lördag 30 januari 2010

Jag har det himla bra

Just nu sitter jag i soffan och väntar på att semlorna och teet som sambon håller på att göra ska bli klara. Vi har just varit och fikat på det lokala fiket och innan det städade vi lägenheten. Just nu känns allt väldigt bra. Jag önskar jag kunde stanna här hemma med honom resten av kvällen men ska iväg och jobba, underställ på! Så till dess njuter jag av min fine sambon, hans semlor och teet.



Det kommer komma en redogörelse för min påtvingade vila med lite bilder snart, så fort jag känner att jag har tid att föra över och fixa med bilderna!

söndag 24 januari 2010

Påtvingad vila??

Imorgon ska jag på retreat, inte en dag heller utan massa dagar. Jag ser fram emot vissa saker. Som att maten kommer att stå serverad åt mig och jag behöver inte fundera över någon av de sakerna. Jag tycker också att det ska bli skönt att inte behöva gå upp tidigt och inte ha en massa saker att göra varje dag. Fast däri ligger också det jag har lite lätt panik för. Jag har med mig träningskläder (om det mot förmodan skulle gå att springa där ute), en massa böcker och stickprylar. För att toppa det hela så får vi inte prata mellan måndag kväll och onsdag kväll. BAH! Hur ska detta gå???? Jag inser att jag nog måste stänga in mig på mitt rum för att inte börja prata med någon och därmed förstöra deras retreat också. Jag hoppas dock på det bästa, att jag ska kunna slappna av och inte därmed få migrän. Jajomen det oroar jag mig också för, att avslappnandet ska ge mig jordens migrän så nu har jag packat den stora necessären med massa mediciner i. Jag ska också prata med mina kamrater som ska med. Men NÅ, jag ser fram emot att sova, sova och sova.
Så nu lämnar jag er för några dagar för att lära mig att slappna av. Hoppas ni också får tid att göra det.

tisdag 19 januari 2010

Det finns inte så mycket att se

Vi har för tillfället en massa kanaler för att se vilka vi vill ha kvar nu i februari, det konstiga är att jag oftast inte hittar något att se på. Jag tittar på mina dvd:er och tv-serier. När jag vill se på tv bara så blir det oftast på någon av de mer "informativa" kanalerna. Jag gillar att se saker som faktiskt hänt och som jag då anser berör mig. Men jag gillar också bilar. Pappa och jag brukade titta på "Trafikmagasinet" när jag var liten och nu tittar sambon och jag på "Top gear". Ett fantastiskt program. Jag önskar att jag också fick göra de roliga sakerna de gör med sina dyra leksaker. Det finns många delar av deras program som jag gillar men härnedan kommer ett klipp som jag såg häromdagen och tyckte var extra roligt.








Jag kan också varmt rekommendera er att se det avsnittet där de försöker köra långtradare. Jag skrattade så jag grät!

måndag 18 januari 2010

Unna sig

När jag var på gymmet och sprang i förmiddags var det någonslags morgontv igång. Där pratade de om att unna sig. Ett av alternativen var att man "får" äta chips om man springer tre kilometer. Eller att man kan få unna sig att slappa i soffan efter en jobbig dag. Jag gillar att unna mig saker men jag gillar nog inte att kalla dem för det. Jag springer gärna och tränar också gärna. Jag gör det delvis för att inte få konstiga tankar om maten jag äter och jag gör det delvis för att känna att kroppen mår bra. Mina axlar och min rygg trivs verkligen inte när jag inte tränar. Sen trivs inte huvudet heller om jag inte tränar. Med träningen kommer endorfiner och gör att jag kanske inte kommer att behöva medicinen lika regelbundet. Men jag vet inte om jag gör det för att kunna unna mig...
Är då träningen det jag unnar mig? Nej. Om jag anser att det är något jag unnar mig så blir det ju samtidigt något jag enkelt kan prioritera bort och så är det ju verkligen inte. Det är ju något jag behöver och vill göra, varför då inte bara göra det i stället för att göra en omskrivning av det? Detsamma gäller för mig när det kommer till mat. Om jag anser att mat är något man unnar sig kan det smyga sig sakta från godsaker som kakor (chips är inget för mig) till att bli typ middag som är något man unnar sig. Så kan vi inte ha det.
Men hur tänker jag då? Jag tror att vi ska göra det som är bra för oss. Träna för att det är bra för oss, äta för att det är bra för oss och ta en kaka med jämna mellanrum för att det är bra för oss!

