måndag 30 november 2009

Det som gör det värt det

Ibland kan mitt helgjobb vara ganska träligt. Vissa kvällar bara står, går eller åker vi runt i kylan. Det känns som om vi inte gör någonting och de åtta timmarna bara segar sig fram. De kvällarna undrar jag ofta vad jag gör där och inte hemma hos sambon (som inte heller tittar på Idol). De kvällar då det smäller känns det bra att vara där men samtidigt ger de mig en ganska stor misstro mot framförallt vuxenvärlden (som jag då ska tillhöra). Jag tittar på de vuxna som bara står bredvid när barnens hela värld slås i spillror och hur de klagar eftersom "deras" buss blir försenad. De gnäller och klagar samtidigt som jag springer runt och försöker se till så att ingen åker på stryk, att chauffören har det bra och har en trafikledning som skriker mig i örat via mobilen. Efter de kvällarna är jag slut, helt slut.
Men så kommer de ögonblick då jag får en glad och innerlig känsla. Helgen bjöd faktiskt på två sådana ögonblick. Dels var det en av "våra" ungdomar som gjort sig illa. Han grät och grät eftersom han dessutom bråkat med sina vänner. Vi skjutsade in honom till SÖS där han fick hjälp. Han kramades och grät. Kvällen efter var jag fortfarande orolig för honom och skickade ett sms. Då dök han upp, vid bättre mod och lite piggare. Jag fick ytterligare kramar och jag väljer att tro på honom om hur han mår och vad han gör. Mitt jobb och min uppgift är inte att moralisera och ifrågasätta. Min uppgift är att finnas till.
Även en av våra förare gav mig ett sådant ögonblick. Efter det att bussen fått soppatorsk och han fick fel sorts buss bytt till sig fixade vi en större variant åt honom för att han skulle få med sig allt folk från stan senare under natten tittade han på oss och frågade sig hur det hela hade gått om vi inte hade funnits.
Sådana saker gör att det är värt att stå och frysa en hel kväll....

torsdag 26 november 2009

All out advent!

Jag likt Blivande prostinnan, håller på att förbereda för advent. Problemet är bara att det är lite svårt när vi lever i kartonger. Jag vill ju ha fram min stjärna och ljusstakar och massa massa ljus men det går inte eftersom allt ligger i kartonger. Sambon och jag handlade därför "ingredienser" till en storslagen adventsljusstake förra helgen. Det är nu fyra blockljus på en plåtbricka med massa mossa på. I och ovanpå mossan befinner sig också massa flugsvampar och kottar och på ljusen har jag satt fast små bilder på tomtar (en på varje ljus). Tanken var från början att ha siffror men de var så klart slut när vi väl hade tid att gå och handla men jag är nöjd med resultatet. Det är inte så kristet men kanske lite mer natur. Sen när vi väl har flyttat kommer jag verkligen att ta fram den tunga arsenalen! Bland annat min fina nya tomte jag köpte här för några veckor sen. Han står och väntar så tålmodigt i sin påse. Längtar!

tisdag 24 november 2009

Madonna och domsöndagen

Såg den här idag och trots att jag ibland kan ha svårt för henne så anser jag att den har så mycket att säga. Plus att den för mig kopplar ihop domsöndagen och advent på ett bra sätt.

måndag 23 november 2009

1 av 6

Idag lyssnade jag äntligen på Hanna Hellquists "Sommarprogram". Jag har haft det länge på mobilen men inte lyssnat på det men idag blev det äntligen av som sagt. Hon pratade om massa bra saker som jag kan känna igen mig i och min beundran för henne växte. Jag har gillat hennes krönikor länge och tycker om att lyssna på henne i Morgonpasset på P3.
En av de saker hon tog upp (förutom underliga fäder, depressioner och misslyckade semestrar) var några samtal hon haft på två redaktioner hon jobbat på. Den ena var i Karlstad där de hade kommit in på ämnet kvinno och barnmisshandel. Där var det 1 av 6 som inte hade blivit slagna av någon kille eller man i sin närhet. När hon hade pratat om samma sak i Stockholm var siffrorna desamma fast tvärtom. Där var det bara hon som sa att hon hade blivit slagen. Hon var 1 av 6 där. Hon undrade därför hur dessa personer växte upp och vilka liv de levde. Samtidigt frågade hon sig om det kunde vara så att man på DN:s redaktion har mer att förlora på att erkänna att man har blivit slagen än vad man har i Karlstad. Hennes sätt att prata om kvinno och barnmisshandel var också talande. Jag tror hon gjorde det för att provocera, för att visa hur pass naturlig del det kan bli i livet, att man inte ens bryr sig om det längre. Att det kanske inte alltid gör så fysiskt ont utan att det är skammen som blir den stora smärtan. Känslan av att inte duga som man är, att man alltid måste vara på sin vakt och inte kan vara sig själv.
Jag är 1 av 6. Är du?

söndag 22 november 2009

Tillräckligt många stenar

Sambon och jag kollar igenom våra filmer nu när vi inte har några kanaler och häromdagen föll valet på Forrest Gump. I den filmen sägs många kloka saker men något som har fastnat hos mig är när Forrests flicka Jennie kastar stenar på sin pappas hus och Forrest konstaterar att det ibland inte finns tillräckligt många stenar.
För visst är det så. Jag tror stenhårt på förlåtelse och att vi ska göra vårt bästa för att leva i förlåtelse men det kanske inte alltid går. Ibland gör personer saker mot oss som vi kanske inte kan förlåta. Saker som skulle kräva så pass många stenar att kasta att det inte finns tillräckligt många stenar. Vi bär på dessa händelser inom oss och de tynger oss och med jämna mellanrum kan vi kasta iväg en sten eller två. Det kanske inte hjälper i det långa loppet men det hjälper för stunden. För vi kommer aldrig att ha tillräckligt många stenar men de vi har kan i alla fall hjälpa oss här och nu.

torsdag 19 november 2009

Sakna eller inte.

När vi flyttar kommer jag att sakna möjligheten att GÅ hem från nästan vilken plats som helst i innerstan. Jag kommer att sakna att aldrig behöva passa tunnelbanor eller bussar. Jag kommer sakna vår stora tvättstuga där det nästan alltid finns tvättmöjligheter och där jag kan använda åtta maskiner samtidigt om jag vill. Jag kommer självklart att sakna utsikten från mitt fönster. Jag kommer att sakna detta lilla krypin som varit min fristad i så många år.
Jag kommer däremot inte att sakna att det BLÅSER (inte drar) in från fönstren så att det är svinkallt här hemma. Jag kommer heller inte att sakna att inte ha någon fläkt ovanför spisen eller att ha ett kök som är så pyttigt att det ibland till och med blir svårt att använda. Jag kommer inte att sakna en del av mina konstiga grannar eller de ganska obehagliga dofter som ibland sprider sig i trapphuset.
Så står jag här bland kartonger och böcker och funderar återigen på hur många lager tidning det behövs runt finglasen för att de ska klara flytten.

måndag 16 november 2009

Det bara hände...

Ibland när folk varit otrogna så säger de att "det bara hände". Igår när jag åkte lastbil med sambon eftersom vi inte setts på länge pratade vi om det här. Vi funderade på vilken gång av juckarna man kan ursäkta sig själv med att "det bara händer". Någonstans kanske till och med innan juck 1 borde man kunna komma på att det som är på väg att hända inte är någon vidare värst bra idé.
När jag var yngre var jag otrogen mot en pojkvän (jag var bara 17 så det är nog preskriberat nu tror jag) och jag var väldigt väldigt medveten om vad jag gjorde. Det gjorde nog det hela mer intressant dessutom. När det hela skulle erkännas så sa jag i alla fall inte att "det bara hände" för det gjorde det inte. Det fanns flera steg längs vägen som jag hade kunnat backa. Jag hade massor av chanser att inte låta det gå så långt som det gjorde och jag hade kunnat se till att inte hamna i situationen.
Eftersom jag (tydligen) är ganska flirtig hamnar jag ibland i situationer som jag kanske inte riktigt tänkt mig. Jag inser efter en stund att den trevliga/e person jag pratar med inte pratar med mig efter samma förutsättningar. Det går ofta upp en liten lampa i huvudet på mig om att personen mittemot mig tänker på något som jag inte alls planerat. Jag vet en gång för en massa år sedan så dansade jag med en kille på en hemmafest och insåg att han tog sikte på att kyssa mig. Det ledde till att jag i mer eller mindre panik sprang in i köket till min kompis och satt i hans knä resten av kvällen.
Jag pratar, skrattar och är väldigt fysisk. Det kommer naturligt för mig och jag vill inte behöva ändra mig. Men jag ser till att det INTE bara händer. Jag vet var gränsen går och jag tar mig därifrån. Om jag tycker att situationen kanske verkar bli lite väl inriktad mot något jag inte vill vara med om vet jag hur jag ska ta mig därifrån. Man skulle kunna tro att det bara skulle vara att börja prata om sambon men tro mig det är inte alltid det hjälper...... Jag tror dock inte att "det bara händer" och jag det lever jag efter. Vi har alltid ett val att se till att det händer eller inte och jag vill bara att det ska hända med fine sambon.

fredag 13 november 2009

Nostalgiklipp

Häromdagen kände jag en alldeles speciell frustration som bara kan komma sig när jag känner att jag måste trycka ner delar av mig själv under en längre tid. Detta resulterade i att jag och några till lyckades sänka nivån på samtalet kring fikabordet så till den milda grad att en person i sällskapet lämnade fikabordet. Kan man inte diskutera Origenes egen kastrering och äckliga, smutsiga lemmar så kan man inte. När vi hade haft denna djupa diskussion så kände jag att följande klipp kändes lämpligt igen! Lyckan blir alltid stor när jag kommer på att den finns igen med jämna mellanrum. NJUT!

onsdag 11 november 2009

Minns i november den ljuva september

November skulle kunna vara årets tråkigaste månad. Jag tror att november tävlar med februari om denna fantastiska titel. Bah! Ingen snö, bara mörker och regn och inga julkänslor ännu. I alla fall inga julkänslor som man får låtsas om. Jag tittar ut på det extremt grå sjukhusområdet bredvid huset och funderar på varför vi gör så här mot oss själva. Varför bor vi här?
Jag tror att T med sällskap och Sambon med finaste E gjorde helt rätt i att fly landet. Här är det faktiskt inte mänskligt att vara just nu. Fy och blä. Jag muntrar upp mig med nya serier om levande döda nämligen "The vampire diaries". Mumma.
Jag läser också mysiga bloggar som Underbara Clara och försöker själv att unna mig sovmorgon och lugna stunder mitt i mitt lilla kaos!
Hoppas att dessa tips kanske även kan få er att stå ut med mörkret. Annars kan ni ju fly landet likt många andra!

tisdag 10 november 2009

Ständig hjälp(?)

När vintern nästan känns alltför grå, då stickar jag.
När det inte känns som om det finns någonting att gå upp för på morgonen, då stickar jag.
När ångesten river i kroppen och tårarna vilar i ögonen, då stickar jag.
När längtan efter världens finaste sambo bultar i hjärtat, då stickar jag.
När ensamheten känns oöverkomlig, då stickar jag.
När känslan av att inte duga till dyker upp, då stickar jag.
När tanken på min egen kropp äcklar mig, då stickar jag.....


Just idag känns det väl inte som om det var ett jättebra beslut att sluta med medicin.

söndag 8 november 2009

Oh! En tanke.

Just det ja. Jag är ju SF i veckan och har en idé. Sambon och jag har ju snart varit tillsammans i två år (ja det är två månader kvar men ändå!) och jag skulle vilja göra något speciellt för honom. När vi precis hade träffats gjorde jag en skiva med sånger på för att han skulle lära känna mig. Nu så traskar vi på i våra liv och har nog insett att de artister som förenar oss är Winnerbäck (döh) och KENT. Jag skulle därför vilja be er (om det nu är någon som läser det här) som känner oss att skicka förslag på sånger som ni tycker representerar oss. Men schhscchhh säg inget till sambon! Lägg in låttitlar på kommentatorsfältet, det går ju att kommentera anonymt. Och ni behöver inte oroa er för att sambon ska hitta det, han frågade häromdagen när jag bytt design på bloggen. 27 juli var det i fall någon undrar.......
Så nu ser jag mycket fram emot era kommentarer och kommer att bli mycket besviken om ingen kommenterar!

Välkommen in effektiviteten!

