lördag 31 januari 2009

Ibland har man fel

Ibland har man fel, ibland missbedömer man saker och personer. Jag har insett att jag har missbedömt en person i min närhet. Jag har varit orättvis mot personen i mitt tänkande, jag har haft onödiga fördomar. Jag har fått dem alla motbevisade och måste ändra mig. Jag skäms över mitt egna tänk och ändrar mig härmed. Detta är en offentlig ursäkt som jag ändå inte tror personen läser men den kan vara bra för mig att läsa nästa gång jag dömer en person innan jag lärt känna den ordentligt.

torsdag 29 januari 2009

Fröken tvärtom

Igår var jag ledig från bussandet och gick i skolan, det var skönt. När jag kom hem insåg jag att jag kanske är lite tvärtom. Jag tyckte att den stora fördelen med ledigkväll var att jag kunde vara hemma. Att jag kunde sitta i soffan och göra ingenting. Titta på skräptv och äta popcorn. Det var skönt. Sen kom nästa insikt när jag vid elvatiden tyckte att det var grymt skönt att kunna gå och lägga mig. I vanliga fall brukar jag sitta i min buss och vänta på att "Vaken" i P3 ska börja. I morse gick jag upp och nu har jag lyssnat på morgonprogrammet på radio en bra stund och är lite fascinerad. Det är inte vanligt att jag är uppe så här dags.... Nu ska jag snart gå och yoga lite innan jobbet. Jag räknade lite på det igår och insåg att jag kommer att ha kört buss 120 timmar ungefär den här månaden, jobbat i kyrkan 15 timmar samt skrivit en VG hemtenta och börjat ny kurs. Kanske inte är så konstigt att jag är lite trött......

måndag 26 januari 2009

Moment 22

Idag har CSN och jag haft en liten diskussion. De vill att jag ska börja betala igen min skuld. Jag ringde då till dem och sa att jag faktiskt fortfarande pluggar så jag tycker det känns lite skevt att börja betala nu. Damen sa att jag måste ta studiemedel för mina studier för att få uppskov för studier. Det skulle jag faktiskt hemskt gärna göra, om jag hade några kvar.... Det sa jag till henne. Om de vill ge mig lite fler veckor tackar och bockar jag. Men nej. Hur göra då undrar jag. Jag kan tydligen söka uppskov för att jag har en liten inkomst. Ja, tacka sjutton för det! Jag pluggar ju och jobbar ju samtidigt. Hon ska i alla fall skicka mig en blankett att fylla i. Det känns liksom inte så glatt att betala 13 000 till CSN om året när det blir en anselig mängd av min årsinkomst. Men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra ännu. Blir det verkligen bättre av att skjuta upp det hela? Jag kanske ska söka pengar av dem i alla fall och se vad som händer. Fast då måste jag ju jobba betydligt mindre. Hmmm.... Knepigt det här. Jag var i alla fall väldigt trevlig och glad mot damen i telefonen eftersom jag har tanten från helvetet i klart minne. Jag skäller på isfläcken och på CSN-reglerna, inte personer.

söndag 25 januari 2009

Men tack då!

