Underligheter

Jag känner att jag har varit med om konstiga underligheter på sistone. Min praktik bjuder på både det ena och det andra. Vi har bland annat en präst där som inte är så där jätteförtjusta över att sådana som jag får bli präster. (Kvinnor alltså....) Sen har vi i min grupp en blivande kyrkomusiker som inte kan någonting om kyrkan eller bibeln. Han kan inte heller prata med folk eftersom han är för blyg. Jag är skeptisk. Vi var med på en konfirmandträff häromkvällen och läste liknelsen om "Den barmhärtige samariern". Han hade aldrig hört den tidigare och de enda delarna av bibeln han har läst är Esther och Rut (vilka jag verkligen inte har något emot. Me love them men ändå!). Jag bryr mig inte ett vittet öre om vad folk utanför kyrkan kan eller inte kan om kyrka och bibel men inom kyrkan får man i alla fall ta och skärpa till sig. Han ska ju faktiskt vara klar i juni! Bah!

Vår käre kvinnoprästmotståndare har även han en massa spännande saker för sig när han har mässa. Han knäböjer och rabblar och gör små egna kors och saker mot altaret. Jag hade en väldigt intressant mässa och jag förvånades starkt över att jag inte kände att det fanns någon som helst vördnad gentemot gåvorna. En i min praktik grupp kände dock precis tvärtom så det är svårt att säga om den personen eller jag som är inne på rätt spår. Eller så är vi båda det. Underligheter är det i alla fall.

Nu är det en vecka kvar av underligheterna och käre sambon ska knalla iväg imorgon och köpa nytt garn för att jag inte ska bli fullkomligt knäpp!