lördag 30 augusti 2008

Läger

Idag, snart, åker jag på läger. Jag gillar läger, jag gillar stämningen som blir och chansen man får att prata med alla ungdomarna lite extra mycket. Jag ska hålla i lite lekar ikväll och sedan aftonbönen. Jag hade massa pedagogiska och bra lekar på lut när jag insåg att jag behövde en rolig lek också, man kan inte bara vara teambuildande. Då kom pojkvännen till räddning. Han förklarade en lek som de brukar leka med ballongeriet. Den handlar just om ballonger men att man stampar sönder dem. Den lät perfekt! Den har jag nu bestämt att vi ska börja med. Sen får vi ha mina superpedagogiska lekar.
Det känns bra med läger innan "riktiga" jobbet börjar på måndag. Garaget har äntligen fattat att de behöver folk och från och med måndag är jag en del av Stockholms lokaltrafik. Har fått ett nytt accesskort som är det nya i stället för de gamla månadskorten för att ta mig runt med men jag betvivlar att jag kommer att komma någonstans på måndag för jag tror inte riktigt på att systemet kommer att fungera men jag kan ju bara hoppas på att bli motbevisad.
Det bästa jag hört på länge kom från flickvännen som berättade vad en av trion sagt när hon frågade om man fick väcka mig tidigt på morgonen när jag sover där. Han hade svarat "Nej det får man inte men jag ville ju gosa med henne och hon sov ju bara...." Kan man bli arg på det?!?!?!??!! NÄ!

onsdag 27 augusti 2008

Om det ändå vore så lätt.

Jag har ju som tidigare nämnt en förkärlek för löjliga program där en arg kvinna "hjälper" folk att gå ner i vikt. Vad det får mig att tänka är att vi nog inte är många som vet hur vi ska äta. I min familj är det verkligen så, vi har alla lätt förvirrade förhållanden till mat. Jag fick lära mig när jag var liten att man inte behöver äta två lagade mål mat om dagen om man inte har gjort något speciellt. Vi åt ofta fil till lunch och jag misstänker nu att vi inte hade råd med annat. Det har jag alltid burit med mig och tycker inte att jag behöver äta om jag inte tränat. Andra i familjen kan inte sluta äta om det står framme. Finns det ostbågar eller popcorn ska de ätas så snabbt som möjligt så att de tar slut. Mitt förvirrade förhållande till mat har ju lett till en del elände och diverse besök hos dietister och terapeuter men just nu funkar det faktiskt helt okej. Men vissa saker känns faktiskt som en vinst, som idag när jag ändå varit på spinning, så kom jag på att mackor med ägg och en jordgubb/äpplesmothie faktiskt skulle sitta bra för att inte blodsockret ska sjunka alltför lågt. Jag jämför fortfarande allt jag äter med andra och tycker för det mesta att jag äter för mycket. Jag önskar ibland att jag kunde sluta äta igen men när jag ser bilder på hur jag såg ut då så blir jag sporrad att ändå fortsätta att äta mina mackor och dricka min mjölk. En av mina goda vänner a.k.a flickvännen har varit ett enormt stöd i det här och påpekar ibland hur mycket det är tänkt att jag ska äta men så mycket kommer jag nog aldrig att få i mig. När dietisten i våras visade mig hur mycket man ska äta om man liksom inte gör så mycket alls blev jag helt förskräckt och ringde "flickvännen" som bara skrattade åt mig. Hon sa att hon bara hade väntat på att jag skulle bli så förskräckt och förvånad. Så det finns de som jag som på olika sätt förvägrar sig mat och sen finns det dem som aldrig kan sluta äta. Någonstans har allas våra förhållanden till mat blivit kungligt förstörda. Jag vet inte om man kan säga att det är någons fel eller vem eller vilka som ska göra något åt saken. Men jag undrar om det kanske inte vore dags att man på hemkunskapen ägnar mer tid åt näringslära om hur mycket och vad man faktiskt behöver (typ vilket fett man ska äta så att man inte behöver känna det som en vinst varje gång man vågar bre smör på smörgåsen) i stället för att lära sig att baka bullar och göra pannkakor...

