Jag undrar om jag är så smart alla gånger. Nu när jag åkte hem försatte jag mig i en dum situation igen. Efter en liten stund kom det på en kille och en tjej. Först trodde jag att de hörde ihop men förstod att så inte var fallet ganska snart. Tjejen såg mer och mer besvärad ut av killens uppmärksamhet. Efter en stund när han lutat sig närmare och närmare satte hon upp handen och sa "Backa!". Där kände jag att min stund var kommen. Jag gick fram till honom och bad honom att sätta sig längre bak i bussen eftersom tjejen var besvärad. Det kunde han inte ta! Att en tjej sa åt honom. Han blev jättearg och orerade om allt möjligt. Jag kände att han blev lite väl arg för situationen så jag sa att min kollega skulle kalla på väktare om han inte skärpte sig. Det var inte heller bra. Till slut stannade min kollega bussen och skällde lite på honom han med. Det fungerade bättre. Han lommade back i bussen och vi kunde fortsätta att prata. Tjejen tackade mig och jag kände att det var ju bra. Men skam den som ger sig! Killen kom tillbaka och började skälla på mig och provocera genom att återigen gå på tjejen. Hon bad honom gå igen. Jag försökte hålla mig lugn eftersom jag visste att han ville att jag skulle reagera. När det inte fungerade kom han fram, ställde sig ungefär en halv decimeter från mitt ansikte och började förklara med arga ord hur saker och ting låg till. En slutsats han kom fram till var i alla fall att jag är rasist. Jaha. Det var en nyhet för mig i alla fall. Jag bestämde mig för att inte vika med blicken och inte provocera mera så arga leken började helt enkelt. Jag stirrade ner honom. För att få honom att fundera på något annat började min kollega att prata med honom. Det gav mig en möjlighet att lugna ner mig vilket gjorde att jag började skaka. Han hade bland annat sagt att han kunde döda mig om han ville och lite annat tjafs. Jag satt kvar i bussen när vi kom fram till slutstation så att han skulle försvinna iväg. Jag pratade med pojkvännen hela vägen hem eftersom benen fortfarande darrade. Nu efter macka och saft funderar jag på om det var så smart. Fast å andra sidan tjejen ifråga uppskattade nog att någon ställde upp för henne när en hög och full kille blev alltför närgången....
2 kommentarer:
Du är min idol! Du är så himla modig. Så himla bra att du hade civilkurage nog att säga ifrån - det vet jag inte om jag hade haft.
KRAM!
Bra civilkurage! Men man måste vara rädd om sig också. Fast det är svårt ibland att veta var gränsen mellan mod och dumdristighet.
Hög OCH full alltså, det var som 17.
Skicka en kommentar