tisdag 28 juli 2009

Hur visste de det?

Jag fick en kommentar här på bloggen idag som fascinerar mig. Jag har ju i och för sig lagt ut mitt liv här på bloggen till allmän beskådan men jag har väl liksom tänkt mig att ni som läser detta mer eller mindre känner mig.... Men hur i hela fridens namn visste Svenska kyrkans valkansli om att jag skriver här????? Jag förstår ju vad de sökt på men jag har inte anmält mig till några bloggportaler eller liknande. Skumt. Det är verkligen "Storebror ser dig. Hmm...
Här nedan är själva kommentaren.




Vi har sett att du skriver om samhälls- och livsåskådningsfrågor.
Den 20 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan.
5, 6 miljoner medlemmar är röstberättigade.
Får vi förse dig med aktuell information om kyrkovalet och om Svenska kyrkan?
Hör då av dig till kyrkoval@svenskakyrkan.se. Skriv Bloggare i ämnesfältet. Hälsningar från Svenska kyrkans valkansli i Uppsala.

måndag 27 juli 2009

Lite inskränkt?

Jag kanske är lite inskränkt, jag vet inte. Igår när jag var på gudstjänst var det en liten grabb som sprang omkring och kikade på folk och åt chokladkaka, inget fel med det. Mitt problem uppstod snarast när mamman plockade upp den lille grabben i famnen och började amma i kyrkbänken! Jag har två problem med det här. 1) Jag anser personligen, och det är bara min åsikt ingen annan behöver hålla med, att när ungarna kan springa runt och äta chokladkaka skulle man ha slutat amma för längesen! Jag tycker verkligen inte att man ska kunna artikulera att man vill amma. 2) Kunde hon inte gått ut i vapenhuset? (den delen i kyrkan mellan ytterdörren och dörren in i själva kyrkrummet). Jag är inte helt vrång eftersom jag anser att hade den lille varit typ två månader och helt hysterisk hade jag förstått om hon hade ammat. Men inte nu.... Hmm... Är jag helt vrång? Är jag helt inskränkt? Hjälp!


PS. Vad tycker ni om min nya design på bloggen?

fredag 24 juli 2009

Samboskap

Nu har vi levt tillsammans i min inte alltför stora lägenhet i ungefär tre veckor. Det har gått väldigt bra förutom att jag fått lite panik med jämna mellanrum över de kartonger och kassar som ännu inte riktigt fått någonstans att bo. Vi håller också så sakteliga på att vänja oss vid att bara fnutta runt när den andra är hemma. Man kan ju trots allt inte göra saker tillsammans hela tiden. Jag är van vid att vara själv delar av tiden precis som sambon men just nu har vi verkligen samma samma tider. Vi har till och med åkt samma nattbuss hem från jobbet. Det är absolut inget fel i det men båda har ju behov av att göra sina grejer. Jag vill sitta och läsa mina bloggar, forum och annat, han samma sak. Då blir det ju lite jobbigt med bara en dator med Internet. Sen har jag varit extremt tråkig de senaste dagarna då jag tagit tag i det absolut sista för min examen, den förhatliga portfoliouppgiften, så jag har bara suttit och svurit och skrivit. För att inte bara ha tråkigt spelar vi i alla fall Batman ihop på PS3:an och igår spelade vi till och med analogt spel (som jag lät sambon vinna, ha!)
Självklart har vi inte helt samma vanor vid hur ofta saker ska plockas undan eller det ska diskas, dammsugas eller andra roliga uppgifter men jag tror att det löser sig. Rak kommunikation som jag sa till H häromdagen. De små problemen vägs då snabbt upp när jag inser att jag har en underbar sambo som kan hjälpa mig få fram min rakhyvel som ramlat in under badkaret och som jag inte når!

tisdag 21 juli 2009

Det perfekta mellanmålet

Jag letar efter det perfekta mellanmålet. Jag behöver något jag kan äta snabbt som inte behöver värmas när mitt blodsocker är på väg ner. Matrasttiderna är inte alltid helt logiska på mitt jobb. Det ska helt enkelt vara ett bussvänligt mellanmål. Jag har på senare tid provat att ha med mig olika varianter av barnmatsefterrätter. Det är något jag började med när jag spelade teater och det funkar faktiskt ganska bra. De är goda, har inget tillsatt socker och mättar riktigt bra. Det känns dock lite dyrt (hur ska det gå när jag väl får barn? Tur jag har en mixer) eftersom jag behöver två stycken per pass i regel för att hålla humöret uppe. Jag har därför gått över till barnmatsgröt. Mild fullkornsgröt med päron, äpple och hallon är det som är grejen just nu. Inte lika gott men lite mer mättande och det håller ju sig i bussen även om det blir tokvarmt och det är en fördel. Jag har även skaffat mig en lång plastsked från ett fik som jag har med mig så jag kan äta mina mellanmål på diverse ställen och bryggor. Men om ni har några andra bra förslag på mellanmål som håller sig i värmen och inte innehåller mjölk och kan ätas kalla får ni väldigt gärna höra av er!

måndag 20 juli 2009

Hur ska det här gå????

