Mina icke gröna fingrar

Som varje år inspireras jag att göra något fint på balkongen så här års. Jag får för mig att jag kommer att lyckas just det här året. Förra året gick det väl så där måste jag erkänna. Mina jordgubbar är nog mitt största misslyckande. Först torkade de ut och sen dog de av allt regn som föll. Nu står de tragiska resterna av dem i en stor kruka på en av balkongerna. Jag orkar inte riktigt lyfta den för att tömma den. Maken ska få hjälpa mig någon dag.
Nu har jag i alla fall återigen fått för mig att jag kan det där med balkongpiffning. Jag fick frön från en fin vän förra året som aldrig kom ner i jorden men nu jäklar! Jag ska läsa på hur jag ska göra för att inte döda dem.
Igår var jag också på Plantagen och spanade lite. Det fanns massa fina blommor. Det blev bara några påskliljor. De ska ställas i några krukor så kan vi låtsas att jag har koll på det där med blommor. Sen gör det inget när de dör eftersom påsken är slut och det är meningen att de ska dö. (Jag vet att man kan göra något med lökarna till nästa år men jag tror inte det....)
Jag önskar i alla fall att jag vore lika bra som Thérèse att ta hand om balkongen men jag får läsa hennes blogg i stället och inspireras.
Kanske lyckas jag den här gången!!!

Det är inte barnens fel

Det är ju aldrig barns fel att de är som de är. Det är alltid någon vuxen bakom dem som har misslyckats i sin roll som vuxen. Därför blir det extra tragiskt när man inte gillar ett barn. Vi har några barn här i huset som varken maken eller jag gillar. Vi kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att de bestämde sig för att spela kula på vår filt där vi satt med Ärtan. Kanske för att de ränner runt utan hänsyn eller att de slår på räckena i trapphuset.
Fast allt det här kanske skulle kännas mer okej om det fanns en vuxen bakom som sa åt dem vad man får och inte får göra. Jag har bara sett dem tillsammans med föräldrar när de kommer hem från dagis på dagarna. Aldrig tillsammans ute på gården eller liknande.
Resten av gården är full av barn och föräldrar medan dessa barn är där själva. Idag kom de fram till oss och bad om nyckeln till cykelförrådet för att kunna få ut sin cykel. Maken såg till att cykel kom ut och hjälm kom på. Jag kan tycka att det kanske borde funnits en förälder där för att hjälpa till med detta.
Jag är väl trångsynt och jag är inte förälder till ett så pass stort barn ännu. Jag har ingen aning om varför det är som det är eller vad orsaken till att föräldrarna aldrig är med ute. Men jag vet att det aldrig är barnens fel....

Suck...

Gubbigheten har nått nya höjder. Jag vet inte ens om jag orkar skriva något eftersom det är så tröttsamt. Vad är det för fel på folk...
Anledningen till min resignation kan ni läsa här.

Knas? Knas!!

Det är nu ungefär sex och en halv vecka sedan jag födde barn. Jag har gått ner stora delar av den vikt jag la på mig under graviditeten. Jag stör mig dock på de kilon som sitter kvar. Under tiden jag var gravid åt jag en hel del choklad, framförallt på slutet. Det har gjort mig sockerberoende igen. Lätt hänt. Jag har tidigare varit beroende av socker och det kräver lite arbete för att bli av med det. Jag måste sluta helt med socker i några veckor innan jag ens kan fundera över att äta lite godis igen. Under de veckorna är jag inte den roligaste att umgås med kanske...
Detta är min plan för veckorna efter påsk!
Jag vill inte känna mig som slav under sockret längre. Jag vill känna mig snygg i sommar också. Förra sommaren mådde jag ju bara illa och jag blev större och större ju längre sommaren gick.
Knasigt? Antagligen men samtidigt nyttigt.
Ska bara äta lite mer socker över påsk....

