torsdag 30 september 2010

En stor ynnest med mitt jobb

Igår fick jag göra flera av mina favoritdelar med mitt jobb. Först var det kyrkohistoriska vandringar för mellanstadiebarn (eller vad det heter numera), sen var det mässa och på det ungdomskväll. Det är fantastiskt att få ha ett jobb som är så varierat. Alla delarna var fantastiska men det som verkligen låg i hjärta och hjärna när jag till slut kom hem på kvällen var mässan. Det var en speciell mässform som har utformats av en av mina arbetskamrater. Den handlar mycket om att ge människor en möjlighet att lägga ifrån sig skuld, skam och synd som kanske inte hör hemma hos den personen. En följd av Martin Modéus tankar i boken om Gudstjänsutveckling och offer-förövare i mässan.
Istället för psalmsång är det mycket levande musik med solist (i alla fall den här gången) och gårdagens tema var Ångest.
Min betraktelse blev inspirerad av Lukas 22 när Jesus var i Getsemane. Det var oerhört intensivt. Vi hade också bestämt att vi skulle ha alkoholfri nattvardsgång men eftersom delar av Kyrkorådet (kyrkans politiker som även är våra arbetsgivare) skulle vara med och de inte vill ha det så fick vi ändra om och ha två stationer. En med alkoholhaltig nattvard och en alkoholfri. Det som var fantastiskt var att den längsta kön blev till den alkoholfria. Det har funnits ett uppdämt behov av att få ta emot nattvarden utan alkohol i församlingen tror jag. Flera av gudstjänstbesökarna sa dessutom att detta var en av de stora plusen med denna mässa.
När jag kom därifrån var jag helt lycklig. Ibland kan man känna att luften är helt förtätad av helighet i ett rum och så var det igår.
Det är verkligen underbart att ha ett sådant här jobb!!!!

fredag 24 september 2010

Något att roa sig med efter allt annat....

Min kära kollega visade mig detta hemska hemska inlägg på You tube idag. Titta, lyssna och förskräcks!!!!

måndag 20 september 2010

En Pyrrhusseger

Gårdagens val där Alliansen vann måste väl ändå beskrivas som en Pyrrhusseger. Kan verkligen de som hejade på Alliansen känna sig nöjda? Kan vi som inte gjorde det känna oss nöjda? Kan vi skylla på varandra?
Jag tycker inte det. Jag tycker som ni vet att vi alla har rätt till vår politiska ståndpunkt oavsett blockparti och tänker inte kasta skit över de blå bara för att jag anser att de röda representerar mig bättre. Men jag tror att vi alla måste granska oss själva. Vad är det som har drivit 6% av Sveriges befolkning att rösta på ett parti utan egentlige politik, som präglas av främlingsfientlighet och missnöje? Vad är det som de etablerade partierna har missat?
På radio har de pratat om att det är lågutbildade unga män på landsbygden i södra Sverige som framförallt röstar på SD. Hur kommer det sig att det känner sig så pass orepresenterade av övriga partier att inget av dem kan tänkas få deras röst. Jag tror inte att det är att ena eller andra blocket misslyckats med att nå dem utan snarare båda. Min egen tolkning är att just blockpolitiken är problematisk. Man vill kunna rösta på de mindre partierna utan att för den sakens skulle stödja varken M eller S. Det är kanske FP eller MP som ligger närmast om hjärtat men det går bara inte i dagens politiska läge.
Den nedgång i ekonomin vi har sett de senaste åren påminner oss också om hur situationen såg ut i början av 90-talet när Ny demokrati tog sig in i riksdagen. Det slutade med buller och brak och jag hoppas på att det kommer att bli likadant för SD. Tyvärr tror jag inte det....
Någon kallade det här valet för ett normaliseringsval. Helt plötsligt domineras inte Sverige av ett stort parti utan av två jämn stora partier samt att vi har ett främlingsfientligt parti med i riksdagen. Som större delen av Europa helt enkelt. Men just den delen av normaliseringen vill jag inte vara en del av.
Ett bra sätt att motarbeta dessa vindar som sveper över Sverige är att säga ifrån så fort man hör uttalanden som går i den främlingsfientliga linjen. Vi kan också genomskåda SD:s olika mer eller mindre korkade uttalanden. Igår sa deras pressekreterare att övriga etablerade partier har härmat deras politik när reportern undrade hur de kunde ha politiska åsikter som sträcker sig från en det ena hållet till det andra.
All denna dumhet och ignorans måste bemötas och jag vill inte leva i ett land som normaliserats på detta sätt. Tillsammans, över block och partigränser, måste vi bemöta detta!

