Mina städer

Jag älskar min stad, jag mår så bra när jag bor här. Jag visste redan innan jag flyttade att det skulle bli svårt men jag visste inte att kärleken är så stark. När jag flyttade söder över rann tårarna längs kinderna hela vägen ner och flera gånger som jag satte mig på tåget för att åka från min hemstad mådde jag riktigt dåligt. Men nu när jag har flyttat hem igen kan jag känna en viss nostalgi när jag åker tillbaka till staden i söder. Det är som att komma hem fast ändå inte. Jag tycker dessutom om att läsa (eller just nu faktiskt lyssna) på böcker om staden. Mons Kallentofts deckare är riktigt spännande och känslan av att känna igen mig är faktiskt riktigt mysig. Jag ser miljöerna framför mig och kan känna känslan av att gå på gatorna. Min stora favvo att lyssna på är ju också från staden ifråga och jag blir nästan lite stolt när jag hör referenserna till staden. Han och jag verkar dock ha ungefär samma relation till staden, det är trevligt att hälsa på men jäkligt skönt att få åka tillbaka till hemmet igen. Jag älskar som sagt min stad, jag vill inte flytta igen men jag är tacksam över att jag gjorde det. Hade jag inte gjort det hade jag inte lärt känna flera av mina underbara vänner och jag hade inte heller lärt mig allt det jag nu vet om mig själv.