Ironin flödar

Igår var sambon och jag på konsert. Vi var på Oskar Linnros på Berns. Eftersom jag misslyckats lite med beställandet av biljetter gick vi på fyra föreställningen och inte åtta föreställningen som vi hade planerat. Nåja. Vi kom dit halv fyra för att mötas av en jättekö. Tydligen öppnades dörrarna fyra och inte så att konserten började fyra. Det var verkligen hysteriskt kallt att stå där i 45 minuter. Jag var inte nöjd. Sambon var verkligen inte heller nöjd. Det tog ett bra tag efter det att vi kom in innan vi började tina upp. Ingen öl fanns det för sambon att trösta sig med heller eftersom jag lyckats få in oss på barnföreställningen... Men vi hittade platser på balkongen med stolar där vi satt och väntade på att föreställningen skulle börja. Det var rätt roligt att titta på de små liven nere på golvet under tiden. En del av små tjejerna stod längst fram och trängdes och grät. De var uppklädda till tänderna. Om inte de frös ihjäl i kylan utanför gjorde väl ingen det... Sen var det de coola killarna som dök upp som skrävlade och väsnades.
Slutligen dök herr Linnros upp. Det blev ett väldigt liv i publiken. Till och med jag ställde mig upp. Men det som slutligen fick mig att nästan bryta ihop var när första sången drog igång. Linnros började med "25". Texten handlar om hur skönt det faktiskt är att börja bli vuxen (Linnros är född 83) och slippa vara 25 igen.

FY FAN VAD SKÖNT
SKÖNT ATT JAG SLIPPER BLI 25
FÖR ÖGONEN SVIDER OCH HJÄRTAT BRÄNNS
(VAD SKÖNT)
SKÖNT ATT JAG SLIPPER BLI 25
UNGDOMEN BRINNER GE MIG ELD
(VAD SKÖNT)
SKÖNT ATT JAG ALDRIG BLIR 25
FÖR SYSIFOS SKA TILL HIMMELEN
JAG SVÄR ATT JAG ALDRIG BLIR 25 IGEN

Där stod det en massa små tjejer och killar som inte kommer att bli 25 inom de närmaste tio åren och sjunger med för fulla muggar.
Ironin var fullständig!