Halv två en måndagnatt

När jag cyklade hem från jobbet i natt iaktog jag staden. Det var lite lustigt. Den första milen träffade jag inte många människor. Gatorna låg underligt övergivna och det enda som hördes var surret från mitt cykellyse. Jag trampade på i gott mod och njöt av att det faktiskt inte var så kallt i natt. Det hela ändrades dock när jag kom till området kring centralen. Där mötte jag mer människor än vad jag gjort på hela vägen. Där var det som om ingen visste att det var mitt i natten mellan måndag och tisdag utan folk flöt runt så som de gör. Den stora skillnaden var att det var betydligt fler långa bussar än vad det brukar vara eftersom nattbussarna norr och väster över går därifrån. När jag cyklade vidare lugnade gatorna ner sig igen. Det blev mer såsom jag trodde att natten skulle vara. Jag cyklade förbi urmakeriet och såg att där inne satt urmakaren och pillade med en klocka mitt i natten. Han såg helt uppslukad ut av sitt arbete. Lite längre upp mötte jag en pappa med en barnvagn med ett skrikande barn i. Han gick med bestämda och lätt stressade steg framåt och jag misstänker att det var ett försök att kanske lugna ner ett kolikbarn med magvärk. Jag parkerade min cykel och tog mig upp i hemmet och såg ut över staden som på sina ställen är alldeles tom och öde på nätterna medan det på andra ställen är som om det vore vilken dag eller natt som helst...