tisdag 31 mars 2009

Sämsta låten någonsin?

Idag började min praktik ute i församling. För att ta mig dit måste jag åka tåg länge länge och det enda goda med det är att jag kan lyssna på radio. Idag lyssnade jag som vanligt på P3 men för ovanlighetens skull lyssnade jag på morgonpasset. Där berättade de att den här låten har utsetts av en enig kritikerkår som den sämsta låten genom tiderna. Lyssna och njut!

söndag 29 mars 2009

Planering

Jag har frångått mitt lätt maniska planerande av ett bröllop som det inte ens är säkert att det kommer att bli av och definitivt inte inom det närmaste året och har börjat planera vår nya lägenhet i stället. Det känns lite mer konstruktivt på något sätt. Idag var alltså föräldrarna och jag på IKEA, vi var inte ensamma där kan jag meddela. Där hittade jag jättefina lampor att ha på balkongerna (ja vi har två). Jag spanade även efter utemöbler men jag hittade inga. Vi flyttar ju inte in förrän december men om inte annat kan de ju vara fina på pojkvännens uteplats om hans lägenhet inte blir såld innan sommaren. Eller nästa sommar, vem vet. Jag ville också ha matchande blomkrukor två stycken eftersom Blivande Prostinnan och Theos har förklarat för mig att man måste ha det (samt matchande handdukar men det har de sett till att jag har). Det fanns inte heller två i olika storlekar som jag behövde. Alltså blev det en ny och sen får den ena blomman använde den andra blommans avlagda kruka. Jag tycker också att det var en bra deal i min "icke köpa onödiga saker fasta." Blomkrukan räknar jag som nödvändig eftersom mina stackars blommor kommer att döden dö om de inte får ny jord snarast! Det är alltså morgondagens projekt förutom att plugga och träffa P. Jag ska plantera om de två stackars blommor som än så länge finns hos mig! (Ja det ingår i planerna att köpa nya blommor till nya lägenheten.....)

lördag 28 mars 2009

Hur är det möjligt?

Jag är så löjligt trött hela tiden. Jag kan sova hur länge som helst om nätterna och är verkligen inte pigg när jag vaknar. Jag vet inte riktigt vad som skulle krävas för att jag ska vakna av mig själv eller pigg. Hmm... Just nu känner jag mig alltså lite rutten. Jag funderar på om min magkatarr är på väg tillbaka. Jag har ont i magen och den molar hela tiden och så mår jag illa. Himla tur jag har tid hos min husläkare om någon vecka! Hepp. Annars kanske jag skulle anmäla mig till Tv3 programmet där de utreder konstiga sjukdomar.
Jag har funderat över vilka såna program jag skulle kunna tänka mig vara med i. Jag tror att jag skulle gilla att vara med i ett inredningsprogram, det vore kul att se hur någon annan ser på ens eget hem. Jag skulle också kunna tänka mig ett gör om mig program när det gäller mig, fast inget där de opererar. Träningsprogram vore också kul. "Du är vad du äter" vore kul bara för att se hur man verkligen äter.
Det är ju bara det att jag verkligen verkligen inte skulle kunna tänka mig att vara med i Tv för att göra de här sakerna. Jag får helt enkelt klara mig på egen hand.

torsdag 26 mars 2009

Vad faaaan är det för fel på folk?

Jag läste i lokaltidningen om att en ung liten tjej har blivit våldtagen av tre män. Flickan är femton och männen mellan 22 och 27. Hon var på en fest hon inte ville vara på och hade inte druckit. Helt plötsligt hamnade hon i köket med en av männen som ville att hon skulle suga av honom. Hon sa nej varpå han slog henne med knytnävarna i ansiktet. Han tvingade henne att suga av honom och då kom nummer två in och tyckte att det hela såg roligt ut och valde att vara med. När man nummer tre kom in i köket tänkte han först "Hmm, det här var ju konstigt, hon som var så tråkig tidigare i kväll". När han kom över den första "chocken" valde han att vara med han med. Hur FAAAAAN tänkte han där? Vad i den scenen han såg gjorde att han trodde att hon ville suga av tre främmande män??? Att hon grät? Att hon var blodig i ansiktet efter slagen? Eller att hon försökte få fram snyftanden nej? En normal människa skulle enligt mig snarare slå de två övriga männen med varandra och sen ta hand om den stackars gråtande flickan. Hur kan sånt här hända? Vad är det för fel på folk?

onsdag 25 mars 2009

En ny epok

Pojkvännen och jag har tagit vårt förhållande till en ny nivå. Det är kanske en nivå man egentligen vill undvika men dit förhållanden oftast kommer. Den kallas ofta för vardagen. I vårt fall symboliseras den av min bettskena samt en drös av förkylningar. Jag gnisslar tänderna rätt rejält och har gjort det sen jag blev av med min tandställning när jag var 13 år. (Alltså ett tag sen) Jag fick för att motverka gnisslandet en bettskena av tandläkaren. Den ser ut ungefär som ett sådant där skydd som boxare har i övergommen. Periodvis klarar jag mig utan min skena men periodvis måste jag nästan ha den varje natt. Hittills i vårt förhållande har jag klarat mig ganska bra utan men på senare tid har jag verkligen behövt den. Jag har då valt att sova med den de nätter vi inte har sovit tillsammans vilket har funkat helt okej. Tills nu.... Vi har sovit på samma ställe ovanligt mycket de senaste veckorna och mina käkar har värkt väääääldigt mycket. (Stress, hörde jag stress???) Häromnatten fick alltså pojkvännen möta mig med bettskena. Han arbetade sent så jag sov redan när han kom hem men låg där så sött och gnisslade mot min skena i stället för mina tänder. Han påstår att han inte märkte något men jag hävdar ändå att det är en ny del i vårt förhållande. Nu får vi se hur det blir framöver om jag kommer sova med den när vi är på samma ställe men spänningarna i huvudet och runt käkarna säger mig att det nog kommer att bli så....
Jag hade tänkt förära er en video med en Gardell-låt för att illustrera detta men eftersom jag inte hittar den på youtube så får ni bara texten.


Min kropp är inte längre var den var, mitt ansikte har verkligen sett bättre dar
Och vill du idka hor, Kom närmre - den är mindre än du tror
Brister har jag av en sådan sort att den blir allt svårare att få bort
En sliten liten man, som stapplar vägen fram så gott han kan
Huden flagnar, håret faller av
Ryggen går i strejk och börjar ställa krav
Och om valkar är din grej, kan du hålla fast i handtagen hos mig
Och ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig
Älskade när jag emot dig ler, är det nog mest påsarna som du ser
En skrynklig liten gris, ett russin utan bulle på nåt vis
Äldre blir vi både du och jag
Väger lite mer för varje dag
Du har dålig andedräkt, jag har bettskena i mun när vi har släckt
För ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig
Musiken är slut men vi dansar vidare, i en alltmer klumpig och haltande vals
Dom som ser på fattar troligen ingenting
Vad rör det oss - lägg din arm om min hals!
För ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig

måndag 23 mars 2009

Särboskap suger!

Jag längtar efter pojkvännen just nu. Han är sjuk och ligger hemma i sin lägenhet och snörvlar. Jag "kan" inte åka till honom för jag har ett ton tvätt att ta hand om. Jag vill ju pyssla om honom som han pysslade mig. Jag får ta och pallra mig dit imorgon. Vi var och tittade på vår nya lägenhet i söndags och det var mysigt. Pojkvännen sa innan att han tyckte att den var mindre än vad han trodde och förut vägrade jag liksom tro på det. (Förlåt pojkvännen förlåt) Fast han hade rätt. Men jag försöker tänka på att en av mina systrars altan som förut var lika stor som min lägenhet (nu är den BETYDLIGT större) men den kändes verkligen inte som lika stor. Jag tänker mig att öppna ytor utan rum känns mindre än en riktig lägenhet. Så är det!

söndag 22 mars 2009

Ekologiska popcorn!

Det har öppnat en ny matvarubutik nära mig. Utbudet här omkring har inte varit så fantastiskt tidigare och framförallt har det varit och är väldigt väldigt dyrt. Till och med så dyrt att det har kommenterats av artiklar i tidningarna. Men den nya affären verkar riktigt bra. Jag strosade omkring ganska länge där inne och undersökte utbudet. Min stora favoritgrej var den ekologiska väggen. Det fanns mycket ekologiskt överlag i affären men där hade de samlat alla olika prylar så att det var lättare att hitta. Bland annat hade de quinoa, linser, kamutvete och råris på lösvikt. Till min stora glädje och förvåning hade de även ekologiska popcorn! Jag har inte ens tänkt på att det är något jag ska leta efter. Jag är ju en stor konsument av popcorn och man kan tycka att jag borde frågat efter det men icke. Nu har jag i alla fall införskaffat 3 deciliter ekologiska popcorn och poppat en skål så nu ska jag smaka hur ekologiska popcorn smakar. Jag kan ju äta dem med gott samvete i alla fall!

torsdag 19 mars 2009

Sjukt läskigt

Det finns andra saker att vara rädd för här i världen än mina Bridezilla tendenser utan att vara förlovad. Det krävs dock skrämmande saker av stora mått för att övervinna detta! Som den sanna detektiv jag är har jag dock hittat en sak för att distrahera er från mitt skrämmande beteende. Jag presenterar härmed Predator X för er! Läs och rys..... Ooohhhhoohhohohohohohohohoh!

onsdag 18 mars 2009

Avundsjuka, förvirring och löjligt beteende

Jag började fundera lite igår efter mitt blogginlägg, kan det vara så att jag bara är avundsjuk på det lyckliga paret för att de har det jag vill ha? Jag har alltid varit eftertänksam och planerande. Jag har inte tagit några irrationella beslut utan alltid tänkt på hur konsekvenserna skulle bli. Tur är väl det! Hade jag gift mig och bildat familj med den kille jag förlovade mig med när jag var arton hade livet sett väldigt annorlunda ut. Han är en jättego kille och är nyligen förlovad med sin nuvarande sambo och jag tror att vi båda är väldigt nöjda med att det blev så. Allt som har hänt hittills har lett mig till pojkvännen. (Vilket får mig att fundera över folks tankar kring "I väntan på dig") Men nu har jag ju världens bäste pojkvän (ni andra må ha sambos, äkta män eller blivande sådana som ni tycker är bäst men jag har världens BÄSTE pojkvän!). Jag vill inte vara eftertänksam och duktig längre! Jag vill ha hela konceptet och paketet med honom nu! Jag vet att han kommer att bli en fantastisk man och pappa. Under de nedgångar som funnits i vårt förhållande (oundvikligt när man bor 20 mil ifrån varandra och den ena parten mår si så där) har jag jagat alla dumma tankar ur huvudet med bilden av honom med en Baby Björn på magen. Den bilden får mig att bli alldeles varm inuti och är en stor del av hur jag ser honom. När jag ser honom med sin guddotter blir jag alldeles varm. Hans varma händer när han lyfter henne och busar med mina systerdöttrar ger mig gåshud.
Men jaja, det är väl dags för mig att bli förståndig igen och säga till mitt hjärta att den tiden kommer så småningom.....

Färdigsoven?

Min kropp tycker tydligen att jag är frisk idag. Jippie! Det enda jag kanske hade uppskattat var om kroppen hade kunnat tycka det lite lagom tills väckarklockan skulle ringa. Inte två timmar tidigare. Hela kroppen protesterade högljutt mot att ligga kvar i sängen. Jag fick som kramp i ryggen och i benen av att ligga ner.... Så det var bara att ramla ur sängen efter ganska långa försök att ignorera krampen. Så därför hamnade jag på mitt vardagsrumsgolv vid halv åtta tiden med benen mot väggen och försökte stretcha ut ryggen. Nu när jag faktiskt sitter upp och gör mig redo för dagen verkar kroppen nöjd. Den ska också belönas med en stillsam promenad med en god vän i solen. Jag ska nog ta det lite lugnt idag i alla fall och inte göra som jag brukar och springa iväg till gymmet. Det ska ju trots allt badas i vin i helgen....

