Rak i ryggen

Jag övar just nu på att sträcka på mig. Jag vill inte bli puckelrygg, jag petar även pojkvännen mellan skulderbladen för att han ska sträcka på hela den långa kroppen. In med magen, fram med höfterna och bak med axlarna. Se till att du inte får gamnacke också!
Jag övar mig även på att rent själsligt sträcka på ryggen. Jag har kommit fram till under de kvällar och nätter jag har jobbat nu att jag nog aldrig kommer att vänja mig vid att bli kallad fitta och hora. En del verkar tydligen tycka att det är okej att kalla en vad som helst. Igår funkade inte "plingknappen" där bak i en av mina bussar varpå jag inte märkte att folk skulle gå av. Det var inget problem för de flesta men i slutet av kvällen var det några grabbar som tyckte att det var skäl nog att kalla mig för en det ena och en det andra.... När de väl gått av var det några andra småungar som bestämde sig för att moona mig. Jag förstår för det första inte varför de känner behovet av det och jag förstår inte heller hur de kan anse sig ha rätten till det! Jag vet att jag inte borde ta åt mig men det känns som att varje gång det händer måste jag hävda mig och upprätta mig för att fortsätta kunna gå rak i ryggen.