Aldrig nöjd

Jag älskar att vara präst. Ingen tvekan om saken. Något jag inte älskar däremot är att inte ha någonting att göra. Jag vet att det bara är tillfälligt för nästa vecka är det dags att ta i ordentligt inför lägret. Men den här veckan är seg! Eftersom vi inte har någon direkt vigselkyrka har vi nästan inga vigslar eller liknande att förbereda. Jag hade en i helgen och det verkar vara den som var här den här månaden. Jag har en hel del begravningar men att bara skriva griftetal hela dagarna går bara inte. Alltså sitter jag här och funderar, surfar och gör mest ingenting. Från att ha haft en hektisk vecka till det här. Jag gillar hektiska veckor! Då håller jag uppe farten, nu blir det snarare tvärtom. Jag längtar efter att verksamheten ska komma igång igen och det blir mer fart och rörelse både i huset och i församlingen.
Trodde jag inte, att jag skulle beklaga mig för att jag har för LITE att göra. Men jag har en smygande misstanke om att det går över till hösten. Kanske egentligen borde lugna ner mig, ta dagen som den kommer och bygga depåer inför hösten.