Landet!

I det kontrakt jag jobbar finns det en församling som onekligen är en landsförsamling. De har två och en halv präst, en sekreterare är den administrativa personalen och barnverksamheten består av en kvinna som jobbar totalt åtta timmar i veckan.
Lite annorlunda mot oss där vi är elva präster och ett helt hav av administrativ personal och massa personal till barnverksamheten. Ute i den församlingen behövde de hjälp i helgen. Deras två präster var någon annanstans och de vände sig till oss för att höra om någon av oss kunde ta gudstjänsten. Jag gjorde det. Det är ju kul att prova något annat.
Vi firade söndagsgudstjänst som är en liten gudstjänst som vem som helst kan leda egentligen. Smart, i fall man inte får tag på någon extra präst. Det var jag, kantor, vaktmästare, kyrkvärd, sju besökare och kören. Det var tur att kören var med för annars hade det blivit väldigt tomt i bänkarna. Jag kommer ändå från en församling där det går runt 40 personer i kyrkan på en vanlig gudstjänst. Det var intressant. En av de som var där hade med sig flytväst. Han skulle antagligen ta båten tillbaka ut i skärgården när jag var klar. Det är lite skillnad det! Konfirmand var han också!
Jag tyckte att det var oerhört roligt att få prova på att tjänstgöra i en sådan församling samtidigt som jag är glad över att det inte är där jag jobbar jämt. Oerhört vackert men oerhört ensamt.
Lustigt att tänka att sådana församlingar finns så nära Stockholm och så oerhört nära där jag jobbar mitt i betongen.

Hyckleri!

Debatten rasar om de stackars kvinnor som Migrationsverket vill utvisa. Jag tycker verkligen att det är grovt inhumant. Är det verkligen så vi vill vara här i Sverige?
Nu är det helt plötsligt massa politiker som också tycker att lagstiftningen är fel. Varför gjorde de inget innan? Varför har de ställt sig positiva till den SD liknande politiken tidigare?

Jag har hitills röstat på partier med en önskan om en öppnare flyktingpolitik och kommer att fortsätta att göra det framöver också. Även om det är mycket jag inte håller med om i övrigt men just en humanare flyktingpolitik.

Men nu är vi där vid hyckleriet igen. Jag röstar som jag gör och hoppas på att det hjälper. Men gör det det? Vågar jag tro på det? När kommer nästa skandal?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Prioriteringar

Jag prioriterar annorlunda nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Det är okej att det är lite skit i hörnen (eller ja, ganska mycket faktiskt) och det är okej att vi inte hinner plocka undan allt som kommer fram. Det viktigaste för mig när jag kommer hem från jobbet är faktiskt att vara med Ärtan.
Han och jag busar, gosar och pussas när jag kommer hem. Inte dammsuger eller städar vi. Enkla saker som att slänga in en maskin tvätt går för sig eller diskmaskinen. Jag vill vara med min son helt enkelt.
Jobbet är också något som har fått flytta ner. Det är verkligen inte lika viktigt att göra extrem långa dagar längre. Jag ser till att gå hem efter åtta timmar. De senaste veckorna kanske det till och med blivit lite mindre eftersom det har varit mina sista veckor på gamla jobbet. Har ju inte haft något att göra.....
På tisdag börjar jag på nya jobbet, vi får se hur det blir. Hur bra som helst tror jag men det är ju viktigt att veta för mig själv var mina prioriteringar ligger. De ligger hos Ärtan, han och maken är viktigast. Att vi tre har det bra. Vad vore vi utan varandra???