tisdag 26 augusti 2008

Pinsamt

Igår var jag på derby, Bajen-AIK eller kanske snarare AIK-Bajen eftersom AIK var hemmalag. Jag hade fått en biljett av en kompis till T och hon håller tyvärr på fel lag, nämligen AIK. Vi hade platser riktigt riktigt nära Norra stå så jag fick se AIK-klacken in action som man säger. Matchen var ok och hade på sina ställen ett riktigt snyggt spel. Jag blev lite förvånad av dem runt omkring mig som skrek okvädes ord till sina egna och Bajensspelare. De skrek sådana saker som jag verkligen hade hoppats att man skulle slippa höra. De skrek saker om personernas härkomst och pekade finger åt både AIKspelare och Bajenspelare. Hmm.... Jag som inte ens tycker att det är ok att bua när motståndarlaget kommer ut på planen. Det riktigt pinsamma hände dock när Bajen hade gjort mål, någon ur Bajenklacken kastade ut fyrverkerier på plan mot AIK:s målvakt. Sen en stund senare kom det ett till fyrverkeri. Matchen blåstes av och spelarna gick ut. Det uppstod ett visst tumult på Bajenläktaren och ytterligare ett fyrverkeri kom farande. Pinsamt! Matchen återupptogs efter kanske en kvart och Bajen reducerade till 2-2 och det blev också slutresultatet men för ovanlighetens skull kunde jag hålla med klacken på Norra stå när de skanderade "Ni är pinsamma Bajen". De som gör sånt där är inte riktiga idrottsintresserade personer och ja de är verkligen pinsamma....

söndag 24 augusti 2008

ja just det

Nu är jag hemma igen efter en ganska hektisk helg eller kanske dagar i södern. Jag har hunnit hälsa på två olika vänner och deras underbara familjer. Det är underbart att känna sig så omhändertagen och välkommen. De är underbara. Sen gör det inget att det känns som att jag har en liten egen fanclub hemma hos den ena av vännerna. En liten trio som pillar mig i håret, vill sitta i mitt knä och väcker mig halv åtta en lördag morgon. Det är mysigt! Jag har insett hur kul jag kommer att kunna ha när de blir större eftersom jag då kan retas med dem att de kröp ner hos mig i sängen och pillade på min pyjamas, lärde sig hur man sminkar sig och fick välja vilka smycken som skulle tas på just den dagen. Jag fick också chansen i lördags att springa "McDonaldsmil" med trion. Egentligen fick inte vuxna vara med men när en av de tre ramlade så sprang vi hand i hand resten av vägen. Jag tror att vi fick en fantastisk tid! Hur som helst så fick han diplom, medalj och en påse med godsaker. Det fick alla barn som var med och sprang, vi vuxna som sprang med fick nöja oss med äran antar jag.
Idag gör jag som exet lärt mig, jag vilar mig i form. Jag ska ju trots allt på arbetsintervju i morgon och ringa till garaget som faktiskt till slut ringt tillbaka! Hopp hopp!

torsdag 21 augusti 2008

Så var det dags

Idag klockan två är begravningen. Jag bävar, vet inte vad jag ska göra, kan inte andas. Har sovit hemma hos E och jag tror att vi är väldigt nöjda båda två med att ha varandra. Att slippa vara själv, ensam. Min kropp är hyfsat förutsägbar så igår hade jag jordens huvudvärk och ont i nacken. Idag har jag stängt av. Det känns inte bra att vara avstängd men jag kan inte påverka det själv. Den kanske kickar igång här framåt två tiden. Vem vet. Nu gäller det bara att inte glömma att andas.

tisdag 19 augusti 2008

Bitter

Varför varför varför ringer inte garaget tillbaka????? Nog för att jag kanske inte har uttryckt till mina nära och kära att det kanske inte är mitt drömjobb men vad sjutton, jag behöver pengar!!!! Pojkvännens förslag är att jag ska åka dit och kräva jobb, det är ju en tanke. Men men jag ska ju på en annan intervju på måndag så det kanske blir bättre. Vem vet och som jag skulle sagt om jag var from, det är upp till Gud att bestämma.

Följde med en vän till en sjuk släkting idag. Det är svårt att se någon man känt i friskt tillstånd i så dåligt tillstånd. Det kändes skumt men jag tycker mer synd om vännen. För vännen är släktingen alltid sjuk och någon som alltid måste tas om hand om. Livet är återigen inte alltid så rättvist.

Imorgon åker jag söder över för att gå på begravning. Det kändes väldigt konstigt idag att stå och stryka blusen som jag tänkte ha på torsdag. Att överhuvudtaget behöva planera för att gå på hennes begravning. Det var inte så det var tänkt!!!!
Sen kan man ju fundera över varför jag lagt ner så mycket tid att tänka på vad jag ska ha på mig. Det handlar nog delvis om att jag vill vara fin för hennes skulle men också att jag behöver känna mig fin för att känna mig säker. Att det yttre blir till ett försvar. Om det yttre är ordnat kanske jag kan lura mig själv att även det inre är det....

måndag 18 augusti 2008

Vanemänniska

Idag när jag kom till gymmet fick jag en obehaglig överraskning, gymmet (just det inte hela kedjan) har blivit uppköpt av en annan stor kedja. Mitt kort kommer numera inte att gälla där längre eftersom jag tecknade mitt kort söder över. Hade jag tecknat det där de nu bytt hade jag fått kort på den andra kedjan. Egentligen bryr jag mig inte om vilken kedja det är utan det handlar mer om att det är just det DÄR gymmet jag vill gå på. Det ligger ju så nära och är så fina lokaler. Så nu är alltså den stora frågan; att byta eller att inte byta?!? Tåls att tänka på. Som sagt jag är ju en vanemänniska och gillar vissa klasser men jag gillar ju även lokalen. Är det detta som kallas för i-landsproblem???

söndag 17 augusti 2008

Söndagsblues....

