Träning? Träning!

Jag började träna regelbundet våren 2004. Då var jag betydligt smalare än nu och dessutom jättearg. Jag var arg på allt och alla och då var träningen ett väldigt bra instrument för att kunna ta ut all ilska. Sedan dess har jag varit fast. Jag tränar helst tre gånger eller fler i veckan och ägnar mig åt alla möjliga och omöjliga sorters träning. Det gäller, som alla de visa säger, att hitta den träningsform som passar en själv bäst. Som ni vet sprang jag Tjejmilen här för några veckor sedan. Jag kom på 8444:e plats av 21 000 startande och kom in på den tid jag hade tänkt mig. Problemet är bara nu när mina ben gett upp. Min benhinneinflammation är tillbaka med kraft. Jag smörjer och smörjer och förbannar mina ben. Blivande prostinnan hävdar att jag måste ta det lugnt men jag är så otroligt dålig på det. *mutter*
Idag har jag varit på Step och svettades ut flera liter vatten. Det är då jag mår som bäst. Jag känner varje del av min kropp och det är inte huvudet som får jobba utan kroppen. När jag sen känner blodet pumpas runt i alla muskler är det värt allt. Jag förstår inte nu hur jag kunde se träning som något ont där innan våren 2004. Träningen är mitt lyckopiller och är det som många gånger har gjort att jag kunnat hålla mig på banan. Detta är alltså en uppmaning till er som inte kommit igång ännu att göra det. Om jag, som var så negativ, kan så kan ni. Så på med träningsskorna och ge er ut på en promenad eller löprunda så ses vi på gymmet sen!