Den nya religionen

Jag satt på bussen för en liten stund sedan på väg mot hemmet. Längs vägen lyssnade jag som vanligt på P3 och det var deras program "Verkligheten". Där pratade de om den nya religionen, självuppfyllandet och självförverkligandet. De intervjuade en ung kille som startat ett eget företag som han nu drev med en massa anställda. Han var bara 20 år. Tydligen lyssnade han på en massa ljudböcker och föredrag som lärde honom hur han skulle bli en bättre människa och bättre chef. Bland annat fick han lära sig att göra en "Hour of power" varje dag där han tog en promenad på morgonen och fokuserade på dagen och vad han skulle göra. Han skulle också säga till sig själv hur bra han var. Det lät i och för sig inte helt fel. Morgonprommis borde jag också bege mig på lite oftare och fundera över min dag. Strukturerar man den i förväg behöver man kanske inte vara så förvirrad som jag är....
Det jag dock skräms över är det egocentriska i alla dessa övningar han berättade om. Alla handlade om hur det egna jaget ska bli bättre och bättre. Inte bara som chef utan inom förhållanden och med den egna hälsan. Men vad händer med våra medmänniskor? Om vi bara fokuserar på hur jag ska bli bättre glömmer jag inte då bort dem runt omkring mig? Hur jag kan göra världen lite bättre för andra? Om jag ger bort av mina pengar och mina egna saker kanske jag inte har det fullt så bra som jag hade kunnat ha det eller om jag lägger tid på att arbeta ideelt så kan jag inte jobba för att tjäna pengar den stunden. Men jag tror att vi gör sådant som får oss att må bra på en helt annan nivå.
Jaget blir bättre utav att göra saker som är bra för andra men blir det bättre för andra om jag bara gör saker för jaget?