Jag vill aldrig bliva stuuuur!

Jag har gått tillbaka i ålder de senaste åren sen jag träffade min fantastiske sambo. Anledningen till detta är att han vill göra såna roliga saker som jag också vill. Som att åka på festival. X:et var inte så pigg på sånt, inte heller att åka utomlands eller andra sådana roliga saker! Nu har sambon och jag i alla fall varit borta i nästan en vecka tillsammans med goda vänner. Vi levde sunk-liv fast i lightversion. Vi bodde trots allt på lugna campingen och i husvagn. Det var varmt utav bara HELVETE! Men det måste varit bättre än att sova i tält i alla fall. Vi blev inte blöta när det regnade eller fullt så kalla som de stackars tältarna blev. Husvagnen var sagd att vara för sex personer men det måste varit sex stycken pyttemänniskor. Varken sambon eller jag är särskilt små och J i det andra paret är en lång och ståtlig karl han med. Att han och H dessutom hade med sig Knoddas hjälpte nog inte. (Knoddas befinner sig i och för sig fortfarande inuti H men jag misstänker att hon fick det lite obekvämare än vad som kanske var önskvärt).
De av oss som kunde drack diverse drinkar, kidnappade Svamp-Bob Fyrkant och skrattade hysteriskt. Visst såg vi många fantastiska band också men någonstans är det ändå skratten och umgänget som gör semestern minnesvärd. Att sambon dessutom blev skändad av tre stycken sjutton-åringar med bläckpennor var hysteriskt roligt. De skrev fina ord över hela hans armar och ben när han låg i gräset och sov under en konsert. Ha!
Jag ser framemot denna sorts semestrar flera år framöver och jag tänker mig att det inte borde vara omöjligt att fortsätta åka även när vi blir ännu äldre och drar upp medelåldern till oanade höjder. Jag tror att festivaler är underskattade.