Sambon och jag har börjat kommunicera via en white boardtavla i hallen. Den införskaffades i helgen, jag har längtat efter en sådan sedan vi flyttade in här. Tavlan har även en korkdel att sätta upp fina bilder och inbjudningar på. Idag när jag kom hem fanns det en fin liten karta över var bilen står. (Ja bilen. Läs mer om den här). Jag hade lämnat ett meddelande om vår resa vi ska bege oss på till helgen. Sen fanns det en fin liten prickig svamp på tavlan när jag vaknade i morse. Jag gillar vår lilla tavla.
Det är ju faktiskt inte fullt så illa som det kanske låter här, vi har ju setts ganska mycket i helgen. Vi har ju varit på Plantagen och skaffat blommor och på andra butiker för att skaffa balkongmöbler men i veckorna springer vi ju lite om varandra. Om jag hade kunnat andas idag skulle jag ha gått och tränat och då hade vi inte setts i vaket tillstånd. Sånt är livet. Därför är tavlan bra. För att jag ska hitta bilen till exempel. Eller skriva hur mycket jag älskar sambon. Eller vad han ska köpa för god mat åt mig så att jag kan äta gott när jag kommer hem. Eller för att jag ska kunna le åt små prickiga svampar när jag vaknar.
En bitig julafton
3 timmar sedan
1 kommentar:
Heja tavlan!
Skicka en kommentar