onsdag 29 april 2009

Backa runt hörn

När jag övningskörde hade jag en massa problem med att backa runt hörn. Det ville inte riktigt fungera för mig. Jag förstod inte varför jag var tvungen att lära mig det, hur ofta skulle jag få användning för det??? Samma sak var det med division. Båda sakerna har jag numera förstått vad jag har användning för. På senare år har det varit en hel del andra saker. Jag förstod inte riktigt varför man ska ha matchande krukor eller handdukar. Nu har jag kommit till insikt. Den senaste saken jag verkligen inte hade trott att jag skulle behöva kunna eller göra är att parkera en husvagn. Det borde i och för sig inte vara några problem, de är ju lite mindre än en buss. Men varför behöver jag nu lära mig detta? Jo, pojkvännen och jag ska (förhoppningsvis) på husvagnssemester. Ja, ni läste rätt.... Vi hade tänkt att ta oss till Peace and Love eftersom det är en festival där det faktiskt finns band som vi båda vill se och kanske framförallt Winnerbäck. Problemet är bara att vi är ute i lite dålig tid när det gäller boende och eftersom ingen av oss vill bo i tält och riskera att vakna av att någon ramlar, kissar eller kräks på oss tänkte vi hyra husvagn. Den jag ringde på idag var dock uthyrde så jag har mailat några andra och tagit reda på några telefonnummer så imorgon ska det ringas! Jag har lite svårt att få mitt huvud att fatta detta men det är det värt för att få se Winnerbäck tillsammans med älsklingen.

söndag 26 april 2009

Pollen!

Jag tränar i vanliga fall ganska mycket och mår inte så bra när jag inte kan göra det. Jag har ju lite skruvad kroppsuppfattning ibland och den hålls på stången när jag tränar. Problemet de senaste dagarna eller kanske snarare veckorna, är att det har blivit någon slags pollenchock i staden. Jag väser när jag andas som det är och ögonen bara rinner. De tabletter jag äter gör mig jättetrött och trots dem så kliar hela ansiktet. Jag kan alltså inte träna just nu. Jag försöker och försöker men det slutar bara i elände. Lungorna orkar liksom inte. Jag tycker inte om det! Men jag tror att jag får hålla mig lite små lugn tills det värsta lagt sig. För även om jag går på gymmet så finns ju alla små pollenkorn (eller vad det nu är) i folks kläder och smyger sig in i annars så braiga miljöer.
Tur att pojkvännen gav mig en "modell för en dag" upplevelse häromdagen så jag kan kolla på de bilderna och intala mig själv på så sätt att det är okej att jag inte tränar lika mycket just nu. MEN! jag kommer fortsätta försöka...

fredag 24 april 2009

Pimp my home!

Eller ja, pojkvännens hem. Hans lägenhet ska säljas och inför det ska den piffas. "Vi" (mest han) har tapetserat köket och nu är det vardagsrummets tur. Jag är en dålig flickvän eftersom jag inte klarar av varken spackellukten eller lukten av limmet som tapeterna sätts upp med. Jag får migrän, alltså har jag mest hjälpt till med förarbetet. Jag är också mer eller mindre ansvarig för piffandet så igår var vi på IKEA och köpte blommor, mattor och ramar. Vi köpte även fyra matchande krukor som dessutom matchar den kruka jag köpte för ett tag sen. Här hos mig har jag plockat ihop lite ditten och datten som ska till pojkvännen för att användas i piffningen. Detta ledda till att jag i morse stod på en stol i mitt sovrum spritt språngande naken och skruvade ner gardinstången. Det är tur att jag inte har någon insyn! Även föräldrarnas hem ska användas. Där ifrån hoppas vi på överkast, kuddar och utemöbler. Puh! Det kommer nog att bli jättefint när det är klart och då ska det säljas! Om ni vill se lite av resultatet i vardagsrummet finns det här.

tisdag 21 april 2009

En sån dag

Idag har jag en "sån" dag. Jag skulle helst av allt lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och verkligen inte sticka upp näsan. Äta choklad eller popcorn skulle kunna vara okej. Nu tillåter inte riktigt livet det, det ska tvättas och pluggas och helst träna. Fast det finns ju inget pass jag vill gå på! Och styrketräna vill jag inte... Och inte springa, det är för mycket pollen. Jag borde också ta mig till bibblan med lite böcker för att kunna lämna igen dem och låna om dem om några dagar. Det känns som ett väldigt stort projekt. Jag funderar också över om pojkvännen vill ha sitt PS3 till sitt hem när jag rör mig ditåt senare. Det känns otroligt jobbigt.... Kaffe kan jag inte dricka för min magkatarr är tillbaka med kraft så det kan jag inte använda för att muntra upp mig själv. Det är helt enkelt en sån dag. Jag tror att om någon kommer för nära finns det risk för att jag biter. Grrrr.....

