Jag slår på stort!

Jag tänkte att jag skulle bjuda på en decenniekrönika och inte bara en årskrönika. Det är ju trots allt 00-talets sista flämtande dagar vi upplever nu.

2000: Mitt livs hittills jobbigaste år. I mars dog mormor, en av mina tre stöttepelare. I oktober dog pappa. Jag hann aldrig sörja klart mormor och sorgen efter de båda lever fortfarande i mitt hjärta. Fast det var inte bara det som hände det året. Jag bestämde mig också för att plugga utomlands och bodde i Dominkanska republiken från augusti tills pappa dog. Jag träffade också mitt XP och vi förlovade oss.

2001: Jag ramlade längre och längre ner i mitt mörka hål som jag varit i större delen av 00-talet. Pappas död tog hårdare på mig än vad jag ville erkänna och jag höll all sorg inom mig. Förutom det gick jag på gymnasiet och tog studenten. Jag sökte till Södertörns högskola och började där i augusti. Där lärde jag känna massa trevliga människor och gjorde det som studenter gör mest, festar. Jag bodde tillsammans med XP och lekte vuxen.

2002: Något av ett mellanår. Jag pluggar vidare och mår väl inte helt hundra. XP och jag kämpar på trots allt men det är väl inte helt hundra mellan oss heller. Det som är bra som händer är att föräldrarna gifter sig, syster K och hennes man gifter sig och deras fina lilla Trollsmurf föds i september.

2003: XP och jag separerar och jag träffar XA. Jag bor själv för första gången i mitt liv och får en ventelationskåpa i huvudet som gör att jag får en whiplashskada som fortfarande bråkar med mig. I december gör XA slut med mig (för första gången) och det utlöser en massa underliga saker i mig och skickar ner mig i ätstörningsträsket igen.

2004: Skriver c-uppsats och går ner 15 kilo på ungefär två månader. Tar till slut tag i det hela och börjar styra upp mitt liv. XA och jag fjantar fram och tillbaka under våren men jag är för sjuk för att det ska kunna bli något. Blir på sommaren återigen tillsammans med XA och vi lappar ihop det hela mellan oss.

2005:H och jag åker till Limerick för att plugga. Det var otroligt roligt och spännande trots att H var sjuk större delen av tiden stackarn. Hon måste vara allergisk mot mögel. XA får reda på att Försvarsmakten backar på alla sina löften igen så vi stannar i Stockholm och jag inser att det är präst jag ska bli och börjar läsa teologi.

2006:En hektisk vår. Jobbar två jobb, lär mig köra buss och pluggar heltid. Är helt slut de stunder jag inte pluggar eller jobbar. XA får nya bud av Försvarsmakten och vi bestämmer oss för att flytta söder över. Vi reser också till New York med T och slipper undan snökaoset i Sverige. Jag lyckas fixa så jag kan byta studieort och fortsätter med teologin längre söder över. Lär känna massa underbara människor genom skolan och kyrkan. Trots att jag inte trivs i staden hittar jag mitt andliga hem.

2007: Ett underligt år. Jag äter medicin på våren men inte på hösten förvånande nog. Jag fyller 25 år och har brakkalas med T i slutet av sommaren. Vi låg bredvid en pool i Portugal och planerar detta. Jag blir också antagen som prästkandidat. I september gör XA slut (igen...) och jag flyttar till studentkorridor där jag lever ÄKTA studentliv på alla möjliga sätt.

2008:Sitter på nyårsafton och känner mig lite ensam och alldeles för singel för att vara helt nöjd. Går fem dagar senare på bio och ser en usel film men träffar en fantastisk människa. Min fine fine sambo. Äter återigen medicin under året och försöker sluta till sommaren vilket slutar i katastrof så jag fortsätter knapra piller. Sambon och jag pendlar fram och tillbaka mellan Stockholm och studentstaden för att kunna ses innan jag flyttar hem under sommaren. Flyttar först in i hans lägenhet och sen in i min egen i stan. Jag kör buss 60% och pluggar 70% men det funkar med stöd från alla håll. Till vintern börjar vi fundera över hur vi ska göra för att kunna bilda gemensamt bo så småningom och hittar nya lägenheten. (Eller rättare sagt planerna på att bygga den).

2009:Vi gör slag i saken och bokar lägenheten. Sambon säljer sin lägenhet och vi flyttar tillfälligt ihop i stan. Fortsätter köra buss och plugga. Blir klar med allt på sommaren och börjar slutåret i Uppsala. Börjar i ny klass och anpassar mig från att ha jobbat natt till att helt plötsligt gå upp halv sex på morgonen. Slutar med medicin och denna gång går det mycket bättre. Flyttpackar och flyttar. Bor numera i ett riktigt ordnat vuxet hem tillsammans med sambon. Så kan det gå.

Undrar vad nästa årtionde har framför mig. Förhoppningsvis kommer det att bli lite lugnare. Jag vet inte om jag orkar med en liknande berg och dalbana igen. Men jag vet att jag kommer att börja det med min fine sambo i vår fina lägenhet tillsammans med massa goda vänner!
Gott nytt på er alla!

Elaka jag

Fortfarande alldeles alldeles för trött. Vill inte göra något. Sambon kommer med glada tillrop och motivation för att jag ska komma ur sängen. I tröttheten blir jag elak. De elaka orden bara rinner ur munnen på mig och jag ångrar dem samma stund som jag säger dem men orkar inte ta tillbaka dem. Jag gnäller och skäller. Stackars sambon försöker stå ut och tittar på mig. Igår undrade han varför jag är så kantig. Det undrar jag med. Undrar om det hjälper om jag lägger mig ner och sover tre dagar i sträck fram till nyårsafton så att jag kan börja det nya året med att vara en utvilad och snäll människa....

Två tjejer på loft

Så beskrevs syster K och jag när vi åt på vägen ner till Ullared igår, det stod till och med på vårt kvitto! Ha! Ullared var bra, faktiskt inte särskilt mycket folk och jag shoppade på mig lite bra saker. Jag köpte maskindiskmedel, en duk, lite prylar till nyår och en hel del små prylar till hemmet. Jag hittade även en klänning till nyår, en ny grå kofta (kan man tydligen aldrig få för många av) och lite träningskläder. Sen köpte jag givetvis tre ton strumpor! Jag har nämligen alltid hål på mina strumpor eftersom jag spretar med mina stortår. Jag kan bara inte hålla ner dem. Det gör faktiskt ont. Sambon brukar försöka hålla ner dem men det går bara inte! Så det går mycket strumpor för mig. Jag känner mig nöjd med mina inköp. Mest nöjd är jag självklart med att ha umgåtts med syster och hunnit prata massa massa. Igår kväll drack vi vin och jag tittade på när hon slog in julklappar. Vi skrattade och skämtade. Sen slocknade vi som om någon slagit något hårt i huvudet på oss!
Vägen hem idag bestod av att försöka köra ifrån snön och det gick riktigt riktigt bra!
Så nu sitter jag här och väntar på att min övertrötte sambo ska vakna så att jag får visa mina fynd innan han åker iväg och jobbar. I morgon ska han inte ut och köra och då ska vi mysa, dricka glögg och fira in julen. Det blir bra det eftersom jag inte riktigt förstått att det verkligen är jul om två dagar!

Fundamentalist

Jag har en bekant på facebook som nyligen hade följande i sin statusrad: inser att jag i amerikanska sammanhang skulle anses vara fundamentalist, (givetvis i svenska oxå). Men, kan inte låta bli att ställa mig frågan, hur tror eg de som inte är fundamenatlister? Jag menar, det jag tror på, är ju det som allmännt är känt för att vara kristendom, var har de andra fått sina slutsatser ifrån? Och, har de en egen religion?

För mig blev detta oerhört provocerande. Hon har tidigare haft en statusrad där hon ifrågasätter Svenska kyrkans antagningsprocess. Jag misstänker att det stift där hon bor inte tycker att hon är lämplig för tjänst inom Svenska kyrkan och jag kan nog bara hålla med. En viss historiekritisk hållning tycker jag ändå är en viktig aspekt av vår hållning. Jag kände att jag var tvungen att provocera henne lite och själv fundera lite kring hur hon tänkte så jag frågade hur hon menade. jag fick följande svar: Jo, för en fundamentalist är tydligen den som tror på Bibelns ofelbarhet, jungfrufödsel, Jesus som offer, Jesu uppståndelse, och de under som beskrivs i Bibeln. Om man nu inte tror på detta, vad tror man på då? Och vad ska man rimligen kalla det?

För mig finns det inga problem med att vara bekännande kristen men samtidigt inte tro på bibelns ofelbarhet. Jag kan också ifrågasätta jungfrufödseln eftersom den inte stjälper min tro att inte tro på den. Jag tror på Jesu under som fenomen men jag vet inte riktigt om det är vist att tro bokstavligt på dem.... Mitt svar till henne blev följande:

Jag vet inte jag men när man börjar läsa de grekiska och hebreiska grundtexterna blir ju allt lite luddigare i kanterna. Orden man varit så säker på tidigare betyder ju faktiskt inte det man tror eller vill tro....
Men att tro att Jesus dog och uppstod för vår skull är för mig det absolut viktigaste. Men det är min tolkning. Jag tror att Jesus utförde under men jag tror inte på exakt alla ord som står i bibeln eftersom de är översättningar gjorda av människor för människor in i en kontext och därmed har blivit något som det från början inte var tänkt att vara. Sen får man ju fundera över vilket av evangelierna man "väljer" att tro på. Är det Johannes eller Markus där jungfrufödseln inte nämns eller Matteus och Lukas? Jag tycker att det är svåra frågor men tror att jag måste brottas med dem för att kunna bli en bra predikant, själavårdare och medmänniska i mitt prästkall.

Jag är väldigt nyfiken på vad ni andra tycker. Gick jag fram för hårt? Har jag fel? Och om jag har fel, hur "borde " jag tänka?

Ganska ond (?)

Doktor Rödbeta, Sydafrikas före detta hälsominister som ansåg att man kan bli av med HIV genom att äta rödbetor och dricka citronjuice, har avlidit. Hon fick en leversjukdom som en del anser var självförvållad genom alkoholism och andra säger var av helt andra skäl. Men jag undrar om jag är ganska ond när jag nästan skrockar för mig själv och undrar om hon åt för lite rödbetor? För om det ska fungera för alla dem hon förnekade bromsmediciner mot HIV borde det ju ha funkat för henne..... Jag är nog lite ond.

De små sakerna

Si så här i all stress och mindre panik över kartonger, klasskamrater, uppgifter och julklappar finns det saker som gör mig på osedvanligt gott humör. Trots att man kanske inte tror det blev jag faktiskt glad när examensbeviset kom, det är i alla fall här om än fel.
Jag är också fantastiskt tacksam över min fine sambo som kommer på med små eller stora sätt för att få mig på bättre humör. Heja honom!
Jag är glad över att vi har en julgran på tomten (eller gården kanske är ett mer passande ord). Den är fin och yvig och har lampor i sig. Varje morgon när jag vaknar så där okristligt tidigt tittar jag på den och mår bra.
Jag är otroligt glad över att soffan kommer imorgon och inte nästa vecka som de först sa. Detta innebär att jag på torsdag som är min första dag på jullovet tänker ligga i soffan och titta på alla de tusentals (nja kanske inte) kanaler som vi har ett tag framöver. Yaya!
Så ikväll sitter jag här för sista kvällen på min låtsas soffa och ska slå in julklappar och påminna mig om alla de saker jag har att vara tacksam och glad över!

Ska det verkligen vara så svårt?

Jag var duktig och tog alla mina poäng och skrev min förbannade portfolio till min examen i somras. Jag gjorde allting rätt. Universitetet har dock inte gjort mycket rätt. De vägrade rapportera in mina betyg och slarvade bort diverse papper från min andra högskola om vilka kurser jag har gått. När väl alla papper kommit till rätta tyckte personen som är sekreterare på skolan att det var svårt att rapportera in min betyg så hon gjorde helt sonika inte det. Smart. Efter ganska många arga mail från min sida blev det dock till sist löst och jag fick en avi om ett rekommenderat brev från universitetet till mig. Jag hämtade ut mitt examensbevis och började läsa i det. Döm om min förvåning när jag inser att de skrivit in kurser jag överhuvudtaget inte läst och missat kurser jag de facto har läst! På måndag ska jag ta med mig kursintyget till skolan jag går på nu som bevis att jag får fortsätta i vår och jag antar att det är läge för mig att återigen maila alla instanser och undersöka vem det är som har gjort fel. Men jag undrar verkligen, ska det vara så svårt?

Så var det klart (?)

Nu har ju alltså flytten gått. Jag sitter här ovanpå fyra kuddar insvepta i ett överkast. Vår soffa vi beställde kommer någon gång 21-22 december. Ja de lovade innan jul och det är ju innan jul. Hemmet börjar se ut som ett hem igen efter flera små utbrott från min sida och en lugnande attityd från sambons sida. Han förklarar om och om igen för mig att det går inte att packa upp allt på en eftermiddag samtidigt som jag pluggar heltid och han jobbar heltid. Men han har varit väldigt väldigt duktig nu när jag har varit i skolan. Han bär upp på vinden och hittar mina träningskläder och galgar så att jag lugnar ner mig lite. Jag har på min sida röjt och röjt och röjt. Packat ur diverse kartonger och igår röjde jag i våra fönster och lyckades till och med julpynta lite. Med lampskärmar, blommor och en adventsljusstake ser det faktiskt ut som ett hem. Nu är det mest lilla rummet som ser lite förvirrat ut och den provisoriska soffan som sticker ut. Så snart den riktiga kommer så kommer det nog vara klappat och klart.
Men trött är jag, o så trött så det är otroligt skönt att jullovet verkligen ligger runt knuten!

