torsdag 23 december 2010

Prata om det!

Johanna Koljonen som är en av mina idoler har startat ett upprop som heter "Prata om det". På en hemsida samlas massor av berättelser om vad som ibland kallas sovrummets gråzoner. (Läs mer här)
Jag tänkte att jag skulle bidra med mina historier. För tyvärr har jag som de flesta flera...
Gränser har blivit övertrampade och nallade på flera gånger i mitt liv. En hand som har lagts någonstans där jag inte velat ha den. Ett nyp som kommit för nära eller för långt in. Ett ragg som inte förstått när det varit nog.

En av de första gångerna jag verkligen upplevde det hela var när jag var på tältsemester med finaste P. En av våra killkompisar befann sig på samma ställe och sov en natt i vårt tält. Han låg mellan oss för han hade ingen sovsäck. Plötsligt vaknade jag av att hans händer vandrade omkring på min kropp. Jag förstod inte riktigt, vi var ju vänner. Visst, vi hade hånglat tidigare men det var ju längesen. Och förresten innebar det att han fick göra så här nu? Jag kröp ihop till en liten boll och försökte komma undan. Höll för mina bröst och korsade benen. För att inte störa P och inte ställa till med en scen sa jag inget... Efter ett tag tog han min hand och satte den på hans kuk. Jag ville inte men tänkte att om jag smekte honom kanske det hela tog slut så jag runkade av honom. Sen fick jag sova.
Dagen efter grät jag...

En annan gång vaknade jag av att den kille jag var tillsammans med då hade sex med mig. I böckerna låter det så romantiskt. Det var det inte. Jag var inte med på det. Ingen hade frågat mig om jag ville eller om det var skönt. När han var klar smög jag mig in på toaletten och grät...

Ingen av dessa killar ville något ont. Jag konfronterade dem efteråt faktiskt. Den kille som var med i tältet mådde fruktansvärt dåligt efteråt. Han skämdes som en hund och kallade sig själv för monster. Vi lyckades bli vänner igen, trott eller ej. Vi sov till och med tillsammans efteråt men han var väldigt noga med mina signaler och mina gränser.
Om något gott kan sägas ha kommit ut från den händelsen är väl det att han lärde sig att ta signaler mer i beaktande och att jag lärde mig mer om var mina gränser går.
Tyvärr skulle jag kunna skriva många fler anekdoter.

Jag vill bara påpeka att jag antagligen om jag tänker efter skulle kunna skriva ner berättelser där jag skulle kunna framstå som förövaren också. Tillfällen när jag tjatat till mig sex. Skuldbelagt killar för att de inte velat och tänjt på var andras gränser har gått. Sagt att det nog inte är så farligt...

Det här är ingen enkel fråga. Det är inte självklart. Därför måste vi prata om det...

Inga kommentarer: