Nu ligger han där i sängen och sover. Han ser så lugn ut. Jag vill helst av allt ligga kvar bredvid honom och känna hans värme. Jag vill ligga kvar och dra fingrarna genom hans hår eller tvinna det runt fingrarna.
Han är den människa som älskar mig helt för den jag är. Både när jag går omkring som ett litet troll eller när jag är mitt mer charmanta jag. Han får mig att skratta så jag kiknar och han håller om mig när jag gråter. Det är honom jag kan väcka på morgonen peka på huvudet och han försvinner iväg efter mediciner. Sen vakar han över mig tills jag blir människa igen. Det är han som kan få mig att känna mig som en ganska kort människa och jag måste sträcka på mig för att kunna kyssa honom.
Han är min blivande man och ringarna på våra händer bekräftar detta. Det är han som lugnar ner mig när jag stressar upp mig och säger att allt löser sig.
Jag längtar efter att han ska vakna så jag får krama på honom utan att oroa sig för att han ska vakna.
Jag älskar honom och är så oerhört tacksam över att han kom in i mitt liv.
Att stoppa strumpor är en motståndshandling
5 timmar sedan
2 kommentarer:
Blir alldeles varm i själen av att läsa det här. Och våt i ögonvrån. Vet inte om det är lingonvecka på gång eller om du verkligen träffade någon punkt, men fint är det. Eller den kanske man ska säga. Kärleken. Den är fin.
Sa vackert! Jag blir nastan lite blot i ogat jag med. :)
Skicka en kommentar