tisdag 12 maj 2009

Vännäs

Vännäs är en by (eller en köping om man får tro dem som kommer därifrån) i Västerbotten. Tidigare har köpingen mest varit känd för att två stackars asiatiska turister ville åka till Venedig med tåg men hamnade i Vännäs. I övrigt är det verkligen inget speciellt med detta ställe. Jag har varit där kanske en gång för mycket och känner flera personer därifrån. Man skulle kunna tro att denna lilla tätort skulle få leva sitt liv i fred och frid men icke. Tydligen beslöt några av invånarna i helgen att det inte var en bra idé med invandrare i deras lilla idyll. De gick alltså i sann västerbottnisk anda till attack. En lynchmobb rörde sig mot flyktingförläggningen och de stackars småbarnsfamiljer som bor där var tvungna att fly. I vissa artiklar jag läser på nätet kallas det hela för en norrländsk kristallnatt. Jag har aldrig upplevt de vännäsbor jag känner som rasister, de som inte tagit sig därifrån kan lätt kallas för inskränkta men kanske mer kritiska mot mig som stockholmare än mot någon från andra sidan jorden. Men ändå är jag inte förvånad. Det är ett litet samhälle som på senare år drabbats ganska hårt när järnvägen förlorat sin status. Jobb är det inte gott om och trots att samhället ligger nära Umeå som är en framåtsträvande stad känns det som om det hamnat på efterkälken. Jag tror att det är lätt för oss som bor i större städer att glömma hur det ser ut på den svenska landsbygden. Saker som jag håller för sanna är inte med säkerhet sant i mindre samhällen, oavsett om de ligger i Västerbotten eller på den östgötska slätten. Rädsla och rasism kan spridas överallt och jag tror att det är viktigt för oss som inte tror på deras retorik att våga säga ifrån, att våga vara obekväma.

Om ni vill läsa mer om oroligheterna finns det här.

2 kommentarer:

Jon sa...

Men såhär skriver SvD om Vännäs..

"Det är en ganska välmående ort. De många småföretagen och närheten till Umeå har lett till låg arbetslöshet, under tre procent."

Lunkentuss sa...

Hmmm.... Då är det för mig ett ännu större mysterium varför de gör som de gör. Ja, skräcken för det okända och ovanliga är väl i och för sig alltid stor....