Så var det söndag åter igen. Jag undrar varför söndagar har en sådan förmåga att kännas lite skruttiga. Att det regnar och är grått och mulet hjälper inte idag. Huvudet vet att det lever i alla fall. Mmmmm....

Igår kom pojkvännens guddotter på besök eftersom han inte for och flög. Hon hade med sig sina föräldrar vilket man i regel har när man bara är tre månader. Vi vuxna åt middag och spelade spel medan hon bara njöt av att ha allas uppmärksamhet. Hon låg och snusade så fint på sängen och protesterade bara lite när maten eller mamma då kom tillräckligt snabbt. När den stolte gudfadern bar omkring på henne såg han lite tafatt ut men som guddotterns pappa sa "Han klär i barn". Med lite övning ska det nog gå bra, hehehehe. Besöket av den lilla skrotan gjorde att jag längtar efter mitt gudbarn, numera döpt av mig till Myran ännu mer. Eftersom jag vet att T längtar efter barn i vår bekantskapskrets kommer han nog också att skämma bort Myran. Men jag får hålla mig ungefär ett halvår till. Fast som mamma sa när jag berättade att jag ska bli gudmor: "Nästa gång kanske det är gullevännen (mamman till Myran) som blir gudmor..." Kan det vara så att min mor vill bli mormor??!?!??!?! Nejhe! Inga planerade barn innan prästvigning i alla fall!

Något annat roligt som faktiskt lyser upp min grå söndag är att jag har blivit inbjuden till diplomering. Den första skolan som jag tog examen ifrån för tre år sedan har kommit på att det vore trevligt med diplomering. Jag kommer att få knalla dit och bli bjuden på plockmat och få ett diplom. Lite corny kanske men som H sa när jag berättade för henne så är det ju kul att få lite uppmärksamhet för all tid som jag lagt ner där och i den utbildningen. Tyvärr stod det inget om något att skåla i i inbjudan enligt exet som av någon underlig anledning fått min diplomerings inbjudan hem till sig. Jajjaja, det går att ha roligt utan alkohol enligt pojkvännen. Vi har hört det i alla fall.....

lördag 16 augusti 2008

Önsketänkande

Idag önskar jag att jag kunde styra över mina drömmar. De dyker oförhappandes upp i huvudet på mig när jag sover och sätter mig sedan ur spel för resten av dagen. Vad är det om?!?!?!? Jag kan inte styra över dem men de styr över mig. Högst orättvist. Vissa saker tycker jag dessutom att det är ganska tradigt att drömma om, känns som överspelat det jag drömmer om men ändå så dyker de upp. Vad betyder det egentligen? Hmm....

Just nu sitter pojkvännen här och väntar på att få se om han får fara och flyga ikväll.... Jag tycker att molnen ser lite för många ut men man vet aldrig. Igår dök han upp när H och jag var på utomhusbio, det var tydligen inte tillräckligt mycket vind för att få fara och flyga. Vi såg i alla fall "ung rebell" som inte var som någon av oss trodde men nu har jag sett den och det är ju en sån film man "ska" ha sett så det var ju bra. Utomhusbio är dessutom en av mina favoritsysselsättningar och den kan ju endast ske under ganska begränsad tid så jag passar på. Ikväll visar de "Tillsammans" men jag är inte helt hundra på att det är en film jag vill se. Får se hur det blir. Kanske åker och umgås med syskonbarnen hos föräldrarna om pojkvännen tänker fara och flyga.....

torsdag 14 augusti 2008

Mystiken med Internet

Tredje gången gillt... Jag har försökt blogga nu tre gånger men mina inlägg har försvunnit ut i sajberspejs. Jag undrar var de hamnar och om de kan läsas någon annanstans. Hmm.....

Just nu sitter jag hemma hos mig (MYS) och njuter. I sann anda tittar jag på Gillian McKeith och hennes bajsanalyserande. Huva. Jag undrar verkligen hur de är uppvuxna de "små" flickorna. En av dem tittade först på en kronärtskocka och sen på en avokado och frågade om avokadon växte inuti kronärtskockan...... Jag säger då det! Själv sitter jag här hemma och funderar över varför jag inte handlade frukt när jag var i affären idag. Jag var så fruktansvärt hungrig då efter träningen så det handlade bara om lunch.

