Jag insåg idag när jag satt i min buss att det börjar dra ihop sig. Den stora dagen närmar sig och jag har inte alls förberett mig så pass väl jag skulle velat. Vad ska jag skylla på och kommer jag att kunna ta igen skadan innan det smäller? Voj voj...
Vad jag har missat att planera inför (trots mitt tidigare inlägg) är tjejmilen. Jag har ju skaffat mig nya fina skor och min benhinneinflammation verkar vara mycket mycket bättre så jag har ju inget längre att skylla på, bara min egen lathet. Det har varit väldigt lätt att vara lat i det fina vädret. Att ligga på stranden med sambon och njuta av ljumma bad har lockat mer än att svettas i löpspåret. Men jag måste verkligen ta tag i det här. Det är bara dryga månaden kvar tills det är dags för tävlingen och jag vill verkligen kunna känna att jag gör mitt bästa där i spåret. Jag har därför sagt till mig själv och sambon att jag ska ge mig ut och springa imorgon när jag går upp (eller idag blir det ju..) så det är alltså dags för mig att gå och knyta mig så jag verkligen kommer iväg ut imorgon! Heja för mig!
Jag blir snäll av flanell
6 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar