En kalkylerad risk

Idag har jag tagit en kalkylerad risk för min närvaro i skolan. Vi pratade förluster i måndags och jag bröt ihop i en liten blöt fläck. Igår tog jag mig dit och tyckte att jag klarade mig bra men jag märkte idag att det hade tagit hårdare på mig än vad jag trodde. Jag orkade bara inte gå upp. Jag gick runt här hemma i samma runda som varje morgon består av men när jag insåg att jag var i en dimma, på väg mot gråt så gick jag och la mig igen. Sambon verkade lite skeptisk till en början när han kom hem men nöjde sig när han insåg att det betydde att sängen skulle vara lite varmare. Jag sov mig till och med förbi min väckarklocka och vaknade igen av sambons konstiga mobil som väsnas med jämna mellanrum. Han bara sover (och tur är väl det) men jag flög upp. Nu har jag suttit på balkongen och försökt hitta mig själv igen. Jag har skrivit lite, läst lite och njutit mycket av solen. Jag ska skriva lite till nu och snart ska jag försöka springa en liten vända (vi får se hur det går med allt pollen). De mörka tankarna ligger fortfarande lite för nära under skalet för att jag ska vara nöjd men försöker leva i häret och nuet och faktiskt njuta av solen och värmen.