Liten skiten

Just nu är jag liten skiten. Varje gång jag hör talas om att mina föräldrar grälar eller är osams får jag en stor stor klump i magen. Helst av allt vill jag lägga mig på sängen med Svene (min gamla nalle) i famnen och låtsas om som att jag inte är här. Det har varit mitt sätt att klara av liknande situationer hela mitt liv. När min föräldrar skilde sig (mina föräldrar nu är min styvpappa och min mamma) var det ganska hetsigt hemma hos oss och hade varit så länge länge. För att fly var det bäst att inte visa att jag var där. Kroppen var kvar men inte jag. Nu när jag ändå rent numerärt ska föreställa vuxen borde jag inte behöva känna så men det gör jag... Den lilla tjejen inuti mig bråkar och vill inte vara med längre. Vi är ett hon och jag brukade han som Emelie kallar för klippan säga till mig förut. Han hade rätt så rätt men just nu är det lite svårt att få in i skallen. Därför äter jag mina popcorn och dricker min o´boy och försöker att tänka på annat......