Särboskap suger!

Jag längtar efter pojkvännen just nu. Han är sjuk och ligger hemma i sin lägenhet och snörvlar. Jag "kan" inte åka till honom för jag har ett ton tvätt att ta hand om. Jag vill ju pyssla om honom som han pysslade mig. Jag får ta och pallra mig dit imorgon. Vi var och tittade på vår nya lägenhet i söndags och det var mysigt. Pojkvännen sa innan att han tyckte att den var mindre än vad han trodde och förut vägrade jag liksom tro på det. (Förlåt pojkvännen förlåt) Fast han hade rätt. Men jag försöker tänka på att en av mina systrars altan som förut var lika stor som min lägenhet (nu är den BETYDLIGT större) men den kändes verkligen inte som lika stor. Jag tänker mig att öppna ytor utan rum känns mindre än en riktig lägenhet. Så är det!