Sambon är borta. Jag har SF (sambofritt) sedan igår morse och jag saknar honom redan massa. Men för att hindra mig själv från att bara ligga i självömkan med det stora kakfatet så har jag gjort massa saker. Jag började igår med att gå och träna. Sen åt jag lunch med en kompis från södern som jag träffar alldeles för sällan. Efter det gick jag hem med mina äckliga träningskläder och tog en liten paus. Sen bar det av till H för middag och drinkafton. Tanken var att dricka upp alla småslattar men jag tror vi bara åstadkom fler småslattar.... Fast av andra sorters sprit. Hmm... Idag har effektiviteten fortsatt. Jag har städat, tvättat, lagat mat och fixat matlådor. Sen har jag tränat och vikt och lagt in all tvätt. (Förutom sambons tröjor eftersom jag inte viker dem tillräckligt smått). Nu är jag lite trött. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska se lite av de serier jag har bestämt mig för att titta på nu när vi inte har några kanaler eller om jag ska läsa lite.... Det är onekligen väldigt trevliga alternativ oavsett!
Jag undrar bara varför sambon och jag gemensamt inte kan få den här entusiasmen och effektiviteten. Vi är som mest effektiva på skilda håll. Konstigt. Men just nu spelar det ingen roll eftersom det är rent fräscht och jag har både mat och kläder till veckan som kommer!

lördag 7 november 2009

Jag köper mitt eget godis!

Igår var vi alltså på Winnerbäck. Det var lite panik på förmiddagen eftersom en av bandmedlemmarna fått svininfluensan och de ställde in torsdagens konsert. Men de spelade i alla fall. Puh! Det är en glädje att se dem på scen för de verkar ha så roligt ihop. Winnerbäck kom av sig några vändor i texten men oftast gjorde det inget för publiken sjöng så högt i alla fall. Han var också ovanligt vältalig. Han tog upp att någon skrivit en krönika och pekat ut honom som extremt tjurig. Jag har verkligen inte upplevt honom som tjurig men jag kan tänka mig att "media" tycker det eftersom han inte går på galor eller ställer upp i konstiga skojprogram. Han berättade om hur han vägrade dansa runt julgranen med sin kisströja när han var nio. Detta ledde till att han inte fick någon godispåse. Nu hade han kommit fram till att han vid 34 års ålder inte tänkte börja dansa runt någon gran och han kan köpa sitt godis själv. Right on!
Jag kan ju faktiskt också köpa min egen godispåse (rent bildligt också så klart) och jag tänker inte börja kompromissa med mina värderingar nu. Om jag inte gjorde det förr när jag var en ganska rädd och försynt flicka så ska jag väl verkligen inte göra det nu. Jag tänker fortsätta att hävda att han inte är en könsneutralt tilltal eller stå upp för dem som inte har en egen röst. Prata om det som är obekvämt och vara den som vägrar skratta åt skämt som bara är osmakliga och inte är roliga. Jag tänker vara den obekväma och när det blir extra jobbigt ska jag gå hem och lyssna på mer Winnerbäck.
För jag, jag kan köpa mitt godis själv!

fredag 6 november 2009

Pepp pepp pepp

Ikväll är det slut på självömkan och dags för något som jag sett fram emot så så länge. Vi ska gå på Winnerbäck!!! YEAY! Det har känts så långt borta och nu är det plötsligt bara här. Jag anser att jag är feberfri och hoppas att resten av kroppen anser det också. Men med tanke på hur rastlös jag var igår så är det nog så. Jag får preppa med mycket te och mat innan vi går in så ska nog allt bli bra. Att gå till ICA igår var lite av ett äventyr men där skyller jag helt klart på att jag var hungrig. Så!
För att inte överdosera (men jag tror inte det går) Winnerbäck så lyssnar jag på radio som min vana trogen är. Men det lutar starkt åt att Spotify och jag ska umgås lite om en stund. Men jag ger er nu den Winnerbäck som fick mig att sent om sider (det var bara bara bara KENT innan dess) fick mig att inse vilket geni karln är! Nu ska jag dricka Echinacea te och preppa inför kvällen!


torsdag 5 november 2009

Jag tänker inte lämna hemmet!

Jag tänker inte lämna hemmet när jag ska ut och shoppa julklappar i år. Det är i alla fall ambitionen. Jag gillar att vara ute i god tid men det är lite svårt nu eftersom jag vill beställa saker via nätet och jag vet ju inte riktigt vad jag har för adress om några veckor. Dessutom så är det ju möjligt att sakerna kommer för tidigt och vi inte bor där eller att de kommer försent och kommer hit, där vi ju faktiskt inte bor längre. Ojevoj. Det finns alltid något att bekymra sig kring, speciellt när man som jag ligger hemma och inte gör något alls eftersom febern fortfarande sitter i. (Fast den verkar vara på väg bort!)
Igår låg jag framför datorn och spanade på unicefs sida, rädda barnen och andra bra sidor där man kan beställa presenter som faktiskt betyder något samtidigt. Idag är jag kanske lite mindre god och tittar på ebay och liknande sidor. Det vore väldigt skönt om allt bara kom neddykande i brevlådan och jag slapp springa runt som en galenpanna dagarna innan jul. Ullared lockar ju i och för sig med sina låga priser men jag tror inte att jag vågar satsa allt på ett kort, tänk om jag inte hittar något.
Sambon undrar varför jag börjar fixa med det här redan nu men jag vet hur det är. Det säger bara puff så är det jul och innan dess ska vi flytta och jag har två eller tre skoluppgifter som ska in. Det är bara att börja i tid. Dessutom förutsätter min plan att inte röra mig utanför hemmet för att shoppa att jag är ute i god tid. Så därför ligger jag nu här, lyssnar på radio och spanar efter bra julklappar att beställa.

onsdag 4 november 2009

Svagare än gemene man?

Nu är jag sjuk.. Igen(?)
Fast jag vet inte om jag räknar feber och migrän i samma kategorier av sjuk, faktiskt. Jag håller mig borta så gott jag kan från sambon för att han inte ska bli sjuk men det är ju så sällan vi ses så jag njuter faktiskt av att vara på samma plats som han. Han ska ju åka till värmen på lördag, det ska inte jag... Alltså, väldigt synd om lunkentussen.
Fast han har ju utlovat fin eller fina presenter när han kommer hem. Just nu försöker jag pracka på honom solskydd 50 och lära honom bra fraser på spanska för att han inte ska komma hem helt sönder bränd. Jag vet inte riktigt hur det går.
I övrigt verkar jag ha valt en bra dag att vara hemma sjuk. Det snöar och Christer har en sex timmars sändning om sex på radion. Jag har ägnat den ganska korta tid jag har varit vaken åt att sticka och lyssna på radio. Vi har ju "inga" kanaler just nu. Det analoganätet har släckts ner och vi kände inte att det var värt att köpa ett abonnemang från Com Hem för en månads skull. Det är inte samma bolag som står för tv:n i nya hemmet. Att vi inte vill ha fler kanaler än 1,2 och 4 verkar vara väldigt ovanligt. Hittills har de skickat ungefär en miljon brev, skickat 1 sms samt ringt 2 gånger för att få oss att teckna avtal. Jag börjar befinna mig i gränslandet mellan hysteriskt road och extremt irriterad. Igår upptäckte jag dock att jag kunde ha två program jag ville se samtidigt trots det lilla utbudet av kanaler....
Men det är ändå väldigt bra med stickning och radio!

måndag 2 november 2009

Hjälp, vad har jag gett mig in på???

Jag ska åka med syster till Ullared. Det ska bli kul att umgås med henne och dricka vin på kvällen, inget snack om saken. Men nu sitter jag här i soffan och får lite frossa. Anledningen är att de på tv visar någon slags dokumentär om Ullared och jag blir lätt vettskrämd (om det nu går) av alla de människor och typer som är där. Att vi ska åka dit precis innan jul vet jag inte om det är bra eller dåligt.... Jag hoppas på att alla andra redan har handlat då. Jag planerar i alla fall att köpa fina saker till lägenheten och en massa schampoo och balsam och sånt.

Appråpå lägenheten så har jag börjat packa. Allt för att undvika att jag blir superstressad och gråter längre fram (jag är på god väg redan nu). I mitt packande har jag som vanligt börjat med mina böcker. Än så länge har jag packat tre kassar som ska till myrorna och tio kassar som ska med i flytten. Bara två bokhyllor tömda och tre bokhyllor kvar! Puh!