Utan regnkläder...

... kommer man ingen vart den här sommaren. Är hemma hos pojkvännen och skulle cyklat hem nya cykeln men när jag tåg tunnelbanan hemifrån sken solen och det gör den inte nu så jag stannar här.
Helgen gick bra med både kalas och minnesstunder. Det var väldigt tacksamt att hålla i samtalet och andakten med ungdomarna. Flera föräldrar kom fram efteråt och tackade för att jag gjort det så bra. Jag tror min vän hade varit stolt över mig. Nu har jag dessutom fått jobb där nere. Ska åka ner varannan vecka och ha en av våra grupper. De klarar inte av hur många nya som helst så jag ska finnas kvar tills de nya fått en chans att lära känna gruppen. Kanske inte optimalt för församlingen att ha en av sina medarbetare ganska många mil bort men det är den bästa lösningen för ungdomarna just nu och det är viktigt för dem. Något annat hade inte vännen velat, om de hade blivit lidande hade hon blivit tokig!
Ringde garaget idag också, har ingen större lust att jobba för dem men det är ju smidigt. Nu ska jag bara få tag på skolan jag glömde anmäla mig till för att få börja där så kanske hösten kommer att fungera.

Gråter i alla fall fortfarande inte men har konstant ont i kroppen och mår illa... Hmm......