Det var som jag tänkte, det hade varit bättre att sjuka sig igår. Det blev inte bra. Man ska inte ut och köra i skärgården när det är underkylt regn i luften. Ett av de underliga ställena jag skulle vända på bredvid en liten lada var total isgata. Jag slirade runt där en stund men kom iväg till slut. Hej och hå! Jag funderade lite på hur resten av kvällen skulle te sig och ptja det tog sig inte bra. När jag kom ut till en av de mindre bryggorna (seriöst den är så liten att det verkligen inte kan vara tänkt att man ska vända där med buss eller ens cykel!) var det stopp. Man kan ju inte ha en särskild fart när man ska vända så den enda lilla isfläcken som fanns på bryggan hoppade upp och bet min buss i baken. Hoppla. Så där stod jag, tvärs över bryggan och i ett försök att komma loss gled jag bakåt in i det lilla staketet. Men med tanke på att det gick i ungefär 2km/h så hände inte så värstans mycket. Men där stod jag och slirade och slirade och slirade. Den ende stackars passageraren som var ombord fick sitta där och vänta tills hjälpen kom. Inte en riddare på vit häst men dock två kollegor i vit bil. Han fick åka iväg och jag och en av kollegorna slirade lite till tills bussen faktiskt kom loss. YEAY!
Glad i hågen rullade jag ungefär 40 minuter sen mot min nästa avgång. Ganska snabbt rullade jag så jag kom bara dit 20 minuter sent. Där står tanten från helvetet. När jag öppnar dörren och min kollega glatt går ut och säger att vi är lite sena på grund av is svarar hon "Jag är inte lätt att tas med just nu ska ni veta!" Eh, nejhej tänker jag. Sen börjar hon skrika om att hon minsann väntat i 20 minuter ute i ingenstans (ehhhrrr, det ligger ett centrum två minuter därifrån) och att hennes man inte kunde komma och hämta henne eftersom det var is på deras gata. Att jag och bussen hade haft lite problem med is var inget hon kunde förstå. Det hela blev ganska fult när hon och kollegan till slut stod och skrek på varandra och när hon kallade honom för dum i huvudet kände jag att det var dags att åka. Jag slog igen dörren och åkte. Då ville hon att jag skulle sakta ner eftersom det gick för fort. Jaha tänkte jag och bromsade (kanske lite hårt, jag var ju inte överlycklig) och då sa hon till mig "Du behöver ju inte bli kaxig bara därför". Sen bestämde jag mig för att strunta i henne. Sagt och gjort. Jag började därför att sjunga. Först blev det "Änglarna sjunger i himlen" och sen "I feel pretty" från West side story. Detta störde henne nog ännu mer för då ställde hon sig bredvid mig och fortsatte skälla. Hon tittade på min exakta hastighet och bad mig än sakta ner och än gasa och koncentrera mig på körningen så att jag "inte hamnade i ett dike till". Jag förklarade då för 100ade gången att jag inte hamnat i ett dike utan på is på en brygga..... Hon förklarade även för mig att det finns mycket rådjur där ute och när jag sa att jag vet det pekade hon på ett som stod på vägen. "Ja, jag ser det" svarade jag. Så fortsatte det i en kvart. Hade jag inte sjungit så bra hade jag nog skallat henne. När hon gick av sa hon i alla fall att jag skulle köra försiktigt. Detsamma sa jag. Då kom hennes karl ångande mot bussen för att skälla på mig (med sin lilla löjliga hund) men hon förklarade att det faktiskt inte var mitt fel. Nej skäll på isfläcken det är allt jag säger. Men det kändes ju extra bra just då att jag struntat i min rast och att jag var helt skitig för att skjutsa hem henne...... Ja tack då....

lördag 24 januari 2009

Moral

Idag hade det varit väldigt lätt att sjuka sig från jobbet. Jag är dunderförkyld och näsan bara rinner och rinner, när den inte bestämmer sig för att vara helt igentäppt. Huva. Jag ska dessutom köra konstiga linjer ut i skogen som jag faktiskt inte är helt hundra på att jag hittar. Så idag skulle det vara väldigt enkelt att bara lägga mig i sängen och tycka lite synd om mig själv. Men NEJ! Jag ska ta mig till jobbet. Jag kan ju inte vara så vek. Så nu har jag preparerat mig med Lemsip, grönt te och kaffe. Näsdroppar och näsdukar har packats ner i mina fickor och mina stackars passagerare får skylla sig själva för att de åker med mig. Ha.

fredag 23 januari 2009

Vinster och förluster

You win some and you lose some... Det sägs så i alla fall. Jag har vunnit och nog förlorat en del de senaste åren. Vad är det då jag har förlorat och vunnet? Jo vänner..... Jag har väl framförallt vunnit vänner och det är det som är det viktiga men en del har nog glidit iväg också. En del som jag trodde kanske alltid skulle finnas kvar har försvunnit iväg. En del andra som jag vill ska vara kvar glider sakta sakta ifrån mig samtidigt som jag håller i för allt vad tygen håller. Sen finns det de vänner som jag bara träffar ibland men som samtidigt betyder så mycket. Dem jag kan vara mig själv med hela tiden och inte behöver fundera så mycket över. Det känns alltid som om det var igår vi sågs och det behövs inga förklaringar varför vi inte har hörts på länge länge. De vänner jag vunnit på senare år är även de speciella. De vänner man får i så kallad vuxen ålder får man på något sätt på en annan nivå. Jag har hittat mina vänner på de mest olika ställen, på posten, på dansen, på jobbet, skolan och så vidare och så vidare. Jag tycker inte att man kan ha för många vänner men jag tycker definitivt att man kan ha för lite tid för sina vänner.....

måndag 19 januari 2009

Felknullad från början...

Det sa i alla fall ett av mina ex att jag är. Att det blev något fel redan där eftersom det är så mycket fel på mig. Jag kan ibland vara benägen att hålla med. Jag menar, hur funktionsduglig är jag egentligen???? Jag har astma, migrän, stressmage, whiplash och så vidare. Är det inte det ena så är det det andra. Så har det i alla fall varit i helgen. Det kalla vädret och att stå ute och nattvandra gjorde att min astma tyckte att det var dags att spöka lite. En massa puffar och en hel del hostande har det blivit. I natt satt jag och sov en stund för att inte väcka pojkvännen av allt hostande. Sen har vi migränen. Den visade sitt mycket elaka huvud igår och det ordentligt. Jag vaknade när det var nästan dags att gå upp av en ohyglig smärta. "Hmm, det här hade jag inte tänkt mig" tänkte jag någonstans innanför smärthjälmen. Efter ett försök att resa mig och hämta mina tabletter insåg jag att det inte var aktuellt. Jag skakade alltså liv i pojkvännen som låg och sov så sött bredvid mig. Det tog en liten liten stund innan han förstod vad jag ville eftersom jag inte riktigt kan prata när det gör så där ont. Jag mer gnydde, pekade och gurglade men han kom ganska kvickt på vad problemet var. Han hämtade tablett, kall handduk och hällde i mig lite vatten. Sen somnade jag om. Fyra timmar senare vaknade jag återigen till liv. Dags för ny tablett och så skickade jag iväg pojkvännen till apoteket med en fullmakt att hämta ut lite mer heavy duty stuff. Ungefär fyra timmar efter det vaknade jag igen och gick faktiskt upp. Det hela hade dock satt sina spår eftersom jag frågade pojkvännen exakt samma fråga med fem minuters mellanrum och inte hade det minsta lilla minne av att jag hade frågat. Hmm..... Efter hela fem timmars vaken tillvaro slocknade jag igen och sov tolv timmar till. Nu har jag bara den där mysiga känslan av att någon stått och slagit på mitt huvud med ett baseballträ men det går nog över såsmåningom det med.

torsdag 15 januari 2009

Usch och fy

Igår träffade jag två fina tjejer och då fick jag kunskap som jag inte är helt säker på att jag ville ha. Eller jo det ville jag visst det men nu känner jag mig väldigt bekymrad. Vi pratade bland annat om tillsatser i mat. Jag har i min enfald trott att det finns saker i godis och liknande men att vi har hyfsat bra mat i övrigt här i Sverige. Okej, jag förstår också att det inte är ost i ostbågar men det är liksom smällar man får ta. Men att det var ungefär SJU tillsatser i vanlig rökt skinka trodde jag inte. Att skinkan dessutom inte ens varit i närheten av en rökmaskin gör faktiskt det hela ännu värre. Behöver vi verkligen de här sju tillsatserna? En av dem fanns till exempel bara för att skinkan skulle vara jämnröd över hela biten, är det verkligen viktigt????? Samma sak med vissa sorters oliver i vatten. Hur kan det finnas tillsatser i oliver i vatten kan man då fråga sig. Jo men oliverna måste ju vara jämnsvarta.... Självklart. Jag fick även berättat för mig det jag alltid misstänkt men som nu blev fakta att dyrar mat var bättre. Euroshopper ketschup är läskig med massa tillsatser i stället för tomater med Heinz och Felix inte har några tillsatser. Så inte nog med att man när man är fattig (av olika anledningar) inte har råd att köpa lika bra frukt och lika bra bröd man blir dessutom förgiftad av ketschupen! Snacka om klasskillnad. "Vill du ha giftfri eller förgiftad mat?" "Nej jag tar nog den förgiftade, jag har inte råd med annat, mitt liv är ändå så eländigt så vad gör det om jag tar och dör i förtid av ketschupen också....."