måndag 20 april 2009

Min mamma

Igår fyllde mamma år. Grattis grattis! Min mamma är en av mina idoler även om jag kan bli sjukt irriterad på henne ibland. Min mamma är en stark kvinna fast hon inte tror det. Hon tog sig ur ett väldigt dåligt och våldsamt förhållande med min pappa och dessutom lyckades hon hålla mig utanför det hela. Hon skyddade mig hela tiden. Efter det träffade hon "idioten" som hon tyvärr var tillsammans med i flera år men som hon senare sparkade ut. Nu är hon sedan tio år gift med min styvpappa och det är bra det. Mamma har klarat mer än många kvinnor har men jag tror att de som ser henne tror att hon haft en räkmacka hela livet. Hon är en mästare på diplomati och att se till att alla har det bra. Igår på hennes födelsedagsfest så var det viktigare att alla vi allergiker kan äta maten än något annat. (Laktosfri prinssestårta!!!!)
För ett år sedan fick jag frågan om en idol jag har i verkliga livet och då svarade jag mamma.
Puss mamma och grattis igen!!!!

torsdag 16 april 2009

Kall?

Min extra farmor dog just. Jag hörde det på telefonsvararen där mamma pratade in ett meddelande. Jag ringde genast mina systrar. De mådde så där, men de var inte ensamma i alla fall. Styvpappan satt på tåget men kom hem när jag pratade med mina systrar. Själv har jag, som vanligt, stängt av. Vad faaan är det för fel på mig? Varför kan jag inte känna något? Pojkvännen säger att det inte finns några rätt eller fel sätt att sörja på och jag vet att han har rätt och jag har sagt det själv till andra men ändå! Nu har jag alltså en begravning att "se fram" mot....

onsdag 15 april 2009

Oväntat

Idag när jag gick tidigt tidigt till pendeltåget (tio i sju gick det!) såg jag något ganska oväntat. Under spåren har NCC eller något liknande en arbetsplats. Från den dundrade det ut musik och det verkade som om det pågick någon slags morgongympa! Det stod en karl i mitten och alla andra stod runt omkring med ena foten fram och stretchade. Den synen gjorde att det faktiskt kändes mycket lättare att pallra mig vidare. Den gjorde mig liksom glad på något sätt.

tisdag 14 april 2009

Friskt eller sjukt?

Jag har "getts" möjligheten att fundera över läkarkåren i det här landet och lite överallt. Jag tror att de allt som oftast försöker vara till stor hjälp som möjligt men ibland undrar jag om de har den tid de behöver. Eller om de tar sig den tid de behöver...
Min vän som dog i somras hade länge länge sökt hjälp för diverse besvär men hon avfärdades hela tiden som klimakteriekossa mer eller mindre. Sen slutade det som det gjorde också... Hon hade antagligen levt idag om de bara velat ge henne hjälp. Förra året när jag inte mådde bra fick jag ett av de underligaste mottagandena. Jag behövde akuthjälp men fick rådet att komma fem timmar senare. Det dög liksom inte... Det slutade med att jag fick åka in akut. Det är så man får hjälp. Om man inte vet själv vad som är fel på en så är risken att man inte får hjälp. Det är oftast bäst att komma in och berätta vad som är fel på en. När jag sökte hjälp för ett annat besvär för många år sedan blev jag avfärdad gång på gång på gång tills jag läste mig fram på Internet vad det antagligen var för fel på mig. Då lyssnade de och det var mycket riktigt det som var fel på mig.
Men det är inte bara jag och min vän som råkat ut för det här. Pelle Sandstraks historia är ett typiskt exempel på att en del läkare bara lyssnar när man antingen är riktigt riktigt sjuk eller när man själv luskat ut vad som är fel.
Jag tror pappa kan ha rätt i att man bara ska gå till läkaren när man åker in med ambulans...... (Fast det gick ju inte heller så himla bra....)