Jag känner mig hyfsat splittrad eftersom jag redan skrivit ett stackars inlägg tre gånger och bloggen verkar spöka även denna gång. Sen är jag lycklig också eftersom jag ska bli gudmor! Det ni, men jag berättar inte för vems bebis! Ha!

tisdag 12 augusti 2008

Utan regnkläder...

... kommer man ingen vart den här sommaren. Är hemma hos pojkvännen och skulle cyklat hem nya cykeln men när jag tåg tunnelbanan hemifrån sken solen och det gör den inte nu så jag stannar här.
Helgen gick bra med både kalas och minnesstunder. Det var väldigt tacksamt att hålla i samtalet och andakten med ungdomarna. Flera föräldrar kom fram efteråt och tackade för att jag gjort det så bra. Jag tror min vän hade varit stolt över mig. Nu har jag dessutom fått jobb där nere. Ska åka ner varannan vecka och ha en av våra grupper. De klarar inte av hur många nya som helst så jag ska finnas kvar tills de nya fått en chans att lära känna gruppen. Kanske inte optimalt för församlingen att ha en av sina medarbetare ganska många mil bort men det är den bästa lösningen för ungdomarna just nu och det är viktigt för dem. Något annat hade inte vännen velat, om de hade blivit lidande hade hon blivit tokig!
Ringde garaget idag också, har ingen större lust att jobba för dem men det är ju smidigt. Nu ska jag bara få tag på skolan jag glömde anmäla mig till för att få börja där så kanske hösten kommer att fungera.

Gråter i alla fall fortfarande inte men har konstant ont i kroppen och mår illa... Hmm......

onsdag 6 augusti 2008

Tillförsikt

Idag har jag lånat "Bröderna Lejonhjärta". Jag tänkte använda den och frälsarkransen när jag pratar med en av grupperna ¨på söndag. Jag tänkte läsa början om hur Skorpan är rädd för att dö och att han tycker att det är orättvist att man måste dö fast man inte är gammal. Jonatan tröstar honom med att det bara är skalet som ligger i marken och är död. Själv är man någonannastan nämligen Nangijala. Jag tror att det kommer att bli bra. Jag behöver lite Nangijala-tänk just nu. Det känns som om vännen skulle kunna vara Sofia i boken, sitta där på värdshuset och vara den som naturligtvis är den speciella.

Jag tror att det är så. Vännen är i Nangijala och väntar på att vi ska komma dit. Jag önskar att hon vore kvar hos oss men finner ändå tillförsikt i att hon väntar på oss och vakar över oss.

tisdag 5 augusti 2008

Det sägs att när änglar gråter...

... så regnar det. Om det nu är så har änglarna gråtit för mig också på sistone. Jag har inte gråtit sen jag var nere i södern i fredags och jag undrar när det tänker komma. Jag skulle behöva göra som änglarna och gråta så att Sverige flödar över. I stället har sorgen satt sig i kroppen på mig. Jag mår illa, har ont i huvudet, kroppen värker och jag är trött så trött. Jag känner igen känslorna från när pappa dog. Jag stängde av då men trodde att jag lyckats börja gråta igen förra året när x:et gjorde slut men tydligen var det en annan gråt. En annan gråt för en annan sorg helt enkelt.
Pojkvännen och jag åker på kalas på fredag och sen fortsätter jag till den forna hemstaden. Där ska vi träffas och ha minnesstunder. De hade en igår i kyrkan men flera av våra grupper behöver ha egna minnesstunder. Om inte annat behöver jag det....

När jag startade blogga tänkte jag mig en ganska glättig historia om mina öden och äventyr men så ville inte livet det. Men som mamma sa, det blir bättre, det finns ljus, det är bara så väldigt väldigt mörkt just nu.....

måndag 4 augusti 2008

Avstängd

Min kropp har stängt av. Jag känner ingenting. Mitt inre är ett stort hål. Det känns så underligt. Jag skulle helst av allt vilja bryta ihop och bara gråta men jag kan inte. Jag är rädd för att om jag börjar kanske jag inte kan sluta. Jag längtar efter mina vänner i söder som kände vännen. De ska mötas ikväll och jag önskar att jag vore där....
Min lägenhet är kaosartad vilket på något sätt representerar hela mig just nu. Jag vill inte ens vara där. Jag tänkte fly till pojkvännens lägenhet ikväll och vara där för att kaoset i mitt inre ska få ta plats i stället för kaoset i mitt yttre....

söndag 3 augusti 2008

Min vän är död

Min vän dog i natt.... Hjärtat håller på att gå i bitar och jag måste lära mig att andas igen.