Skoldebatten

Jag har försökt läsa Maciej Zarembas artiklar i DN de senaste veckorna om skolan. Jag förfasas över det jag läser (trots att jag vet att Zaremba ofta är ganska vinklad). Det känns som om årskurserna efter det att jag tog studenten för numera tio år sedan (JAG ÄR GAMMAL!) bara ägnat sig åt att grupparbeta.
Jag avskyr Jan Björklund vilket gör att jag stör mig ännu mer på att jag faktiskt också tycker att det verkar vara en flumskola. Men vi har inte riktigt samma lösning på problemen.
Jag tror trots allt på lite katederundervisning. Ibland vill man få en bra föreläsning. Så är det trots allt på universitetet. Självklart måste man få lära sig att leta information själv men jag tror att det finns en risk att många då bara letar på Wikipedia och inte förstår varför de blir anklagade för plagiat när de söker sig till högre studier. Wikipedia är superbra för att få en snabb insikt om ett visst ämne. Jag använde mig rätt mycket av det när jag läste grekiska eftersom jag är så dålig på grammatik och då fick lära mig vad pluskvamperfekt och annat lika kul är.
Man kan fråga sig varför jag inte kunde det innan....
Jag är ingen lärare eller pedagog på den nivån men jag undrar hur det ska bli om man inte i skolan får lära sig att plugga. Hur ska vi kunna stå emot rent konkurrensmässigt med andra länder?
Ärtan får börja råplugga nu!

Rekommenderar

Jag har de senaste dagarna gjort två nya fantastiska upptäckter. En ätbar och en drickbar upptäckt.
Jag börjar med den drickbara. Efter en rekommendation i en tidning provade jag i helgen en ny alkoholfri öl. Den är lite mörkare än vad de flesta andra jag har provat är vilket jag uppskattar. Jag gillar ju mörk öl. Nanny state heter denna fantastiska öl. Det bästa är ju egentligen att man kan köpa den på typ ICA eller COOP. Man behöver inte bry sig om Systemets tider! Som ammande mamma får man ju i och för sig dricka öl och vin men det känns ändå väldigt bra att kunna njuta av öl och samtidigt veta att bebis inte kommer att påverkas och att jag kan köra bilen hem om det behövs. HURRA!


Jag har också hittat en ny laktosfriglass. Den kommer från SIAglass och är oerhört god och krämig. Den smakar som "vanlig" glass. Vi äter oftast sorbet och det är ju gott men ibland vill man ha vanlig glass med lite krämighet. Vi njöt av denna glass igår i smaken Smultron jordgubb. Det finns även glass i smakerna vanilj, citron och krossad choklad. Alla ni som likt oss vill njuta av god glass utan att få ont i magen, prova denna!!!
Några rekommendationer. Hoppas ni tycker lika mycket om dem som jag gjort.

Ett ode till försäkringskassan

Jag har gjort bort mig. Ordentligt och på riktigt. Jag har tappat bort ett utbetalningskort från försäkringskassan. Hela den lilla summan pengar som det är tänkt att jag eller rättare sagt vi, ska leva på resten av månaden. Jag har anmält mitt kontonummer flera gånger men jag måste ha gjort fel så jag får dessa förbenade utbetalningskort.
Med mycket ångest ringde jag till försäkringskassan i morse. Jag bävade för att de skulle säga till mig att det skulle ta flera år att få pengarna eller att jag inte skulle få dem alls.
Men icke! Den tredje personen jag fick prata med lät alldeles bedrövad när jag berättade vad jag hade gjort. Hon tyckte verkligen inte att jag skulle behöva vänta flera år på mina pengar. Hon mailade helt enkelt handläggaren för att säga till dem att leta efter min utbetalning (som gått tillbaka på något vis) och skicka ut en ny avi. Hon hjälpte mig också att ytterligare en gång fylla i att jag vill ha mina pengar på kontot.
Hurra för henne!
Nu hoppas jag bara på att pengarna verkligen kommer snart. Hoppas hoppas...

Knepigt...

Tjänsten jag sökt är väl sökt. Ungefär 15 personer har sökt den. Jag vet inte hur många vi är som får komma på intervju. Jag ska dit på tisdag i alla fall. En av mina vänner jag läst med blev inte kallad. En annan av dem blev det. Hon ska på intervju på måndag.
Jag tycker det här är jättetufft och knepigt. Jag gillar inte att så uppenbart tävla med folk jag känner och faktiskt tycker om.
Vad som tröstar mig i just det här fallet är att hon och jag är oerhört olika personer. Om hon får jobbet vet jag att jag verkligen inte är rätt person.
Jag antar att jag måste vänja mig vid det här. Vi är inte så många och jobben ännu färre. Men kenpigt är det.

Published with Blogger-droid v1.6.5