måndag 2 mars 2009

Hur mycket vill vi veta egentligen?

Jag gillar att läsa andras bloggar, jag tycker det är spännande att se vad de håller på med och kan bli lite besviken om de inte uppdateras. Jag läser bland annat min kusins blogg och det är väldigt kul eftersom vi egentligen inte har någon direkt kontakt. Där får jag veta vad den sidan av familjen håller på med.
Jag har inte stenkoll på vilka som läser min blogg men det är i alla fall inte min familj. Ibland får jag lite kommentarer från folk vilket visar på att de läst vad jag skrivit och det tycker jag är jätteroligt. Men frågan är hur mycket vi vill veta egentligen.
Förutom att läsa andras bloggar och kika runt håller jag även koll på min omvärld via facebook. Där kan jag se mina vänners olika statusuppdateringar och se om de har förändrat sina relationsstatusar. Innan jag skulle göra det för över ett år sedan meddelade jag även mitt senaste/sista ex för att det inte skulle bara dyka upp på hans sida. Detta är nämligen något som pojkvännen, som inte har facebook, har kommenterat. När man skaffade facebook för flera år sedan såg relationerna ut på ett visst sätt men så här några år senare har de förändrats för väldigt många av oss. Jag har flera vänner vars förhållanden man kunnat följa från början till slut via facebook. Jag har nästan alla av mina ex som vänner på ansiktsboken och de kan följa mig och jag dem. Helt plötsligt kan det dyka upp att x är tillsammans med y och senare att de kanske förlovat sig. Är det tillräckligt långt tillbaka i tiden så är det bara kul och jag drar iväg ett grattismail. Men när man är nyseparerad kan en inloggning förstöra hela ens sinnesfrid. Att plötsligt se att x:et inte längre är listad som singel kan ge en stor klump i magen. Vem är han inte singel med undrar man då. Sen kan man oförhappandes få det tryckt i ansiktet om en bild på dem från någon fest dyker upp på ens sida. Är det här verkligen eftersträvansvärt? Jag tog bort x:et från mina vänner ett tag eftersom jag just tyckte att det var så jobbigt att se vad han gjorde utan mig. Jag ville helt enkelt bara inte se. Förut så gick man sin väg från varandra och om man hade gemensamma vänner så var det kanske så att man fick veta lite vad som hände genom den. Fast de brukar ju i regel försöka frisera sanningen lite. Eventuella samboskap och förlovningar kom efter ett tag men det var oftast inget som trycktes upp i ansiktet på en. När pojkvännen och jag precis blivit tillsammans lyckades jag hitta hans ex på facebook. Jag mådde dåligt i flera dagar. I mina ögon var vi så olika och annorlunda och jag kände att jag stod mig slätt gentemot henne. Varför valde han mig när han kunde få det där? Efter väldigt mycket övertalande från pojkvännen släppte det dock. När jag började fundera över det här letade jag reda på (håll i er nu) ett ex till mitt ex. Jag har förstått att det faktiskt inte slutade så himla bra mellan dem (om det nu någonsin kan göra det) och jag tänkte se om min teori håller. Vill man fortsätta vara facebook vänner och se allt som händer? När jag hittade henne stod det att vi har en gemensam vän. Jag klickade på länken och upptäckte att det inte var han. Bra jobbat tjejen!

Inga kommentarer: