Trygghet

Trygghet har inte varit det som har varit som mest framträdande i mitt liv, det blir så när man växer upp med en förälder som är alkoholist. Man vet aldrig vad man kan förvänta eller vänta sig. Som barn måste man alltid vara beredd på att saker och ting inte blir som man har tänkt sig, velat eller ens förstått att det kunnat bli. Därför är jag ibland något av en trygghetsnarkoman. Jag vill gärna veta hur saker och ting är tänkta, kunna förbereda mig. Jag gillar inte att känna mig maktlös. För vissa kan jag förstå hur detta låter överdrivet tråkigt och sponanitetsdödande. Det kanske det är, jag vet inte. När världen börjar snurra för fort vill jag bara kliva av, inte vara med mera.
I helgen har tryggheten uttryckts genom att jag vägrat lämna hemmet. Jag har legat i soffan och läst, lyssnat på musik och pussat på sambon. Igår gick jag bara ut för att handla. Orkade inte ens gå hem till vännen som bjudit in trots att jag sett fram emot det. Jag har laddat batterier och sugit i mig trygghet, inget har ruckat mina cirklar här inte! Idag ska jag vara lite mer äventyrlig men på en lagom nivå, alltför att ladda inför Brysselresan nästa helg!