torsdag 10 september 2009

Identiteskris

Jag drabbades för några år sedan av en identitetskris som bara har förstärkts av att gå i min nya skola. Jag insåg att jag är högkyrklig. Alltså högkyrklig i den meningen att jag uppskattar det liturgiska och församlingens delaktighet i det liturgiska. Jag uppskattar det högtidliga i nattvardens mysterium och de partierna i mässan som sjungs. Jag vill gärna ha det så. Jag vill att den församling jag jobbar i tar det hela på lika stort allvar som jag gör. Jag vill vara liturgiskt klädd och gärna ha min kaftan så ofta som möjligt. Idag sattes jag på prov. Vi skulle öva på att välsigna varandra. Framför altaret iklädda röklin (okej för er som inte är lika kyrkligt nördiga som flera av oss andra så är nog allt detta ganska obegripligt) skulle vi stå och välsigna varandra. Det var jättejobbigt för mig. Jag trodde inte att det skulle vara det men jag mådde fysiskt illa innan och gjorde så gott jag kunde. Jag tror inte att det märktes så där värst mycket på mig men kanske. Nästa vecka är det dags för instiftelseorden. Hur ska det gå?

2 kommentarer:

Ögonblink sa...

Det kommer gå jättebra vännen!

Och vet du vad märkligt det här är...jag drömde om dig inatt...eller rättare sagt...jag drömde om bilder på dig om A hade tagit. Du iförd mässkrud, ett jättefint lite större kors runt halsen,(nästan som taget ur en film) lite längre hår hade du också

Bilderna var tagna i svartvitt och med perspektiv inne ifrån altarringen - dvs - du blev fångad verkligen in action i både korstecken, bön och välsignelse. (varför du nu stod vänd med ryggen mot församlingen under välsignelsen är ju en gåta - men drömmar är ju lite gåtfulla)

Hur som helst, det var så otroligt vackra bilder så det måste vi göra verklighet av!

KRAAAM

Blivande prostinnan sa...

eh...
vad är problemet
jag som är insatt och relativt högkyrklig vill veta mer!
ÄR det det att det är jobbigt att välsigna utan att vara vigd? och detsamma med instiftelseorden.....
Isåfall lovar jag att det kommer vara mäktigt ändå, för när man är det som vigd är det på riktigt.....
Jag var såååå lycklig första gången jag fick läsa välsignelsen på riktigt!
Ja du vet ju hur det var!