Ett mellanläge

Trots att jag just nyligt börjat på min arbetsplats finns hela tiden tanken att jag måste söka jobb i vår och försöka hitta en egen tjänst. Jag vet att jag inte borde tänka på det nu men eftersom församlingen har kvar sin gamla adjunkt som inte fått någon tjänst blir det hela mer aktuellt. Hon kommer att gå kvar parallellt med mig till jul om hon inte får någon tjänst. Det gör att det frågas mycket om hur det ser ut på vår arbetsmarknad och den är ju tyvärr inte så ljus. I Stockholm har vi trots allt arbetslösa präster.
Jag trivs oerhört bra här i min församling än så länge och det skulle ju vara skönt att veta att det är här jag ska vara de närmaste åren. De senaste åren har ju varit rätt hoppiga. Inget har känts riktigt permanent. När jag körde buss visste jag ju också att det bara var för tillfället.
Jag tittar i "Kyrkans tidning" om det verkar som om ruljansen kommit igång och tjänsterna flödar in men inte ännu. Detta trots att det stod i DN samma helg som jag vigdes att ungefär 60% av Svenska kyrkans 3000 präster kommer att gå i pension inom de närmaste tio åren. Vi får hoppas att de gör det också och inte jobbar till de är 72! Nej nu ska jag inte gräva ner mig utan ta emot det här året med glädje och göra mitt bästa. Visar jag bara framfötterna ska det nog gå!

Annars får jag väl köra buss igen!