Ska nog låna boken och läsa på ordentligt......

tisdag 13 januari 2009

Hihi

Följande historia hörde jag Elisabeth Höglund (hon med håret) berätta på radio idag.

Jungfru Maria och Sankte Per sitter i himlen och pratar och tittar ner mot jorden. Helt plötsligt när de sitter där och tittar så sprängs en korvvagn på jorden. Korvarna flyger åt alla håll och kanter av explosionen och några av dem skjuts till och med ut i rymden och upp mot himlen. En av korvarna landar framför fötterna på Jungfru Maria och Sankte Per. Ingen av dem har sett en korv tidigare så de tittar förvånat på den.
- Vad tror du att det här är för något Maria? frågar Sankte Per
- Hmm, om det inte vore för trådarna i båda ändar så skulle det kunna vara Helig Ande.


Hihihhi.

måndag 12 januari 2009

Bostad

Det kan vara mer eller mindre kul att leta bostad, dels beroende på situationen och dels beroende på staden. När jag letade bostad förrförra året var det på grund av situationen som det inte var så himla kul, nu handlar det mer om staden och om finanskrisen. Pojkvännen och jag har börjat prata om att vi ska slå våra påsar ihop (dock utan vovve och utan skinsoffor) och letar därmed ett gemensamt boende. Att göra det i den här staden utan att sätta kaffet titt som tätt i halsen är inte det lättaste. Vilka fantasipriser det rör sig om! Det är som om de tror att man inte ens ska lyfta på ögonbrynen åt att de (mäklarna, säljarna, jag vet inte) åt att en ganska liten lägenhet nära stan är värd det de tycker att den är värd. Min lägenhet nu ligger ju vääääääldigt centralt men har (som ni kanske förstått från tidigare inlägg) den egenheten att det blåser in från fönstren och kanske inte är den mest moderna.... Skulle jag få för mig att köpa en lägenhet här i närheten i samma skick skulle jag få betala dyra pengar och det tycker jag inte att det är värt. Så pojkvännen och jag tittar lite utanför stan. Vårt enda krav är att det ska vara tunnelbana dit och inte "bara" bussar, vi kan för myket om busstrafiken för att lita på den.... Så nu letas det och "Hemnetas" det och spänningen är olidlig!

lördag 10 januari 2009

Kompromisser och drömmar

Jag har alltid haft många drömmar, har alltid velat mycket. Det är kanske därför jag fortfarande pluggar och inte riktigt kommit igång med "det riktiga" livet. Jag har dock insett att jag måste börja kompromissa. Jag kommer nog inte kunna/hinna med allt det jag drömt om, jag måste börja kompromissa. Jag har alltid tänkt att jag ska bli mamma när jag är 28 (både mamma och mormor blev det, alltså en bra ålder), så kommer det nog inte att bli, det känns lite stressigt. Jag har drömt om att jag ska jobba som präst inom utlandsstyrkorna i mission men frågan är hur man gör med eventuellt familjeliv. Jag drömmer om att jobba mycket utomlands överlag men hur går det då med pojkvännen och hans jobb? Jag har andra drömmar som kanske inte låter så stora men som jag ändå drömmer om. Jag drömmer om att bo i en hyfsat nyproducerad lägenhet där det inte drar från fönstren och där diskbänken går mig högre än knävecken. Är det något jag kanske måste kompromissa med? Bostadskris och allt. Jag vill så otroligt mycket och funderar över vilka jag måste vara beredd på att kompromissa om och med. Vilka vill jag kompromissa med? Jag när ju en dröm sedan många år om att ha hund och kunna tävla och träna med den och det har jag varit tvungen att kompromissa med länge nu. Frågan är om det är en dröm som jag är beredd att kanske försaka eller kompromissa med. Det är ju inte helt förenligt med mina andra drömmar heller.... Och pojkvännen är mycket anti hela idén med husdjur, framförallt hund (han gav med sig på iller i ett svagt ögonblick tills jag insåg att de inte blir helt rumsrena, usch!). Vilka är då de drömmar som gör mig till den jag är och vilka är dem jag helt enkelt måste ge upp?

