The slippery sloap

Jag kan känna att jag glider, glider sakta nedåt. Jag håller i för glatta livet och vill inte längre ner. Ett steg i taget har jag glidit nedåt på senaste tiden utan att kanske inte riktigt märka av det. Jag vill inte längre ner och jag pressar mig för att inte glida längre ner. Jag vill inte känna mig kraftlös och orkeslös. Jag vill inte snäsa av sambon och inte ha lust eller ork att vara med honom eller någon annan.
Jag försöker allt vad jag kan och önskar mig mer sol!
Imorgon ska jag jobba extra eftersom det är påsklov, jag ska intala mig själv varje minut att jag gör det för sambons och min Romresa i maj. Det kanske tar mig upp ett litet steg i taget. Jag tänker inte glida längre ner!