Jag insåg idag när jag satt i min buss att det börjar dra ihop sig. Den stora dagen närmar sig och jag har inte alls förberett mig så pass väl jag skulle velat. Vad ska jag skylla på och kommer jag att kunna ta igen skadan innan det smäller? Voj voj...
Vad jag har missat att planera inför (trots mitt tidigare inlägg) är tjejmilen. Jag har ju skaffat mig nya fina skor och min benhinneinflammation verkar vara mycket mycket bättre så jag har ju inget längre att skylla på, bara min egen lathet. Det har varit väldigt lätt att vara lat i det fina vädret. Att ligga på stranden med sambon och njuta av ljumma bad har lockat mer än att svettas i löpspåret. Men jag måste verkligen ta tag i det här. Det är bara dryga månaden kvar tills det är dags för tävlingen och jag vill verkligen kunna känna att jag gör mitt bästa där i spåret. Jag har därför sagt till mig själv och sambon att jag ska ge mig ut och springa imorgon när jag går upp (eller idag blir det ju..) så det är alltså dags för mig att gå och knyta mig så jag verkligen kommer iväg ut imorgon! Heja för mig!

söndag 19 juli 2009

Planera planera planera

Jag gillar att planera. Just nu planerar jag för fullt vår flytt framåt vintern samt prästvigningsfesten nästa vår. Jag har nog möblerat och möblerat om vår nya lägenhet flera gånger redan i huvudet och fler lär det ju bli! Alla tillval är ju gjorda med tapetval och allt vad det innebär men sen är det ju hur möblerna ska stå och hur de ska få plats och vad vi ska ha på väggarna ovanpå tapeterna. Häromdagen var jag och en av mina fina vänner från södern på en utställning här i stan. Där hittade jag en perfekt affisch att rama in och sätta upp så då fick jag den i födelsedagspresent! Yeay! Jag har också spanat på ramar och olika antingen tyger eller tapeter att sätta upp som alternativ till tavlor. Sambons Winnerbäck tavla (inramad affisch) får tyvärr inte plats här hemma på väggarna just nu men han ska definitivt upp sen när vi flyttar. Jag ska också försöka hitta några snygga, helst svarta tror jag, väggdekorationer som jag ska klistra på några av skåpen som alla dvd-filmer och liknanade ska bo i såsmåningom. Då blir det nog lite personligt. Jag har helt plötsligt förvandlats till en inredningsnörd som läser tidningar om det och kollar hemsidor. Men det är faktiskt riktigt roligt.




Jag och vännen C har dessutom på jobbet börjat planera för hur vi ska göra när zombiesarna anfaller. Vi har en plan......

söndag 12 juli 2009

En släng av hypokondri

Jag konstaterade häromdagen att jag har varit ovanligt trött det senaste året (japp, året). I går lyckades jag exempelvis sova nästan fyra timmar på eftermiddagen för att sen sova ungefär tolv timmar i natt. Men jag är fortfarande trött..... Jag har också ont i kroppen och får en massa underliga blåmärken. Antagligen har det hela bara med mina allergier och mina andra mediciner att göra men jag drabbas ganska lätt av en släng av hypokondri!
Jag gjorde det enda "rätta" och googlade mina symptom. Jag kan om jag googlar på alla tre komma fram till att jag kan ha kommit i klimakteriet, vilket jag håller för ganska otroligt. Jag kan också ha fått leukemi (hmm) eller fått en utmattnings depression (what's new?). Söker jag bara på trötthet kommer allergierna upp, depressionen igen och en massa annat ofarligt så det är ju uppmuntrande. Men frågan är mest vad jag ska göra med min släng av hypokondri. Ska jag knalla iväg till läkaren och få den där lätt nedlåtande blicken eller ska jag bara fortsätta vara trött? Jag var ju där och för snart ett år sedan och fick höra att det inte var något fel men hallå! Jag tänker inte vara så här trött. Något måste göras! Jag ska bara ta en tupplur först.....

