Igår tog det slut. Mitt år på skolan. Jag grät och grät och grät. Sen grät jag lite till. Flera av dessa fantastiska människor har blivit otroligt fina vänner. Jag vill inte att de ska flytta långt långt bort. När lilla S och fina T och jag skulle säga hejdå bröt nog alla dammar loss. Vi grät ohämmat. Jag hulkade till och med. Det är ju inte som att vi inte kommer att ses men jag kommer inte att få träffa dem varje dag längre. Jag har ju redan sagt hejdå en gång, när jag flyttade hem igen från södern. Det gör ont att behöva göra det igen! Vi skulle ju vigas tillsammans där nere men livet och kärleken ville annat så jag flyttade hem igen.
Nu sitter jag här lätt röd i ögonen och försöker att inte fundera för mycket på det. Jag måste börja fokusera på nästa söndag. Det är ju fest och vigning som ligger framför mig. Jag ska försöka att tänka på alla fina när jag går in i kyrkan. (Dem och att andas.. Får se hur det går)
De är en stor del av mina fina nu!
de ropar på mig
20 timmar sedan
1 kommentar:
Fint att du har fått så många fina vänner! Jag är ju din lilla budbärare på vigningen här och jag är ledsen att jag inte kan dela på mig. Det är en av de få gånger jag verkligen önskar det. att jag kunde vara på två ställen samtidigt. För ni är så fina, fina och jag vill dela dagen med er båda.
Skicka en kommentar