ganska länge faktiskt) och Stadsteatern mest för att jag varit så nyfiken på hur det funkar bakom kulisserna.
Jag har även jobbat på ett varuhus för att förstå det. Jag är bra på att sälja kan jag meddela! Det senaste jag gjorde i min nyfikenhet var att bli busschaufför. Nu vet jag hur det är att köra tungt, något jag drömt om sedan jag var liten. Jag vet också varför kisspauserna är viktiga!
Det jag funderar på hur det funkar just nu är tunnelbanechaufförer. Jag misstänker att det är ungefär samma visa som att köra buss men jag skulle gärna vilja veta. Tror ni man kan få praoa som vuxen???
Published with Blogger-droid v1.6.5

tisdag 18 januari 2011

Pysslighet

Jag brukar inte känna mig särskilt pysslig. Jag fick nog en överdos inför bröllopet när det skulle pysslas inbjudningar, program, bordsplaceringar och en massa annat. Jag tyckte det var kul i ungefär en kvart, sedan tröttnade jag. Däremot imponeras jag av mina kamrater som pysslar. Som Mia, hon gör en massa fina saker som jag önskar att jag kunde göra. Framförallt är jag imponerad bortom mig själv av hennes små virkade djur och den virkade krubba hon gjorde i somras.
Förra våren hade jag som ambition att piffa våra balkonger, det gick så där. Eller jag köpte en massa fina blommor, blomlådor och möbler men sen tog det liksom stopp. Att ta hand om allt det där ligger inte riktigt för mig eller för maken.
Jag fick till och med fröpåsar skickade till mig av en fantastisk vän för att pigga upp mig. De kom aldrig ner i jorden... Jag har insett att jag inte riktigt har det i mig att skapa en prunkande balkong men i vår SKA de ner i jorden.
Nu ska bara exempelvis min mor förstå var mina ambitioner ligger. Hon sa något om att sy mina egna gardiner häromdagen... När ska hon lära sig? Jag har ju lärt mig!

fredag 14 januari 2011

En ny värld

Jag har fått tillbaka min telefon som varit på lagning och hittat en bloggapp. Denna måste självklart testas! Gud så mycket jag kommer blogga på tunnelbanan. Så mycket snabbare tiden kommer gå. Tjoho!
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 13 januari 2011

Får man vara så här lycklig?

På den här bloggen har det varit många svåra ord och svåra känslor. Men just nu är det på andra sidan av skalan. Bröllopet har gett vårt förhållande en nytändning. Bara det att få kalla maken för make gör att fjärilarna snurrar runt i magen. Att minnas vår fantastiska dag och minnas hur lyckans tårar nästan gjorde det omöjligt för mig att uttala löftena.
Nu när vi boar här hemma inför Ärtans ankomst flätas vi också mer och mer samman. Jag lever i nuet och känner efter hur glädjen rusar genom min kropp. Det här vill jag minnas jämt och evigt!!!