2003

2003 flyttade jag in i mitt lilla krypin så i sann försäkringsbolagsanda tänkte jag redogöra för vad mer som hände då. Det var i alla fall ett vanligt år som började på en onsdag.
Den 24 maj flyttade jag hit och på Trackslistan låg Melody Club med "Cover girl" etta. Winnerbäck låg på elfte plats med "Åt samma håll" och min favorit den sommaren (döm mig inte det var längesen) Sarek med "Genom eld och vatten" låg på 15 plats.
2003 var också året då biskop Caroline blev dömd till böter för att hon agerade själavårdande och rättrådigt. Heja Caroline!
Bo Lundgren försvann också från vår politiska agenda och jag trodde faktiskt att han hade försvunnit helt, men icke! Sambon och jag blev grymt förvånade när vi såg honom på nyheterna häromkvällen. Numera är han chef för Riksgäldskontoret.

2003 var tyvärr också året då vi fick se den hårda verkligheten av hur vi behandlar våra psykiskt sjuka här i landet. 19 maj anfaller en man flera personer i Åkeshov med ett järnrör och 31 maj kör en man ner flera personer på Västerlånggatan i Gamla stan. Jag undrar vad vi egentligen gjorde med den kunskapen.... Ytterligare ett vansinnesdåd fick vi bli vittnen till 10 september då Anna Lindh högs ner på NK, hon avled dagen efter.

Vilka vann då Nobelpriset?
J.M Coetzee vann i litteratur vilket betyder att det är ganska längesen jag fick hans bok som fortfarande står oläst (eller ja nu ligger den i en kasse) i bokhyllan.
Fredspriset vann Shirin Ebadi och inte för att vara sån men jag tycker nog att hon förtjänade det bättre än Obama....

Men till det allra viktigaste, vem vann då Melodifestivalen??? Jo Fame med "Give me your love" och den kommer här!

Så det här är slutet

Nu är slutet nära, det är bara några timmar kvar. Min fina fina lägenhet känns inte så fin just nu men separationsångesten är på topp!!! Jag vill verkligen flytta, jag var ju precis i nya lägenheten och förundrades över att jag kommer att få bo så fint, men ändå. Jag kommer att sakna mitt lilla krypin. Fast livet har olika faser och nu om några timmar är det dags för en ny. Mycket kommer att hända inom det närmaste året och det här är bara ett delsteg in i allt det nya. Min identitet som student rör sig mot slutet och jag kommer att börja jobba på heltid med det jag är utbildad för. Jag kanske till slut alltså ska bli vuxen. Är det verkligen möjligt??? I och med att jag lämnar lilla lägenheten lämnar jag även de så kallade ungdomsåren bakom mig, eller? Jag ser i alla fall med tillförsikt på 2010 och vår gemensamma flytt!

Lalallalalala jag hör inte!

Just nu vill jag inte lyssna på min kropp. Den säger NEJ igen och igen och igen. Den vill inte mer just nu. Men jag måste mer. Jag måste packa kartonger, fundera över skolan och julen och jobbet. Jag kan inte lägga ner just nu, ledsen kroppen. Den attackerar mig med illamående och huvudvärk för att få mig att sakta ner men jag hinner inte.
Idag var jag i alla fall så pass duktig att jag skolkade från skolan och gick till läkaren eftersom jag kräks när jag ätit. Hon gav mig nya piller och en vit sörja som jag ska dricka tre gånger om dagen. Den smakar tandkräm, blä.
När jag kom hem satt jag och skrev lite på skoluppgifter tills sambon vaknade. Då blev det genomgång av källaren och packning. Som tur är har han en lugnande inverkan på mig så jag har lyckats ta det lite lugnt idag med. Jag har legat i hans knä i soffan och surfat på varsin dator och skämtat och pratat som vanligt. Nu ska jag äta popcorn och titta på en serie för att sen sova. Jag kan ju i alla fall försöka vara lite snäll mot kroppen även om jag inte har tid att lyssna helt....



Men snart är själva flytten över. Fast då ska ju allt upp igen......