söndag 19 september 2010

Jag skräder inte orden

Jag liksom många andra har knallat iväg och röstat idag. Sambon och jag gjorde det tillsammans som ett demokratisktpar! Kändes bra. Att vi röstar liknande känns extra bra. Nog för att jag har nära vänner åt alla de håll. De är bra ändå.
Jag har ganska starka åsikter när det gäller att rösta. Att rösta är inte bara en rättighet utan även en förbannad skyldighet. Jag brukar dessutom påpeka att vi kvinnor måste verkligen hävda våra rättigheter. Vi har bara fått rösta sedan 1921. Det är inte ens hundra år!!!!! Hur kan vi ha blivit så försoffade på mindre än hundra år? Jag tror att vi glömmer för snabbt. Dessutom borde de män som inte är så välbeställda också kämpa för sin rösträtt. Bara några år tidigare än oss kvinnor fick de rösträtt, nämligen 1918.
Sen anser jag också att vi som har rösträtt och demokrati av ren solidaritet måste gå och rösta. Det finns så många människor i världen som kämpar för att få samma möjligheter som vi att utöva demokratiska rättigheter. Att vi struntar i vår rättighet är en skymf mot dem enligt mig.
Som sagt, jag har starka åsikter när det gäller det här men vad jag egentligen vill säga är att jag inte bryr mig om hur ni röstar men att ni röstar. Så ni som inte redan gått, iväg med er!!!

onsdag 15 september 2010

Min handledare ja......

Nu under adjunktsåret är det tänkt att man ska ha en handledare som tar hand om en och leder en rätt. Jag är extremt osäker på om det är vad min gör. Hon har inte gjort mycket ännu förutom att irritera mig...
När jag hade mitt första dop fick jag reda på av vaktmästaren att det var tänkt att jag skulle ge dopbarnen en psalmbok med ett signum från församlingen. Jahaja. Tur jag hade gott om tid. Hon har heller inte visat mig var jag hittar sagda saker eller hur alla papper ska fyllas i. Att det var hundratusen papper att lämna in till kanslisten fick jag reda på av just kanslisten som undrade var mina papper hade tagit vägen. Fylla i tidrapporter har jag också fått lösa på eget bevåg.
Vi har hittills inte haft ett enda vettigt handledarsamtal. Jag har jobbat i tre månader lite drygt och hon har inte satt upp någon tid för oss. Hon kommer däremot gärna in på mitt rum och orerar lite med jämna mellanrum. Just nu pratar hon BARA om min graviditet (mer om den här) och om sina graviditeter. Jag har inte riktigt förstått vad detta har att göra med mitt arbete. I alla fall inte hela tiden!
Jag tror att om jag inte hade en så pass bra kyrkoherde och så många andra bra kollegor skulle jag nog bli galen. Det är nog tur att jag är rätt så självgående också och inte har problem att fråga om sådant jag inte vet hur jag ska göra...
Men jag tänker inte rekommendera henne för framtida adjunkter.

måndag 13 september 2010

Vinden har vänt

När jag var idealistisk tonåring var jag och alla mina kamrater Vänsterpartister eller ännu mer åt det vänstra hållet. Något annat fanns inte i vår sinnesvärld. För de flesta av oss är fortfarande oppositionen det självklara valet även om det inte alltid längre är just Kommunisterna eller Vänsterpartiet. Mitt första val var det inte någon tvekan om vilka valsedlar jag skulle välja minsann.
När jag på skämt sa till mina ungdomsledare i somras på konfirmandlägret att Jesus är bevis för att det inte går att vara höger och kristen fick de stora spelet. Tydligen är det inte Vänstern som ligger högst i topp hos tonåringarna. Snarare är det Moderaterna och andra partier i Alliansen som lockar. De är till och med medlemmar i deras ungdomspartier.
I DN står det att de som röstar på Alliansen är unga och högutbildade. Jag räknar mig till båda men ungdomsledarna är väl per definition bara unga....
Jag är återigen förvirrad och känner mig gammal när jag stillsamt tänker att det var bättre förr.

