Identiteskris

Jag drabbades för några år sedan av en identitetskris som bara har förstärkts av att gå i min nya skola. Jag insåg att jag är högkyrklig. Alltså högkyrklig i den meningen att jag uppskattar det liturgiska och församlingens delaktighet i det liturgiska. Jag uppskattar det högtidliga i nattvardens mysterium och de partierna i mässan som sjungs. Jag vill gärna ha det så. Jag vill att den församling jag jobbar i tar det hela på lika stort allvar som jag gör. Jag vill vara liturgiskt klädd och gärna ha min kaftan så ofta som möjligt. Idag sattes jag på prov. Vi skulle öva på att välsigna varandra. Framför altaret iklädda röklin (okej för er som inte är lika kyrkligt nördiga som flera av oss andra så är nog allt detta ganska obegripligt) skulle vi stå och välsigna varandra. Det var jättejobbigt för mig. Jag trodde inte att det skulle vara det men jag mådde fysiskt illa innan och gjorde så gott jag kunde. Jag tror inte att det märktes så där värst mycket på mig men kanske. Nästa vecka är det dags för instiftelseorden. Hur ska det gå?