tisdag 11 januari 2011

Saker faller på plats

Vi har bott i vår lägenhet i lite över ett år. Det mesta hade vi köpt innan vi flyttade in eller så kom det ganska raskt efteråt. Vi bytte soffa, säng och köpte nytt soffbord. I det stora hela har vi varit supernöjda med vår inredning. Men en del saker har fattats. Till exempel en vardagsrumslampa. I höstas hängde vi upp en kräftlampa ovanpå den löjliga lilla glödlampan och sen blev den kvar. Kanske inte det snyggaste som finns men ändå bättre än en naken glödlampa. I helgen var vi på IKEA med mamma och kollade på saker till barnrummet. Dit behövdes det en lampa så vi hamnade på lampavdelningen. Där var maken så trött på IKEA att han sa ja till det mesta. Alltså har vi nu en ny vardagsrumslampa. Medan jag sov häromdagen satte maken dessutom upp den. En vit boll hänger nu ovanför vardagsrumsbordet. Vi plockade även på oss en lampa till hallen. Den har vi inte fått upp ännu men den är i alla fall inköpt!!
Vi har också pratat om att vi behöver en sänggavel så att vi inte förstör tapeten i sovrummet. Båda har vi märkt att tapeten vid våra huvuden tar skada. Funderingarna har gått fram och tillbaka. Vi ville egentligen ha en sådan sänggavel som H och J har. Det är en MDF-skiva som är klädd med tyg och har sänglamporna infällda i själva sänggaveln. Problemet är bara att de har byggt den själva och vi började väl inse att det inte skulle ske i det här hemmet på ett bra tag. Därför slog vi till när vi insåg att man kan köpa Malm-huvudänden separat på IKEA. Att det stod att det var en utgående vara skyndade nog på beslutet.
Ovanför sängen har nu ÄNTLIGEN den affisch som jag fick av min dansanta vän i födelsedagspresent innan vi flyttade in. Jag har om och om igen tänkt att jag ska köpa en ram när vi varit på IKEA men glömt det. I lördags kom jag ihåg!
Det känns nu ännu mer ombonat i sovrummet och vardagsrummet.
Det blir nog ännu bättre det här än vad det var innan.

torsdag 6 januari 2011

Magiskt

Det skulle vara så oerhört svårt för mig att beskriva det senaste året. Det har varit magiskt. I januari förra året förlovade vi oss, kanske inte helt otippat. Jag har sällan känt mig så fin som när jag fick på mig min ny-gamla förlovningsring som jag ärvt av mormor. Några dagar efteråt fick jag stolt visa upp den på årets första, men inte sista, bröllop. Snön gnistrade och det var som i en saga.
Sen försvann våren i stormsteg med fantastiska resor bland annat till Berlin, Bryssel och Rom. Snart var det dags för prästvigningen. Det var onekligen en fantastisk dag. Jag grät av lycka och känsla av stordåd. Att äntligen vara i mål! Eller kanske snarare, att äntligen vara framme vid startlinjen!
Bara några få dagar efter vigningen, på min födelsedag, gjorde vi testet. Se där, ett efterlängtat och önskat plus. Jag trodde att det skulle ta mycket längre tid och att all stress kring vigningen skulle ha intet gjort det men icke.
Sommaren insåg jag igår att jag sovit bort. Jag var dödstrött eftersom jag börjat på nytt jobb och dödstrött eftersom jag var nygravid. Men jag har en svävande bild av att det var varmt. I alla fall när vi var i Borlänge.
Sen var det två fantastiska bröllop i slutet av sommaren, ett där jag var toastmadame och ett där jag var officiant. Det var fint, fantastiskt och magiskt.
Hösten och jobbet gjorde att tiden flög förbi. Magen växte och snart började jag känna av att någon bökade runt där inne.Visa saker trivs han med, andra inte.
I novembermörkret blev saker och ting mycket ljusare när Knoddas föddes. Han var pytteliten och underbar. Att ha följt honom från fröet i magen gör allting mycket större och hans ankomst så oerhört mycket viktigare på något sätt.
Sen kom julen med allt vad det innebär för en präst. Att få fira julnattsmässan var onekligen en välsignelse. Jag älskad det! Även om jag hade svårt att vara vaken.
Bara veckan efter, på nyårsafton, avslutades året på bästa tänkbara sätt. Sambon gick från att vara sambo till min äkte make! Det var oerhört fantastiskt och magiskt. Hela dagen blev som vi hade önskat. Vi var omtumlade och lyckliga dagen efter och lyckan är som tur är inget som ger med sig. Den är kvar och förgyller vår tillvaro.
Maken frågade mig för ett tag sen vad vi ska göra nu. Vi har ju "gjort allt" året som gick. Fast det är ju nu, snart, som det börjar. Vårt nya liv, vårt liv som föräldrar. Jag tror att nästa år kommer att vara magiskt också. Fast på ett tröttare och helt annat sätt.