Min kropp har stängt av. Jag känner ingenting. Mitt inre är ett stort hål. Det känns så underligt. Jag skulle helst av allt vilja bryta ihop och bara gråta men jag kan inte. Jag är rädd för att om jag börjar kanske jag inte kan sluta. Jag längtar efter mina vänner i söder som kände vännen. De ska mötas ikväll och jag önskar att jag vore där....
Min lägenhet är kaosartad vilket på något sätt representerar hela mig just nu. Jag vill inte ens vara där. Jag tänkte fly till pojkvännens lägenhet ikväll och vara där för att kaoset i mitt inre ska få ta plats i stället för kaoset i mitt yttre....
Grankavalkad
6 timmar sedan
1 kommentar:
tänker på alla er som stod henne nära. *kram*
Skicka en kommentar