Råd

Det är knepigt med råd. Kan man verkligen ge råd?
Vi pratar mycket om det när vi pratar själavård. Man ska aldrig ge råd för det är oftast så att man inte har hela bilden. Egentligen borde vi kunna översätta detta till vårt dagliga liv. Oftast när vi ger råd har vi som sagt inte hela bilden. Vi kanske inte förstår alla under motiv och vill vi verkligen stå som ansvariga om rådet inte blev bra? Hur många gånger ger vi dessutom råd av "fel" skäl? Vi kanske är avundsjuka eller oroliga för vårt eget. Jag tänker på de råd jag har gett under åren, de har väl kanske inte alltid varit så välgrundade som jag nu kanske skulle önska. När vi inte ger råd gör vi dessutom människor myndiga inför sina egna beslut. Vi bemyndigar dem.
Därför uppmanar jag mig själv att självfallet lyssna, finnas till och be med folk men att vara väldigt försiktig med att ge råd. Ironiskt nog ett råd till mig själv!