En saknad

Jag har väldigt många fina vänner och de flesta av dem träffar jag alldeles alldeles för sällan. Jag saknar dem alla. Men det här inlägget handlar om en speciell vän. Vi umgicks jättemycket när jag bodde i södern. Han hjälpte mig med det mesta men kanske framförallt att hålla mig samman. Han ställde alltid upp. Vi åt chokladkakor, popcorn och lagade mat. Han kom över och fixade min cykel de tretusen gånger den gick sönder. Han var händig som få när det gällde det där. Han var en axel för mig att gråta mot och en fantastisk vän att skratta med. Sen hände det som så ofta händer. Vi träffade kärleken båda två och flyttade åt varsitt håll. Det är dumt, jag önskar att vi hade flyttat åt samma håll. (Mitt håll då så klart) Han som norrlänning har flytt till landets södraste delar med sin kärlek. Hon är en oerhört smart och stark tjej så jag förstår honom, men kunde de inte ha bott här??? Nu går livet sitt gilla gång och vi ses alldeles alldeles för sällan. Pratar gör vi inte heller särskilt ofta, det är dumt det med. Förhoppningsvis om jag förstått det hela rätt ska jag viga dem i sommar, det är däremot bra. Jag ska göra mitt yttersta för att inte börja gråta, jag får helt enkelt göra det efteråt. Jag saknar min fine vän och längtar efter honom.

Det här klippet är till honom!