söndag 17 januari 2010

En söt mössa

På min mössa står det "Söt" jag har norpat den från sambon eftersom han inte vill använda den. Han fick den av mig förra året i julklapp men vågade inte ha den på sig, varför vet jag inte riktigt. För att visa att varken mössan eller andra personer bits började jag ha den på mig. Jag trivs i min mössa för jag känner mig söt i den. Det roligaste är alla blickar jag får. Jag märker hur folk först tittar lite förstulet för att sen råstirra en gång till. Ha! Men det intressanta är nog mer alla kommentarer. Jag har ju min mössa på mig när jag jobbar på helgerna med att se till att fulla människor kommer dit de ska och de har väldigt roligt åt den. Det mumlas i leden och en del är vitsiga nog att säga "Vilken söt mössa!". Det var roligt ungefär första gången och kanske andra men nu börjar jag bli lite tveksam. När jag dessutom fick höra det igår från en helt nykter nattvandrare blev jag lite tveksam. Fast de kommentarer som jag också får höra är att folk håller med mössan så det är ju trevligt, lite komplimanger mitt i natten när man känner sig som tröttast. Jag undrar om jag kan skaffa mig en sommarvariant av min söta mössa eller om det är att begära för mycket. Så länge har jag min söta mössa och ler i mjugg åt sambon som var för feg för att ha den. Ha!

torsdag 14 januari 2010

Så otroligt mycket

Det finns så otroligt många olika saker jag skulle vilja fortsätta studera. Jag skulle vilja ta åtminstone en magisterkurs i etnologin och teologin. Kanske doktorera i något av dem, helst etnologin av någon anledning. Sen finns det ett program om Mänskliga rättigheter på THS som jag har varit intresserad av i urminnestider. Varje gång VHS-katalogen dyker upp i min närhet så dyker jag ner i den och funderar över vad annat jag skulle kunna plugga. Nu är det ju ändå så att mitt CSN lån slut slut slut och skulden är överdrivet stor. Jag ska ju trots allt vara klar alldeles alldeles snart (mindre än fem månader, sa jag det?) och det är väl dags att lämna min lilla kokong av studentlivet. Fast vem vet, jag kanske kan plugga lite på halvtid sen när jag väl är klar...

onsdag 13 januari 2010

Psalm 139:1-18

Herre du rannsakar mig
och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnandens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.

Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de fler
än sandkornen,
når jag slutet är jag ännu hos dig.

tisdag 12 januari 2010

Måste bara...

Satt och läste några av mina favoritbloggar och hittade det här inlägget av Gröna Anna. Läs och rys! Fy! Vi har verkligen verkligen gått åt fel håll, jag önskar att vi inte hade gjort det.

Tillbaka till vardagen

Så efter en välbehövlig ledighet är det alltså dags att återgå till vardagen. Det var skönt med en kall minisemester till Berlin (läs gärna fästmannens inlägg och foton från det hela här) och ganska många dagar då jag inte gjorde många knop här hemma. Trots allt så är hemmet nästan helt klart, vi har bara fyra kartonger kvar, och jag trivs väldigt bra här hemma. Jag myser i vår jättesoffa och är nästan överdrivet kär i vår diskmaskin. Hur kunde vi klara oss tidigare utan diskmaskin??? Det är Guds gåva till alla par. Den går ju dessutom att ställa in i förväg så att den sätter igång lite senare på dagen. Det gör ju att jag kan sätta igång den så att den är klar lagom tills att sambon, jag menar fästmannen(!), vaknar och kan plocka ur den. Ha!
Det tråkiga med vardagen är dock att jag måste gå upp vad som känns mitt i natten och att fästmannen och jag inte ses så mycket. När jag tog mig hemåt idag hoppades jag att vi skulle hinna ses för annars så skulle det gå 48 timmar mellan gångerna vi ses. Det är ju kanske inte så konstigt om man inte bor ihop, men vi gör ju trots allt det!!!
Trots att det känns lite skumt att åka till skolan i tid och otid igen men det är i alla fall bara 5 månader (fem!!!!) kvar tills prästvigningen. Hepp heppp hepp. Jag hoppas verkligen att dessa månader går fort!

söndag 10 januari 2010

"Favorit i repris"



Jag kom fram till att jag gillar sambon så jag satte en ring på honom! Och han en på mig. Så nu är vi ringmärkta. Så kan det gå men jag tror inte att Beyonce egentligen hade så mycket med det att göra....

måndag 4 januari 2010

Ibland är det bra att vara jag

Igår fick jag skjuts hem från jobbet! Det var fantastiskt bra eftersom jag slutade långt efter att tunnelbanan slutat gå och jag var tvungen att ta tre nattbussar för att ta mig hem. Puh! När jag kom på den första nattbussen efter att ha väntat på den i 45 minuter undrade min kollega om det gick något tåg för mig när vi kom fram till tunnelbanan. Jag förklarade då för honom hur det låg till och han sa att så kunde vi ju inte ha det. Om jag hoppade av bussen vid andra garaget skulle han skjutsa hem mig eftersom han slutade då. Saken är bara den att han bor på HELT andra sidan stan. Jag protesterade lite men han insisterade och jag var väl rätt nöjd med det måste jag erkänna eftersom jag inte såg framemot att åka två nattbussar till. Han skjutsade hem mig och gav mig dessutom en korg! Han är ensam importör för dessa korgar i Norden. Nu pryder sagda korg vårt hem. Anledningen till att han tyckte att det var värt det är att jag pratade och var trevlig och glad mot honom en av hans största dagar på jobbet. Så ibland är det ganska bra att vara "cockerspanielglad" som jag är (även om jag har lärt mig att cockerspanilar är onda egentligen, men det kanske stämmer i alla fall....)