En ny epok

Pojkvännen och jag har tagit vårt förhållande till en ny nivå. Det är kanske en nivå man egentligen vill undvika men dit förhållanden oftast kommer. Den kallas ofta för vardagen. I vårt fall symboliseras den av min bettskena samt en drös av förkylningar. Jag gnisslar tänderna rätt rejält och har gjort det sen jag blev av med min tandställning när jag var 13 år. (Alltså ett tag sen) Jag fick för att motverka gnisslandet en bettskena av tandläkaren. Den ser ut ungefär som ett sådant där skydd som boxare har i övergommen. Periodvis klarar jag mig utan min skena men periodvis måste jag nästan ha den varje natt. Hittills i vårt förhållande har jag klarat mig ganska bra utan men på senare tid har jag verkligen behövt den. Jag har då valt att sova med den de nätter vi inte har sovit tillsammans vilket har funkat helt okej. Tills nu.... Vi har sovit på samma ställe ovanligt mycket de senaste veckorna och mina käkar har värkt väääääldigt mycket. (Stress, hörde jag stress???) Häromnatten fick alltså pojkvännen möta mig med bettskena. Han arbetade sent så jag sov redan när han kom hem men låg där så sött och gnisslade mot min skena i stället för mina tänder. Han påstår att han inte märkte något men jag hävdar ändå att det är en ny del i vårt förhållande. Nu får vi se hur det blir framöver om jag kommer sova med den när vi är på samma ställe men spänningarna i huvudet och runt käkarna säger mig att det nog kommer att bli så....
Jag hade tänkt förära er en video med en Gardell-låt för att illustrera detta men eftersom jag inte hittar den på youtube så får ni bara texten.


Min kropp är inte längre var den var, mitt ansikte har verkligen sett bättre dar
Och vill du idka hor, Kom närmre - den är mindre än du tror
Brister har jag av en sådan sort att den blir allt svårare att få bort
En sliten liten man, som stapplar vägen fram så gott han kan
Huden flagnar, håret faller av
Ryggen går i strejk och börjar ställa krav
Och om valkar är din grej, kan du hålla fast i handtagen hos mig
Och ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig
Älskade när jag emot dig ler, är det nog mest påsarna som du ser
En skrynklig liten gris, ett russin utan bulle på nåt vis
Äldre blir vi både du och jag
Väger lite mer för varje dag
Du har dålig andedräkt, jag har bettskena i mun när vi har släckt
För ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig
Musiken är slut men vi dansar vidare, i en alltmer klumpig och haltande vals
Dom som ser på fattar troligen ingenting
Vad rör det oss - lägg din arm om min hals!
För ser du, jag är inte särskilt snygg och du är likadan
Och fulare lär vi väl också bli, men vi är nästan vackra om man kisar litegrann
Och om du överser med mig, ska jag överse med dig
Kom blunda med mig