Tillförsikt

Idag har jag lånat "Bröderna Lejonhjärta". Jag tänkte använda den och frälsarkransen när jag pratar med en av grupperna ¨på söndag. Jag tänkte läsa början om hur Skorpan är rädd för att dö och att han tycker att det är orättvist att man måste dö fast man inte är gammal. Jonatan tröstar honom med att det bara är skalet som ligger i marken och är död. Själv är man någonannastan nämligen Nangijala. Jag tror att det kommer att bli bra. Jag behöver lite Nangijala-tänk just nu. Det känns som om vännen skulle kunna vara Sofia i boken, sitta där på värdshuset och vara den som naturligtvis är den speciella.

Jag tror att det är så. Vännen är i Nangijala och väntar på att vi ska komma dit. Jag önskar att hon vore kvar hos oss men finner ändå tillförsikt i att hon väntar på oss och vakar över oss.