fredag 9 januari 2009

Tentadax

Så var det då dags igen. Att skriva tenta. Fina vännen gick upp i morse med en förvirrad Lunkentuss. Hon åt frukost med mig och försvann sen iväg ut i mörkret för att ha föreläsning. Det var längesen jag gick upp som vanliga människor, det brukar i regel inte funka med resten av mitt liv. Det var mörkt när jag vaknade! Sen när vännen gått gjorde jag mig i ordning och väntade på att tentan skulle komma. Klockan nio damp den ner. Kaffe kokades och dracks upp, banan har ätits och även lite naturgodis. Jag har nu skrivit utdrag till två av tre frågor och ska ta mig en liten paus för att rensa hjärnan inför den sista och enligt mig svåraste frågan. Önska mig lycka till!

torsdag 8 januari 2009

Tantig???

Idag när jag var och handlade tog jag en liten lapp som skulle ge mig rabatt på brödet. Fem hela kronor!!!! Jag var väldigt nöjd med mig själv och mitt klipp tills jag började fundera. Är det inte så tanter uppför sig? Jag kom ju i ett tidigare inlägg fram till att jag inte är vuxen men jag kanske är tant? Jag har redan lite problem med tantigheten. Jag kan inte ha vissa kläder, typ dräkter eller blusar och liknande eftersom jag då ser ut som en pryd medelålders snipp lärarinna (ett problem jag delar med H), något jag verkligen inte är! Bekvämlighet har länge gått före coolhet när det gäller skor och jackor och jag har absolut inga problem att ha mössa och sulor för att inte frysa. Jag fick en pyjamas i flanell av T i julklapp vilket verkligen fyllt mig med glädje. Jag har ben som blir som stockar om de tvingas bära finskor eller om det råkar vara lite varmt ute. Flera gånger har jag konstaterat att det faktiskt vore skönt med fotvård för att ta hand om inte mina helt fina fötter, de gör ju trots allt lite ont..... Har jag alltså blivit tant?
Jag måste ändå försöka försvara mig. Jag har ju trots allt stora fina örhängen som är allt annat bekväma eftersom de fastnar i det mesta. Jag har också en förkärlek för färgglada ögonskuggor och glitter i en massa olika former. Jag kanske kan hålla bort tantigheten lite längre men jag känner att den kryper sig på allt eftersom. Kom bara ihåg mitt inlägg om broddar i höstas. HUVA!

tisdag 6 januari 2009

Ett givande och ett tagande

Jag gillar att sova över hos folk. Jag gjorde inte det när jag var yngre och tyckte väl egentligen att det var mest jobbigt att ha folk som sov över hos mig. Det var liksom inte lika kul dagen efter (hmmm den känslan återkom faktiskt ibland under min singelperiod). Den här veckan ska jag först ha en kompis sovandes hemma hos mig för att hon ska hinna till sin föreläsning dagen efter och sen ska jag sova över hos en kompis för att kunna ta mig till prästvigningen på söndag. Jag ser det hela som ett givande och tagande. Även om det inte är samma person som sover här hos mig som jag sover hos så blir det nästan lite new age flummigt kosmiskt givande och tagande. Man kan inte bara kräva in saker om man inte är redo att göra samma sak för någon annan. Det gäller ju i och för sig ganska många saker men jag påminner bara mig själv lite extra idag.

