Good enough

Jag vill ofta ofta vara bäst. Gärna bättre än bäst. Klara av saker och ting galant utan att känna av att saker och ting faktiskt är jobbiga. Det gör att jag mer än ofta överpresterar. På sistone har det yttrat sig med kanske liiiiite för mycket arbete. Även på mina lediga dagar. Jag ondgjorde mig lite över mig själv och schemaläggningen. Var det verkligen tänkt att jag skulle jobba tre helger på raken? Det kändes lite dumt. Men så blev det i alla fall. Helgen som kommer är den sista helgen. Jag fick kompensations ledigt imorgon för måndagen som försvann till en kurs som stiftet hade beordrat. Problemet just nu är bara att jag har haft alldeles för mycket saker att göra de senaste dagarna för att hinna förbereda allt som måste förberedas inför helgen. Jag känner mig alltså lite småstressad, eller kanske superstressad. Just nu funderar jag över om jag ska skriva lite doptal imorgon på min ledigadag. Fast jag vill inte! Jag behöver min lediga dag. Jag vet att de flesta av mina kollegor i församlingen använder samma eller ungefär samma doptal till alla barn och samma griftetal till alla begravningar medan jag skriver nytt.
Jag inser att jag kanske ska använda mig lite av de jag redan har och köra en klipp ut klistra in variant på de jag har i helgen. Inse att det är okej att inte alltid ligga på topp. Att det har varit för mycket de senaste veckorna. Att det är så den här gången att jag är good enough och att det faktiskt är utmärkt just den här veckan. Svårt men nödvändigt.