Antagonister

Sambons finaste E berättade för mig om antagonisterna i halsen i helgen. Hennes är tydligen inte helt överens, eller de börjar bli det nu efter några spännande övningar. Antagonisterna i det här fallet är alltså muskler. E har haft problem med huvudvärk som nu lyckligtvis börjar gå över. Hennes antagonister fick mig att tänka på mina antagonister och inte bara de i mina muskler. (Efter hennes berättelse börjar jag misstänka att varenda antagonist i min kropp jobbar emot varandra)
Jag tycker allt som oftast om folk men ibland så går det bara inte. Eftersom jag började i en ny klass nyligen har jag försökt hålla mig på mattan. Jag kanske inte ska gå så hårt ut som jag brukar. Jag vill lämna plats för alla. Jag har också försökt att mer eller mindre tycka om de alla men nu börjar det tydligt utkristallisera sig vilka jag är mer eller mindre förtjust i. En del som jag till en början kanske dömde ut har nu fått en andra chans medan ett par andra bara fortsätter att skjuta ut sig. Jag har turligen nog S och numera även H som sitter på varsin sida om mig och klappar på mig när de ser att det börjar ryka ur öronen på mig.
Jag är ju uttalad feminist och rättvisetänkare sedan många år och jag förvånas ständigt över de oreflekterade åsikter som ibland bara ploppar upp. Som att det mer eller mindre är brukligt att tjejer eller kvinnor ljuger om olämpliga sexuella närmanden. Det som kanske stör mig som mest är att det uttalades av en kvinna. Jaha? Så de gånger jag har känt mig utsatt så har jag själv gjort något dumt? Eller det kanske är så att jag inte får tillräckligt med lämplig sexuell uppmärksamhet så jag hittar på saker? Eller? Ursäkta kan du förklara det där en gång till.
Puh!
Snart kommer jag inte att lyckas med att "bara" ryka genom öronen utan jag kommer även att ryta och då kommer jag antagligen att få än fler antagonister men jag misstänker att spänningarna hos antagonisterna i kroppen skulle släppa i alla fall....