söndag 12 september 2010

Motbevisad

Idag blev jag motbevisad på jobbet. Det var trevligt, sånt gillar jag. På mitt tjänstgörningsschema stod att jag skulle ha qigong med en av mina kollegor. Jag funderade lite över varför jag skulle vara där. Tydligen var det för att kyrkoherden haft problem med en del av mina kollegor gällande det här. De tycker inte att det är en bra idé men hon vill visa att vi står bakom allt sådant. Så jag åkte dit och qigongade.
Det var oerhört skönt och vettigt. Efter att ha pratat med min kollega förstår jag varför vi gör det i kyrkan också. För mig har det att göra med kropp, själ och ande. Samt att ta tid för själen och kroppen. Så nu är jag motbevisad och ska göra mitt bästa för att motbevisa mina motsträviga kollegor. Vi får se hur det går. Det verkar som om hon är den motsträvigaste av alla. När det gäller det mesta. Men mer om det en annan gång....

onsdag 8 september 2010

Valnoja

Jag har bestämt mig för hur jag ska rösta. Det var lätt men samtidigt inte. Hittills har det inte varit ett enda val där jag har varit så pass ointresserad. Jag avskyr att partierna har gått ihop som de har nu. Det känns inte rätt och riktigt i min värld. Jag blir orolig för hur demokratin påverkas. Om nu KD inte kommer med för att de är för små, kommer de fortfarande att kunna utöva påtryckningar mot sina kamrater i Alliansen? Eller om säg MP blir så pass stora att de går att räkna med, kommer de att köras över av Alliansen? Det sägs att det inte kan bli så men jag är extremt skeptisk. Jag tycker dessutom att årets valkampanj har varit smutsigare och tråkigare än på länge. Var är de riktiga frågorna????
Varför diskuterar de bara Ohlys bröstpumpar och Mauds kläder? Jag vill höra vad de tänker göra åt de högerextrema vindar som viner över landet. Jag vill veta vad de ska göra åt miljön. Tydligen är jag fel ute....
Jag vet som sagt hur jag kommer att rösta men det är mer eller mindre på hävd och gammal vana....

måndag 6 september 2010

Bröllopsyra!

De två senaste helgerna har jag varit på två fantastiska bröllop. Det har varit helt fantastiskt och underbart!!! Jag har gråtit massa av lycka, en oerhörd massa.
På det förra helgen var jag toastmadame och höll ordning på festen med god hjälp av en annan madame och en vuvuzela. Det var en massa jobb men oerhört roligt. Festen var fantastisk och det enda lilla molnet på min himmel var att jag hostade så mycket att jag inte kunde dansa till det fantastiska bandet. De finns tydligen på Spotify så jag tipsar om dem: Scaramanga heter dem. Lyssna och njut. Svensk SKA på hög nivå! Bruden och brudgummen strålade som sig bör och var oerhört vackra.
Helgens bröllop var lika strålande! Där var jag vigselpräst (ooohhh). Det var fantastiskt. Men det är svårt att viga sina vänner. Jag grät ju när de kom in och var kanske inte den klippa som paret behöver. Jag fick bruden att gråta ännu mer. Så kan det gå. Det var vigsel med mässa (återigen ooohhh) och jag kan meddela att prefationen till vigsel är inte den lättaste. Jag sjöng fel mitt i alla tårar och nervositet men så kan det gå! De blev gifta i alla fall.
De var så ofantligt vackra och även denna gång var festen och maten helt fantastisk. Brudvalsen var till "Nothing else matters" med Metallica så till och med sambon och jag deltog i dansen efter en stund. (Bruden har bloggat om bröllopet så det finns lite bilder på hur vackra de var här)
Jag älskar glädjen på bröllop. Jag älskar hur paren strålar och är vackra inifrån och ut. Det har varit två fantastiska helger. Helt fantastiska!!!!


Bara som en extra lite info så har jag startat ytterligare en blogg. Om ni går in här kommer ni kanske att förstå varför.... Ni är oerhört välkomna även dit.

torsdag 2 september 2010

Sånt här tycker jag är roligt i alla fall.

Denna lilla video satte ett leende på mina läppar efter en ganska hektisk dag. Fantastisk på så många sätt enligt mig. Hoppas ni också ler.