Bekräftelse

Den kurs jag läser just nu är väldigt spännande på många olika sätt men nu har jag hittat en EXTRA spännande sak. Tydligen så söker vi efter vänner och partners som bekräftar vår egen självbild. Vi har ett sådant behov av att bibehålla vår självbild att vi till och med kan välja partners som bekräftar en dålig självbild. Saker som vi går till terapeuten för att lösa kan tydligen totalt förgöras för att vi har en partner där hemma som skjuter ner allt det den stackars terapeuten jobbat för att bygga upp. Huva.
Med detta i sinnet bad jag pojkvännen att beskriva mig. Efter lite funderande sa han "Ambitiös, snäll, glad, om du har bestämt dig för något så ser du till att få det gjort, känslosam" Han sa lite andra fina ord som gjorde mig alldeles varm inuti. Tänker han så fina ord om mig? Men jag blev lite fundersam över känslosam.... Är jag det? Det kanske jag är.
Det fick mig också att fundera över en annan händelse i mitt tidigare liv. Ett ex till mig sa att han tyckte att jag är en sån som ger upp. Jag blev topptunnor rasande. Jag är verkligen INTE en sådan som ger upp, en quiter. Jag har nog aldrig gett upp i hela mitt liv. Att han uppfattade mig så fick mig att fundera över hur han i övrigt uppfattade mig. Visste han verkligen vem jag är? Nu när jag läst om denna spännande teori får det mig att fundera återigen. Vilken bild av mig återspeglade han? Byggde jag upp en självbild som inte ens jag är bekväm med när jag var tillsammans med honom? Vilken bild av honom återspeglade jag? Trivdes han med den lika dåligt som jag trivdes med den bild han återspeglade? Jag tror nästan det... Vilket får mig att bli ännu varmer inuti när jag läser de ord pojkvännen valde för att beskriva mig, de stämmer in precis. Han känner mig!