fredag 10 juli 2009

Mina städer

Jag älskar min stad, jag mår så bra när jag bor här. Jag visste redan innan jag flyttade att det skulle bli svårt men jag visste inte att kärleken är så stark. När jag flyttade söder över rann tårarna längs kinderna hela vägen ner och flera gånger som jag satte mig på tåget för att åka från min hemstad mådde jag riktigt dåligt. Men nu när jag har flyttat hem igen kan jag känna en viss nostalgi när jag åker tillbaka till staden i söder. Det är som att komma hem fast ändå inte. Jag tycker dessutom om att läsa (eller just nu faktiskt lyssna) på böcker om staden. Mons Kallentofts deckare är riktigt spännande och känslan av att känna igen mig är faktiskt riktigt mysig. Jag ser miljöerna framför mig och kan känna känslan av att gå på gatorna. Min stora favvo att lyssna på är ju också från staden ifråga och jag blir nästan lite stolt när jag hör referenserna till staden. Han och jag verkar dock ha ungefär samma relation till staden, det är trevligt att hälsa på men jäkligt skönt att få åka tillbaka till hemmet igen. Jag älskar som sagt min stad, jag vill inte flytta igen men jag är tacksam över att jag gjorde det. Hade jag inte gjort det hade jag inte lärt känna flera av mina underbara vänner och jag hade inte heller lärt mig allt det jag nu vet om mig själv.

onsdag 8 juli 2009

Polisen

All kredd till polisen de gör ett grymt bra jobb och jag har all respekt och beundran för dem som gör saker som vi andra hoppas på att aldrig behöva göra. Jag har bara en sak att klaga på, öppettiderna!
Jag har med anledning av att mitt årskort i kollektivtrafiken försvann förra veckan behövt gå till en polisstation. Jag vet inte hur kortet försvann, det låg i väskan när jag steg på tunnelbanan och inte när jag steg av. Sambon kollade upp tider för mig på polisstationer och jag insåg att de har vanliga kontorstider flera av dem, 8-16. Jag gick till det kontor som ligger på Centralen och tänkte att där skulle de kunna hjälpa mig. Döm om min förvåning när jag kom dit fem över tolv och insåg att de hade lunchstängt. Lunchstängt på Centralen! Hmm, jag vet inte jag. Jag knallade då iväg till Polishuset som tydligen alltid har öppet. Det ligger dessutom egentligen närmare hemmet än det andra men jag resonerade som så att på vägen är alltid bra. I polishuset fick jag god hjälp och nu är en förlustanmälan gjord så jag kanske kan få ett nytt kort någon gång. Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de snåla öppettiderna, lever vi i ett väldigt tryggt land eller behöver polisen mer pengar för att hålla öppet?

måndag 6 juli 2009

Sabotage!


Jag hade en glad tanke om att jag skulle vara i form till beach 2009 men så blev det inte riktigt. Jag äter numera bara godis på helgerna (jag är ju egentligen en liten godisråtta) och försöker hålla nere min popcornkonsumtion men det är svårt! Att pollensäsongen och benhinnorna blivit inflammerade har verkligen inte gjort saken lättare. (Nu verkar det dock efter mycket vilande som om benen börjat repa sig. Heja för nya skor!) *Gnäll*
Men! Men, det som verkligen saboterar för mig just nu är Marabou-sommar! Den är så grymt god! Jag skulle kunna äta en hel kaka varje dag, inga problem. Enligt mig är den helt fantastisk. Willy Wonka-style liksom. Om ni tror att ni har bättre diciplin än vad jag har så prova den men säg inte att ni inte har blivit varnade.....



Sen finns det ju i och för sig dem som har riktiga problem.....

fredag 3 juli 2009

Semestern!

Jag har kommit tillbaka från min fantastiska semester. Jag har sällan haft en sån bra semester. Jag njöt i fulla drag. Trots att det spelades konstig hög musik och skränades nätterna igenom så att man knappt kunde somna och det blev tokvarmt i husvagnen. En natt blev den tydligen tacklad också så hela alltet gungade men det sov jag mig igenom. Öronproppar är da shit! Jag såg några fantastiska konserter och några som jag kanske var lite mindre impad av. Vi träffade goa människor i form av våra husvagnsgrannar och på lördagen dök pojkvännens (nja faktiskt sambons....) E upp. Hon höll oss sällskap och skulle sova i vår husvagn men det sa de icke sa nicke åt i entrén. Hon fick verkligen inte komma in och våra försök att smussla in henne fallerade totalt. Vi fick i stället ta ut husvagnen från campingen och dra iväg. Kanske så där kul vid halv tre på morgonen. Men vi fick lön för mödan när vi hittade en helt fantastisk naturcamping med en underbar sjö och sandstrand. Den upplevelsen gör nästan en hel sommar bara i sig. FANTASTISKT!
För lite festivalbilder så kolla sambons blogg så ska jag fortsätta att röja i den totala röran här hemma!