tisdag 17 mars 2009

Hemma sjuk

Jaha, vad gör man när man är hemma sjuk? Igår sov jag mer eller mindre hela dagen. Världens bästa pojkvän fixade mat och pysslade om mig. Idag när han gick upp för att gå till jobbet gjorde han te åt mig så att jag skulle kunna börja andas igen. Det var underbart! Helt plötsligt kände jag hur slemmet i mina luftrör började hostas iväg. Tjo! Sen somnade jag om igen och vaknade fyra timmar senare efter tolv timmars sömn. Jag har ramlat ur sängen till slut, druckit mer saft och te och ätit lite. Efter en hel del slötittande på tv blev det tråkigt. Vad gör man då? Efter lite messande med Theos letade jag upp några av de lätt hysteriska bloggar hon hittat från USA. Jag säger då det... Jag tycker att det är roligt att läsa om bröllop och barn och läser gärna både Familjeliv och Bröllopstorget fast det inte är dags ännu men de där bloggarna är nästan lite skrämmande. Jag är i och för sig ganska ofta misstänksam mot att folk gifter sig utan att veta hur det är att kanske bo själv eller bo ihop. Att sen starta familj en kvart in i äktenskapet tror jag inte heller är helt hundra om man inte levt tillsammans ännu. Men alla gör vi olika.... Och tur är väl det. Antar jag. Nu är det dags för lite slötittande på tv igen eller kanske slösurfande på hundar. (Trots att jag sagt att jag inte ska skaffa hund förrän jag är änka eller frånskild för att lugna världens bäste pojkvän.)

Viktiga saker

Det finns vissa saker som jag tycker är viktiga som inte alla tycker är viktiga. En sådan sak är födelsedagar! Jag tycker att de är väldigt väldigt viktiga. Pojkvännen fyllde år här ganska nyligen och han gillar inte alls att bli uppmärksammad. Jag löd väl inte riktigt. Förra året hade hans bästa vänner ställt till en stor fest så jag tog det lite lugnare i år. Jag knallade iväg till NK och köpte "frukost" för att sen ta mig hem till honom. Jag fixade juice, bröd, frukt, massa gott bröd och goda pålägg. Sen fick han sina paket vid bordet. Han verkade nöjd med den lilla uppmärksamheten. Jag hade också sett till att det fanns färdiglagad mat från NK så att vi inte behövde bekymra oss för det eftersom vi skulle jobba båda två. Jag har även räknat ut att jag är ledig på min födelsedag i år och det känns väldigt bra, knasigt nog. Förra året var första gången, tror jag, som jag vaknade själv på min födelsedag. Jag knallade runt hemma i korridoren och gick och hjälpte en vän på universitetet innan jag åkte till praktiken i kyrkan. Där blev jag grattad men det bästa med den dagen var när jag kom hem till vännen jag bodde hos och fick världens godaste lasagne, vin och tårta! Sen följde hon med mig ut för att titta på fotboll, något hon normalt sett inte skulle göra! Tyvärr kunde inte Sverige ge mig en bra present (de förlorade mot Ryssland) men dagen var bra men kanske också den födelsedag då jag blev "vuxen". Jag gillar att det finns en dag på året då man bara får njuta och göra som man själv vill. En egen dag. Blivande prostinnan har tvillingar så de får dela dag men hon gör något jättefint för alla tre av sina pojkar. De får bestämma hur deras tårtor ska se ut och det är inga små krav som kommer! Det är LHC och spindelmannentårta, katter och sjörövare. Ett utmärkt sätt att få något eget!
Just nu håller jag på att fundera på hur en av systrarna som fyller stort i år ska firas, kanske mot hennes egen vilja....

torsdag 12 mars 2009

Single ladies - Beyonce Official Music Video

Barbie

Häromdagen fyllde Barbie 50 år. Grattis! Jag älskade Barbie när jag var liten. Min favorit var den med röd klänning som alltid fick vara mamma i mina lekar. Hon såg pålitlig ut. Jag har läst mycket om att Barbie skulle vara en dålig förebild för unga kvinnor på grund av att om hon var en riktig människa så skulle hon vara 180 centimeter och väga typ 50 kilon. Ja, det är väl verkligen inget att sträva efter. Men å andra sidan så har Barbie alltid varit en ung driven kvinna. Hon är/var pilot och äventyrerska och hade egen bil. Ken var ju inte ens med i bilden i början, Barbie klarade sig minsann bra själv!
Vad jag då kanske snarare skräms av är Beyonces senaste hit. I den verkar det som om kvinnor inte kan vara med och bestämma själva över sina liv. Om en kille gillar en tjej ska han "se till att sätta en ring på den"... En nära vän till mig förlovade sig nyligen och får svara på frågan vem som friade och hur det gick till. Både hon och jag förundras över detta. Är inte detta något man bestämmer gemensamt nuförtiden? Ska man sitta och vänta på att bli friad till? Och är man inte värd något om man inte har en ring på sig? Är inte kärleken lika äkta? Jag vill jättegärna gifta mig med pojkvännen och längtar efter den dagen men jag tycker faktiskt att det bör vara något vi kommer överens om gemensamt.