söndag 4 januari 2009

Ett år

Om ungefär en timme infaller det magiska datumet. Det datumet som markerar att det är ett år sedan pojkvännen och jag hittade varandra i en ganska alkohol indränkt historia. Det är ett år sedan vi med vår gemensamme vän på varsitt håll bestämde att vi skulle se "Arn". Filmen var inte den bästa jag sett men kvällen fortsatte vidare ut. Vi umgicks, drack öl och pratade pratade pratade. Flera gånger under kvällen poängterade eller frågade om vi verkligen inte redan var ett par. Nej nej nej svarade vi men jag tror nog att vi båda kanske funderade över om det inte vore en bra idé. Efter inte alltför mycket övertalande fick jag pojkvännen att ta med mig hem och där bjöd han mig på frukost dagen efter. Finare hårdbrödmackor med gurka och apelsinjuice har jag aldrig fått. Sen kom den där jobbiga fast roliga perioden när man inte riktigt vet var man har varandra. Jag löste nog det hela ganska enkelt genom att helt sonika flytta hem till pojkvännen under den vecka som var kvar för mig i Stockholm. När jag åkte tillbaka hade vi väl typ bestämt att vi var ett par men inte riktigt. Sen åkte pojkvännen till Alperna och jag outade att jag var kär i honom. Efter det inleddes ett halvårs distansförhållande som är ungefär lika kul att ha som det låter. Sen till sommaren flyttade jag återigen glatt in hos pojkvännen för att en månad senare flytta ut igen och hem till mig. Att bo i samma stad är helt fantastiskt och att kunna träffa pojkvännen ungefär varje dag är UNDERBART! Nu får vi se vad nästa år har till oss. Jag hoppas på mer tid tillsammans och de naturliga utvecklingarna av förhållandet. Jag ser fram emot det i alla fall.

lördag 3 januari 2009

Snuskiga träningsmaskiner

Igår när jag var och invigde träningsåret insåg jag att en del av gymmets träningsmaskiner faktiskt är lite snuskiga. Inte så mycket i den meningen att de är smutsiga för folk är faktiskt ganska duktiga på att torka bort sitt svett. Nej snarare så att de har snuskiga fantasi... Eller kanske snarare de människor som programmerar maskinerna. En av cyklarna blinkade glatt budskapet "Ride on me" mot mig när jag gick förbi och en crosstrainer föreslog lite förföriskt "Grip my handles". Jag tycket att det hela kändes lite pikant och förvirrande så jag valde det säkra löpbandet i stället som inte hade några skumma försalg att komma med.

fredag 2 januari 2009

Vår?

Ett tecken för mig att våren är i antågande är att HM-katalogen för våren dyker upp vilket den till min stora förvåning gjorde idag. Är det verkligen så att jag ska börja förvänta mig vår? Jag har ju inte hunnit förvänta mig vinter ännu!!! Jag tror nog att jag kan hålla med en gammal vän som för snart tio år sen (är jag så gammal??) "Det blir inte vår i januari". Nej det är nog så men jag tänker i alla fall dyka ner i min nya katalog och drömma om varmare dagar.

Efterdyningar

Dagen före nyårsafton skalades det ungefär 2,5 kilo potatis och gjordes potatisgratäng. Pojkvännen var och handlade på systemet och övrig mat för att allt skulle finnas hemma. På nyårsafton flängde pojkvännen och jag runt och sanerade hemmet, lagade mat och insåg att ingen av oss äger en duk. Alltså, ut och köpa duk, piffa hemma, duka och göra fördrink. Ungefär halv sex satt vi piffade och klara i ett fint hem och väntade på våra gäster. De dök upp väldigt punktligt klockan sex och ett organiserat kaos inleddes. Det var en väldigt trevlig middag och på nyårsdagen fick vi ta hand om sviterna efter den. Det diskades, städades (igen) och plockades. Vi insåg att det märktes att vi hade haft tre busschaufförer, två Åhlénsanställda, två etnologer, två statsanställda, två par och en göteborgare hemma. Det var i alla fall disk och glas som matchade den uträkningen. Det konstiga var att vi bara var åtta stycken....