tisdag 25 maj 2010

Någon att ta hem till mamma

Någon gång i tonåren insåg jag att det finns sådana man tar hem till mamma och sådana man inte tar hem till mamma. Jag insåg att även jag kan falla i de olika kategorierna. Jag är inte automatiskt en sådan som man tar hem till mamma. Detta var något av en överraskning för mig. Självklart har jag träffat killar som det skulle behöva gå väldigt för att jag skulle få för mig att presentera dem för min mamma. Jag minns när jag var 18 och precis börjat dejta efter att ha haft ett långt förhållande. Min mamma fick reda på att jag dejtade en kille och blev knäpp om jag inte presenterade honom för henne. Hon ville veta vem jag umgicks med. Idag är inte det en kille jag skulle tagit hem till mamma eftersom jag visste att det inte var någon det skulle bli något långvarigt med. Detta har kanske lett till att jag funderat extra på det här.
Sambon var en självklar "ta hem till mamma". Hon var däremot lite tveksam när jag berättade att han är en långhårig långtradarchaffis som även kör buss. Hon såg honom som en variant av min far men han är ju faktiskt bara allt bra som pappa hade, inte det andra. Jag hoppas att jag var av "ta hemvariant" för honom.
Ibland har jag sprungit på folk som jag insett aldrig skulle presentera mig för deras mammor. Det har varit en konstig känsla. Jag undrar vad det är som gör detta. Vissa av mina drag som många finner intressanta kan andra finna vara underliga att presentera för sina föräldrar. Jag är utåt, aktiv och ganska frispråkig men samtidigt är jag en ganska väluppfostrad flicka. Min mamma har lärt mig att inte vara fullt lika frispråkig när jag träffar föräldrar och jag vet hur man sitter fint vid ett bord och hälsar artigt. Kanske lyser inte detta igenom eller så har de vetat att jag inte varit någon det skulle bli något längre med och det har återspeglats till mig. Jag tror fortfarande att jag möter sådana personer, det kan vara vänner eller liknande. Jag inser att de aldrig (om jag hade varit singel) hade kunnat se mig som en potentiell flickvän för jag passar inte in i bilden av hur en flickvän beter sig. Underligt det där.
Tur att sambon tycker att jag stämmer med hans bild i alla fall.

1 kommentar:

Mia sa...

Jag har ju faktiskt blivit presenterad för din mamma en gång, ser det som ett gott tecken :)