tisdag 10 mars 2009

Paris!

Nu är jag hemma i snön igen vilket känns verkligen verkligen fel efter att ha vandrat omkring i Paris med öppna skor och kjol en hel helg. Det kanske inte var så där jättevarmt som man ser framför sig i huvudet men varmare än här var det sannerligen! Det var helt underbart. Det var mamma och jag som for iväg. Jag gav henne biljetter dit i julklapp. Vi har pratat om att åka dit sedan jag var på Irland och det var ju några år sedan... Vi bodde på ett väldigt trevligt hotell väldigt nära Louvren. Innan vi åkte velade vi fram och tillbaka till var vi skulle bo men det var helt enkelt perfekt! God frukost var det också.Vi hann med så löjligt mycket på bara några få dagar så jag var helt slut i morse och sov längre än vad som kanske är nyttigt. Det är svårt att berätta allt som vi gjorde men vi hann i alla fall med åtta av tio på den tio i topp lista som finns i mammas guidebok. Det är inte helt fel! Vi hann även med att äta massa gott och shoppa en hel del. Min shoppingfasta gällde liksom inte i Paris eftersom jag fastar även på söndagarna här hemma. Jag har ätit en massa choklad, druckit vin och ätit en massa olika spännande mat.


Här äter jag ostron! Mums!
Bland annat anka med spenat. Jag hade inte ätit anka innan men jag gör mer än gärna om det! Vi besökte även Notre-Dame och Sacre Coeur och halsbandet jag har på mig på bilden köptes i Notre-Dame. Ett rött liknande införskaffades i Sacre Coeur. Sen fanns det ju en massa fina kläder som även införskaffades. Tänk att jag kan ha kläder från Frankrike! Fransyskorna är ju ganska mycket mindre än vad jag är... Lustigt....
Vi var ju kulturella också. Vi var som sagt både på Louvren och Musee D´Orsay.
Mamma är kulturell.
Jag tror att både mamma och jag behövde den här resan och det var fantastiskt mysigt. Vi har redan börjat fundera på nästa resemål och det lutar åt Berlin eftersom ingen av oss har varit där.


Resans lista!

Bästa: Att vara med mamma!
Shopping: När mamma köpte smink på Sephora av märket Benefit.
Huh?!??! : När min kamera la av dag två framför Notre-Dame och vägrade fungera igen innan den kom hem till Sverige. Hade den måhända hemlängtan?
Väder: Jättefint första dagen men sen uppehåll och lite kallt.
Mat: Choklad!!!!! Mamma undrade hur mycket jag kunde äta per dag. Svaret är mycket.
Språk: Min egen variant av franska. Jag gör mig tydligen även förstådd på detta språk. Ha!
Inföding: Servitören på den första restaurangen vi var på som fotade sig själv i stället för oss. (En restaurang där jag även åt chokladfondue.)

onsdag 4 mars 2009

Liten skiten

Just nu är jag liten skiten. Varje gång jag hör talas om att mina föräldrar grälar eller är osams får jag en stor stor klump i magen. Helst av allt vill jag lägga mig på sängen med Svene (min gamla nalle) i famnen och låtsas om som att jag inte är här. Det har varit mitt sätt att klara av liknande situationer hela mitt liv. När min föräldrar skilde sig (mina föräldrar nu är min styvpappa och min mamma) var det ganska hetsigt hemma hos oss och hade varit så länge länge. För att fly var det bäst att inte visa att jag var där. Kroppen var kvar men inte jag. Nu när jag ändå rent numerärt ska föreställa vuxen borde jag inte behöva känna så men det gör jag... Den lilla tjejen inuti mig bråkar och vill inte vara med längre. Vi är ett hon och jag brukade han som Emelie kallar för klippan säga till mig förut. Han hade rätt så rätt men just nu är det lite svårt att få in i skallen. Därför äter jag mina popcorn och dricker min o´boy och försöker att tänka på annat......