söndag 12 april 2009

Uppståndelse

Ja nu har Jesus uppstått! Sannerligen! Jag har fått följa påskens berättelser nära nära nu under min praktik. Det har varit fantastiskt att verkligen få leva påskens berättelser. Från torsdagens avklädande av altaret, vidare till långfredagens mörker och påskaftonens väntan. Igår natt gick jag till min hemförsamling för att fira påsknattsmässa och i morse for jag iväg till påskdagensgudstjänst i praktik församlingen. Det var fint och underbart eftersom det var en familj som bett om att få ha dop i gudstjänsten. De är en helt vanlig familj som inte går i kyrkan i vanliga fall men deras äldste son döptes under en påskdagsgudstjänst och de tyckte att det var så glädjefyllt och underbart att de ville att lillebror skulle få samma mottagande.
Efter det var det ett dop med två barn och sen kom vännen med "nya" flickvännen och mötte upp och vi handlade lite innan vi åkte till dem och jag fick världens godaste middag. Stark men väldigt god. Som den pensionär jag är tog jag tåget hem vid kvart över sju och var hemma halv nio. Nu är klockan snart halv tio och jag funderar på om jag "får" gå och lägga mig. Häromkvällen gick jag och la mig vid tio och jag hade ställt klockan på halv nio på morgonen. En lång natts sömn tänkte jag. Tji fick jag eftersom jag sov mig över min väckarklocka och vaknade vid elva när pojkvännens väckarklocka löjd och då var jag fortfarande trött..... Jag undrar nu alltså bara när jag ska uppstå.

fredag 10 april 2009

Långfredag

Idag predikade jag på långfredagsgudstjänsten i praktikförsamlingen. I den församlingen bor en biskop emeritus, nämligen Christina Odenberg, Sveriges första kvinnliga biskop. Idag var hon i kyrkan, det var i och för sig inte första gången jag såg henne där på en gudstjänst men det blev speciellt. Efter gudstjänsten kom hon fram och kramade mig sa att jag hade haft en väldigt bra predikan och att hon tror att jag kommer att bli en bra präst! Så trots att detta är långfredagen så känner jag mig väldigt upprymd både för Christinas beröm men kanske framförallt för att Myran kom idag! Hon (så blev det) föddes i natt och jag kan knappt bärja mig tills jag får gosa med den lilla bebisbollen!

torsdag 9 april 2009

Ensam kvar

Nu sitter jag här själv på min praktikplats. Alla andra har gått hem och jag sitter och väntar på att vara med på en Skärtorsdagsmässa. Det ska bli roligt. Det är roligt med praktik överhuvudtaget men GUD så trött jag blir. I morse höll jag på att missa att gå upp. Det kan i och för sig också ha att göra med att vi var på Jeff Dunham igår. Han började åtta och höll på i 2,5 timme. Otroligt! Jag trodde att det skulle vara mycket gammalt material men det var det inte. Han hade läst in sig bra på Sverige också så det gjorde det hela ännu roligare. Lite igenkänningshumor trots allt. Innan dess var jag och Blivande prostinnan på Maria utställningen på Historiska museumet. Det var en intressant utställning men inte så pass modern som jag kanske trodde. Men som pojkvännen sa, det heter ju HISTORISKA museumet, kanske borde gett mig en hint....
Imorgon ska jag predika på långfredagsgudstjänsten och har precis mailat min predikan till pojkvännen för hjälp med utskriften. Fick idag förklarat för mig av ett par damer att det inte är bra när prästen inte använder sig av predikstolen för sin predikan så jag måste väl pallra mig upp i den imorgon. Hej och hå!

torsdag 2 april 2009

De små sakerna

Ibland händer det små saker som gör livet underbart och fantastiskt. Igår när jag kom hem låg ett kuvert på hallmattan. Jag öppnade och i låg ett fint litet kort och tre underbara örhängen! De var från min vän som pysslat dem med mig i åtanke. Helt fantastiskt. Jag bar ett par av dem (vita med en turkospärla i) kände jag mig extra fin och fantastisk. Idag fick jag ett sms som även gjorde mig otroligt glad. En vän som satt i solen och njöt och tänkte på mig. Sådant får solen att även lysa inne i mig. Underbart med underbara vänner!

onsdag 1 april 2009

Jag tog språnget

Jag har gjort det! Jag tog språnget jag inte vågat ta förut. I den församling jag nu gör praktik bor min syster. Den äldsta, den jag inte har haft någon kontakt med under hela mitt liv mer eller mindre. Senaste vi sågs var på pappas begravning. Idag när jag pratade med min handledare föll det sig så att jag var tvungen att på något sätt förklara det hela och det blev så konstigt. När jag kom hem gick jag in på "Hitta" och sökte på hennes namn. Hennes namn dök bara upp där med karta och två nummer. Ett hem och ett till mobilen. Jag satt en stund och tittade på numret och sen gjorde jag det! Jag skickade ett sms. Sen lämnade jag mobilen en stund eftersom jag visste att jag inte skulle våga svara om hon ringde. Det gjorde hon inte men hon smsade tillbaka. Hon ville också ses. Nu är bara frågan, vad gör jag nu?????