Så var det dags

Idag klockan två är begravningen. Jag bävar, vet inte vad jag ska göra, kan inte andas. Har sovit hemma hos E och jag tror att vi är väldigt nöjda båda två med att ha varandra. Att slippa vara själv, ensam. Min kropp är hyfsat förutsägbar så igår hade jag jordens huvudvärk och ont i nacken. Idag har jag stängt av. Det känns inte bra att vara avstängd men jag kan inte påverka det själv. Den kanske kickar igång här framåt två tiden. Vem vet. Nu gäller det bara att inte glömma att andas.