tisdag 3 mars 2009

Knäppa jag

Hur kommer det sig att det gör lite ont i hjärtat när jag ser bilder som min kusin lagt upp att de har haft släktkalas och "alla" verkar vara där utom jag och mina systrar? Vi umgås ju inte direkt med dem och det är många år sedan vi gjorde det. Är det för att de lovade att finnas till när pappa dog eller är det för att det känns som om de återigen väljer bort pappa? Är vi systrar "mindre värda" för att vi är hans barn? Inte fina nog? Jag vet inte men ont i hjärtat gör det....

måndag 2 mars 2009

Hur mycket vill vi veta egentligen?

Jag gillar att läsa andras bloggar, jag tycker det är spännande att se vad de håller på med och kan bli lite besviken om de inte uppdateras. Jag läser bland annat min kusins blogg och det är väldigt kul eftersom vi egentligen inte har någon direkt kontakt. Där får jag veta vad den sidan av familjen håller på med.
Jag har inte stenkoll på vilka som läser min blogg men det är i alla fall inte min familj. Ibland får jag lite kommentarer från folk vilket visar på att de läst vad jag skrivit och det tycker jag är jätteroligt. Men frågan är hur mycket vi vill veta egentligen.
Förutom att läsa andras bloggar och kika runt håller jag även koll på min omvärld via facebook. Där kan jag se mina vänners olika statusuppdateringar och se om de har förändrat sina relationsstatusar. Innan jag skulle göra det för över ett år sedan meddelade jag även mitt senaste/sista ex för att det inte skulle bara dyka upp på hans sida. Detta är nämligen något som pojkvännen, som inte har facebook, har kommenterat. När man skaffade facebook för flera år sedan såg relationerna ut på ett visst sätt men så här några år senare har de förändrats för väldigt många av oss. Jag har flera vänner vars förhållanden man kunnat följa från början till slut via facebook. Jag har nästan alla av mina ex som vänner på ansiktsboken och de kan följa mig och jag dem. Helt plötsligt kan det dyka upp att x är tillsammans med y och senare att de kanske förlovat sig. Är det tillräckligt långt tillbaka i tiden så är det bara kul och jag drar iväg ett grattismail. Men när man är nyseparerad kan en inloggning förstöra hela ens sinnesfrid. Att plötsligt se att x:et inte längre är listad som singel kan ge en stor klump i magen. Vem är han inte singel med undrar man då. Sen kan man oförhappandes få det tryckt i ansiktet om en bild på dem från någon fest dyker upp på ens sida. Är det här verkligen eftersträvansvärt? Jag tog bort x:et från mina vänner ett tag eftersom jag just tyckte att det var så jobbigt att se vad han gjorde utan mig. Jag ville helt enkelt bara inte se. Förut så gick man sin väg från varandra och om man hade gemensamma vänner så var det kanske så att man fick veta lite vad som hände genom den. Fast de brukar ju i regel försöka frisera sanningen lite. Eventuella samboskap och förlovningar kom efter ett tag men det var oftast inget som trycktes upp i ansiktet på en. När pojkvännen och jag precis blivit tillsammans lyckades jag hitta hans ex på facebook. Jag mådde dåligt i flera dagar. I mina ögon var vi så olika och annorlunda och jag kände att jag stod mig slätt gentemot henne. Varför valde han mig när han kunde få det där? Efter väldigt mycket övertalande från pojkvännen släppte det dock. När jag började fundera över det här letade jag reda på (håll i er nu) ett ex till mitt ex. Jag har förstått att det faktiskt inte slutade så himla bra mellan dem (om det nu någonsin kan göra det) och jag tänkte se om min teori håller. Vill man fortsätta vara facebook vänner och se allt som händer? När jag hittade henne stod det att vi har en gemensam vän. Jag klickade på länken och upptäckte att det inte var han. Bra jobbat tjejen!